För Yukiko Takada från Otsuki-cho, en naturskön fiskeby som på några timmar förvandlades till spillror den ödesdigra marsdagen för två år sedan, är minnesdagen bara ännu en dag efter katastrofen.
– För mig, liksom för andra överlevande som upplevde den fruktansvärda tragedin förblir hela vardagen ett minnesmärke, inte bara den 11 mars, säger hon.
I juni förra året lanserade Yukiko Takada en lokaltidning för invånarna i det lilla samhället. Tidningen Otsuchi Shimbun publiceras varje vecka och syftar till att ge aktuell information om frågor som omlokalisering av familjer, tillfälligt boende, sysselsättningsmöjligheter och kommunala beslut.
– Bristen på korrekt information till katastrofdrabbade människor lämnade dem sårbara och rädda. Detta problem behövde desperat lösas för alla dem som försökte bygga upp sina liv, säger hon.
Yukiko Takada gör tidningen, som främst finansieras med intäkter från lokala annonser och har ett särskilt fokus på kvinnor, helt själv.
Reiko Masai är chef för Kobe Net, en banbrytande kvinnoorganisation som arbetar med katastrof- och genusfrågor och grundades efter Hanshin-jordbävningen i västra Japan 1995. Hon menar att folket, trots de nationella medel som avsätts för återuppbyggandet, två år efter katastrofen fortfarande kämpar med förvirring och förtvivlan i det dagliga livet.
– Takada har visat att kvinnor kan vara nyckeln till att övervinna denna kamp, säger hon.
Vid katastrofer löper kvinnor högre risker. Statistik efter jordbävningen i Kobe visar att antalet dödsfall bland kvinnor mellan 70 och 90 år gamla var mer än dubbelt så högt som bland män i samma åldersgrupp, främst på grund av att kvinnor lever längre och ensamma.
Stress och trauman påverkar också kvinnor mer, med tanke på att de tar huvudansvaret för barnen. Nätverket för Fukushimas kvinnor har noterat höga ångestnivåer bland mödrar i evakuerade familjer.
Tack vare att olika kvinnogrupper lobbat hårt de senaste två åren börjar kön bli en viktig politisk fråga. Landets jämställdhetsdepartement upprättade förra året nya riktlinjer för katastrofplanering som tar hänsyn till kön. Åtgärderna handlar bland annat om att tillhandahålla kvinnovänliga tillflyktsorter och att skydda kvinnor från sexuella trakasserier.
– Det är ingen tvekan om att kvinnors problem långsamt tar sig in i politiken. Men det är fortfarande mycket arbete kvar att göra, särskilt när det gäller att få kvinnor i ledande roller i förebyggande och planeringen efter katastrofer. Det är vårt nästa steg, säger Reiko Masai.
Översättning, bearbetning: Cecilia Irefalk
