Guide till Barcelona – frihet och politik

Arbetarens stadsguide

Det finns två saker som representerar Barcelona för mig. Det är varken arkitekten Antoni Gaudí eller fotbollslaget FC Barcelona, även om dessa vackra och mest kända symboler för staden har sin del i helhetsupplevelsen. Nej, det är i stället två laddade ord: frihet och politik. 

När planet rullar in på El Prats landningsbana är det verkligen som om en sten lyfter från ens kropp, all svensk ängslighet, trendighet, trygghet, bekvämlighet, osäkerhet, konsumtionshets, pengahets faller av. Kataloniens huvudstad Barcelona, den lilla storstaden med tre till fyra miljoner invånare beroende på vilka förorter du räknar, representerar de spanska regionernas patriotiska stämningar starkast. Katalonien var det land som allra sist, 1714, inför­livades in i den spanska nationen. Katalanska är officiellt språk numera. Grundskolan finns endast på katalanska, och barnen har spanska några timmar i veckan precis som engelska. 

Men här på norra spanska östkusten möts också argentinare, ecuadorianer, rumäner, filippinier, italie­nare, svenskar och marockaner. Mitt i denna konservativa dröm om ett helt självständigt Katalonien frodas också de mest liberala och alternativa livsstilar och får göra det i  fred. När du har vandrat klart bland alla turister i den gamla stadsdelen Gótico, sett alla gatukonstnärer längs La Rambla, insett att ingen som bor här dricker sangria (särskilt inte för 15 euro), beundrat utsikten från Parc Güell, klättrat alla trappor i Sagrada Família, nobbat alla inkastare till de stora nattklubbarna, då kan du börja se det Barcelona jag ser varje dag. 
 

Graffiti. I Stockholm råder fortfarande nolltolerans framdriven av borgerliga politiker. Det läggs oerhörda pengar på att tvätta bort konst som skulle förgylla vilken metropol som helst. I Barcelona är graffitin om inte laglig så åtminstone en naturlig del av staden. Framför allt Nimeks enkla throw-ups dominerar. Men på nästan varenda affärs plåt­jalusi syns intrikata, slagkraftiga och vackra målningar, en marijuana­rökande Ganesha, ett superrealistiskt porträtt av Amy Winehouse, stora väggmålningar av strejkande, demonstrerande arbetare och givetvis El Xupet Negre (Den svarta nappen) som har gjort sina logotags sedan 1989 och som fortfarande finns överallt i olika former och färger. Målare tycks lämna värdefulla och gamla byggnader i fred och statsmakten verkar lämna målarna i fred.
 

MACBA och CCCB. Museu d’Art Contemporani de Barcelona, på Placa dels Àngels 1, och Centre de Cultura Contemporanìa de Barcelon, med adress Montalegre 5. 

Moderna museet inte bara lyckades skapa en kulturell mittpunkt med sina utställningar och byggnader. Det är framför allt livet ute på torget och på innergården som gör det till en sådan levande plats. Att sätta sig i solen och spana in skejtarnas tricks, titta på de pakistanska barnen spelandes cricket, se par sittandes lutande mot betongen med varsin bok i handen, är frid för själen. Vägg i vägg finns CCCB som är snäppet mer avantgardistiskt än MACBA. Här hålls Världspress­utställningen, festivaler för indielitteratur och udda ljudkonserter. De senaste 19 åren har det även varit platsen för Sónar. 
 

Stränderna och Parc del Fòrum. Den närmsta stranden Barceloneta med dess restauranger och chiringuitos i all ära, men det tar inte lång tid att röra sig mot de stränder som ligger något utåt mot Parc del Fòrum som Bogatell, Mar Bella (nudiststrand) och Nova Mar Bella. Vattnet och stränderna är renare och det finns mer plats. Parc del Fòrum med sina ytor är en favoritplats för skejtare. Efter det kommunala cykelsystemet Bicing är longboards ett av de vanligaste sätten att ta sig fram i Barcelona, även för tjejer, barn och något äldre.  Parc del Fòrum är även platsen för Barcelonas största musikfestival Primavera i maj med runt 100 000 besökare och den mindre festivalen Cruîlla i juli. Om du däremot bara vill hänga i en park, ha picknick, spela pingis eller titta på cirkusartister som övar, är stadens enda stora park Ciutadella annars given. 

Sónar. Denna festival inriktad på elektronisk musik kräver sin egen punkt. I 20 års tid har de med samma lyhördhet både utmanat och skitit i de senaste trenderna. På engelska är undertiteln Barcelona’s International Festival of Advanced Music and New Media Art. Pretentiöst, ja. Men känslan på festivalen är långt därifrån. Sónar är något så annorlunda som en kvalitativ folkfest, dit så väl de mest inbitna, kunniga elektroniska nördar hittar, som brittiska Ibiza-turister och vanliga Barcelonabor. Programmet är relativt smalt sett ur mainstreamsynpunkt och de få stora akter som bokas är samtliga respekterade. Här har många av dagens största DJs och producenter spelat innan de blev kända. Priset är saftigt för spanska löntagare. Men lösningen att ha Sónar By Day och Sónar By Night på två olika ställen med separata biljetter gör att många väljer en dag eller natt att gå på. Dagsbiljetterna ryker först. Inför det stundande 20-års jubileet om två veckor flyttar de dagtid från MACBA och CCCB till det större Fira Montjuïc vid Plaça d’Espanya. Sónar By Night hålls som vanligt  i de jättelika hangarerna på Gran Via L’Hospitalet nära flygplatsen. 

Kaféer. Att ta en kaffe med en vän är lika vanligt som att ta en öl, oavsett tid på dagen. Om du ska följa reglerna dricker man dock endast café con leche (kaffe med mjölk) innan lunch. Sedan är det svart espresso eller cortado som gäller. Torget Plaça del Tripi (refererar till att trippa) som egentligen heter Plaça George Orwell är ett klassiskt dekadent bar- och kaféhängsställe som känns igen på Leandre Cristòfols skulptur. Det var på cerverian La Llibertària, Carrer Tallers 48,som anarkisterna samlades. Innan Franco segrade i det spanska inbördeskriget 1939 var 75 procent av Barcelona – allt från stora fabriker och skolor till hår­salonger och restauranger – ägt och styrt av folket genom kooperativ. Foton och planscher på väggarna bekräftar La Llibertàrias signifikans. Anarkismen och vänstern är fortfarande starka i Katalonien och det politiska engagemang gör sig  påmint dagligen, speciellt sedan den ekonomiska krisens början. Om du bara letar gott kaffe och inte är i behov av historisk mark är argentinska Rekons på Comte de Urgell 32 väl värt ett besök samt i närheten av det Federal Café, Carrer Parlament 39, vars frukost och söndagsbrunch är en av stadens mest omtalade. 

Marknader. Du har de vanliga matmarknaderna givetvis. Ingen stadsdel är en riktig stadsdel om du inte kan köpa färsk fisk, kött och grönsaker. Men även vanliga loppmarknader tillhör de populärare förströelserna på helgerna. Mercat del Encants, Plaça de les Glories Catalanes, är en av de äldsta och mest kända. Något mindre men personligare loppis att fynda på är Flea Market Barcelona, Plaça Blanquerna. Lost & Found som återkommer ungefär var tredje månad vid Estación de Francia. Den är mer som en festivalloppis med Djs, öl för en euro och där du kan hitta precis allt, inom alla prisklasser. 
 

Mat. Det sägs att den bästa kebaben finns i Malmö. Personligen åt jag inte särskilt mycket  kebab eller shawarma innan jag upptäckte Bismilla Kebabish, Joaquin Costa 24, i El Raval. Deras egetgjorda bröd och kryddning är som ingen annans. Har du väl ätit deras shawarma för tre och en halv euro (beställ rulle, ej tallrik) är det svårt att nöja sig med någon annan. Barcelona är annars lite ojämnt när det gäller mat. Det finns många okej billiga restauranger, som exempelvis senegalesiska, vietnamesiska och argentinska. 

Men för att komma upp i riktigt bra klass, framför allt på spansk mat som tapas, är det värt det att lägga lite mer pengar.  Ett bra ställe är Tapas 24 (Carrer de la Diputació 269) i det finare området L’eixample, en av Carles Abellans restauranger som ska fungera som ett enklare alternativ till hans finare restaurang Comerç 24. Ett annat medeldyrt bra tapasställe, menyn signerad av unga kocken Jordi Vila, är Fábrica Moritz (Ronda Sant Antoni 41). 
 

Sitges. Om du mot förmodan skulle tröttna på Barcelonas innerstad tar det bara en dryg halvtimme med tåg till flera spännande samhällen längs kusten. Sitges söder om Barcelona är ett populärt helgresemål för innerstadsborna men är också en intressant stad i sig. Hela Barcelona kan skryta med att vara väldigt öppna mot homosexuella och allra tydligast är det i Sitges. Här hittar man många inflyttade svarta amerikaner och italienare till exempel som får leva öppet och i fred med sina partners. Sitges har också Kataloniens mest kända karneval i februari och är hem för världens största filmfestival för fantasy och skräck, Festival Internacional de Cinema Fantàstic de Catalunya, i oktober varje år. 

Publicerad Uppdaterad
2 hours sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nu får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad
2 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
1 week sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad