Hejdå, 2012!

JANUARI

JUHOLT GÖR DISKRET SORTI. Den 21 januari håller Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt sitt avskedstal i Oskarshamn: ”Jag vill inte stå i vägen för den nystart S behöver”, konstaterar han.
Efter ett turbulent 2011 kom det bittra slutet i januari. Partitoppen sammanträdde på Sveavägen 68 i Stockholm, Sveriges journalistkår stod och frös utanför. Ledamöter i Verkställande utskottet vägrade uttala förtroende för Håkan Juholt offentligt. Vad de sade privat kan vi bara gissa.

Juholt gick till historien som den partiordförande för Socialdemokraterna som suttit kortast tid – mindre än ett år. Under den tiden hann den tidigare pressfotografen sänka sitt parti till de lägsta opinionssiffror man uppmätt sedan Sverige blev en demokrati.

BILDEN: Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt meddelar sin avgång i köpcent­rat Flanaden i sin hemstad Oskarshamn. FOTO: Jens L´Estrade / SCANPIX

 

FEBRUARI


RÄTTEGÅNG EFTER MUTSKANDAL. Den 20 februari inleds rättegången om mutbrott kring Sveriges nya nationalarena i Solna, numera känd som Friends Arena. Skandalen var ett faktum innan bygget knappt hunnit starta.

Det före detta moderata kommunalrådet i Solna, Lars Erik Salminen, och den förre stadsdirektören Sune Reinhold delgavs båda misstanke om mutbrott sommaren 2011.
Reinhold inkasserade, enligt åtalet, under en tvåårsperiod konsultarvoden på drygt 900  000 kronor från ett bolag som projekterade arenabygget.

Åklagaren menade att han därmed dels fått lön från ett företag han förhandlade med, och dessutom för arbete som ingick i hans vanliga arbetsuppgifter vid Solna stad. Samtliga utom Sune Reinhold friades. Han dömdes i tingsrätten men överklagade till hovrätten, där rättegång väntas hösten 2013.

BILDEN: Nya nationalarenan Friends Arena i Råsunda i Solna har invigts i år. FOTO: Christine Olsson / SCANPIX

 

MARS

PUSSY RIOT-MEDLEMMAR GRIPS OCH DÖMS TILL TVÅ ÅRS FÄNGELSE. Den 3 mars grips två medlemmar av den feministiska punkgruppen Pussy Riot efter en Putin-protest i Frälsarkatedralen i Moskva. Drygt två veckor senare grips en tredje medlem. Tillsammans anklagas de för ”huliganism motiverat av religionshat.” 

Protesten, som var en del av Pussy Riots kampanj mot Vladimir Putins omvalsrörelse, ägde rum i slutet av februari i två ryska kyrkor. Iklädda färgglada balaklavas framförde gruppen låten ”Jungfru Maria, jaga bort Putin!” och uppmanade madonnan att bli feminist. Gripandet och den efterföljande rättegången fick stort medialt genomslag och gruppen fick stöd av människor, politiker och kändisar över hela världen. 

De tre medlemmarna dömdes i augusti till två års fängelse vardera. Nadezhda Tolokonnikova och Maria Alyokhina sändes båda till ryska fångläger. Amnesty International betecknar dem som ”samvetsfångar.” Den tredje medlemmen, Yekaterina Samutsevich, överklagade och blev i stället villkorligt frigiven. 

BILDEN: Anhängare till Pussy Riot protesterar utanför polishögkvarteret i Moskva. FOTO: Ivan Sekretarev / SCANPIX 

 

 APRIL 

ANDERS BEHRING BREIVIK STÄLLS INFÖR RÄTTA. Den 16 april inleds rättegången mot den norske fascisten och massmördaren Anders Behring Breivik vid Oslo tingsrätt. Terrorattentaten den 22 juli 2011 började med sprängningen av de norska rege­ringskvarteren och slutade med massakern på Utøya, där norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade sitt sommarläger. Totalt dödades 77 människor, varav 55 var under 20 år, och över 120 personer skadades.

Rättegången, som följdes av ett massivt medieuppbåd från hela världen, kom att handla mycket om huruvida Behring Breivik var psykiskt sjuk eller inte. Två separata psykiatriska undersökningar kom fram till rakt motsatta resultat. Breivik själv ville bli bedömd som tillräknelig och så blev också fallet. Den 24 augusti föll domen som dömde Breivik till Norges hårdaste straff, 21 år i fängelse med möjligheten till fortsatt förvaring resten av livet. Domen överklagades inte. 

BILDEN: Anders Behring Breivik knyter näven under den första rättegångsdagen i Oslo tingsrätt. FOTO: Håkon Mosvold Larsen / SCANPIX

 

 MAJ 

FRANKRIKE RÖSTAR FRAM EN NY SOCIALISTISK PRESIDENT. Den 6 maj 2012 får Frankrike en socialistisk president när François Hollande besegrade den sittande presidenten Nicolas Sarkozy, som därmed valdes bort efter bara en mandatperiod. Bara en gång tidigare – François Mitterrand 1981 – har en socialistisk kandidat valts till statschef för republiken.

Fransmännens val beskrevs som en vänstersväng för hela ­Europa. Bland annat utlovade Hollande under valrörelsen skattehöjningar, höjd minimilön, sänkt pensionsålder och fler ­lärarjobb. Han krävde även omförhandlingar av EU:s finanspakt, som innebär att underskottet i statsbudgeten inte får överstiga 3 procent. De höjda marginalskatterna på 75 procent för höginkomsttagare har genomförts, men den 10 oktober godkändes finanspakten av Nationalförsamlingen. Något som bidragit till att opinionssiffrorna för Hollande rasat snabbare än för någon tidigare fransk president.

BILDEN: Sympatisörer till det Socialistiska partiets kandidat François Hollande jublar när de hör resultaten i den andra omgången av presidentvalet i Frankrike. FOTO: Laurent Cipriani / SCANPIX

 

JUNI

NYNAZISTISKA GYLLENE GRYNING I GREKLANDS PARLAMENT. Den 17 juni vid nyvalet till Greklands parlament befäste det nynazistiska partiet Gyllene gryning sin position med 18 mandat. Och under det halvår som gått sedan dess har partiet om något blivit än mer offensivt. 

Greklands ekonomiska kris möblerade om det politiska landskapet i landet totalt. De båda, sedan juntans fall helt dominerande partierna, högerpartiet ND och socialdemokratiska Pasok, tappade stort i valet i maj. I deras ställe växte socialistiska Syriza kraftigt – men alltså även Gyllene Gryning.

Från att ha varit ett mikroskopiskt parti hävde det sig upp till sju procent – och det utan att kompromissa en tum med sin politik. Gyllene Gryning är ett nationalsocialistiskt parti av klassiskt snitt, med en våldsam gatuorganisation i tätt samarbete med polisen.

BILDEN: Gyllene grynings valresultat firas utanför partiets lokaler i Thessaloniki i Grekland. FOTO: Dimitri Messinis / SCANPIX

 

JULI

MISSVÄXT DRABBAR BULGARISKA BÄRPLOCKARE. Den 19 juli slår bulgariska bärplockare i Mehedeby i norra Uppland larm om att de trakasseras. Sommarens dåliga väder gjorde dessutom att bärsäsongen blev usel. De bulgariska bärplockare som rest till Sverige fann sig mitt i sommaren strandade utan pengar eller någonstans att ta vägen. En fientlig lokalbefolkning klagade på stölder, och bärplockare utsattes för stenkastning och bilbränder. Skogsägaren Stora Enso beskyllde dem för att missbruka allemansrätten.

Bulgarien är EU:s fattigaste medlemsland, och landet brottas med stora ekonomiska problem och hög arbetslöshet. Som EU-medborgare har bulgarer tillstånd att arbeta i Sverige. Men bärplockarna räknas som privatpersoner som utnyttjar allemansrätten och säljer vad de kan hitta till bäruppköpare. Det utan någon form av anställningsavtal eller rättigheter.

BILDEN: 24-åriga Natalia Kostova med sonen Tosko, 11 månader, vid tältlägret utanför Mehedeby i Tierps kommun i norra Uppland. FOTO: Pontus Lundahl / SCANPIX 

 

AUGUSTI

POLIS SKJUTER IHJÄL 34 ARBETARE VID SYDAFRIKANSK STREJK. Den 16 augusti skjuter kravallutrustad polis ihjäl 34 strejkande gruvarbetare vid företaget Lonmins platinagruva i Marikana, Sydafrika. Polisen uppgav att insatsen syftade till att skingra arbetarna som gick till anfall. Tekniska undersökningar har dock visat att flertalet av arbetarna sköts i ryggen med flera skott. De 3  000 gruvarbetarna hade en vecka före dödsskjutningarna gått ut i strejk för högre löner. 

Två veckor efter polisens dödsskjutningar greps och anklagades 270 gruvarbetare för mord på sina arbetskamrater. Åklagarmyndig­heten hävdade att de strejkande var skyldiga eftersom de hotade poliserna som öppnade eld. Den 3 september drogs dock anklagelserna tillbaka. Gruvarbetarna ska nu enbart infinna sig i rätten i feb­ruari 2013. 

Massakern har betecknats som den värsta i Sydafrikas historia sedan 69 människor dödades i slumområdet Sharpeville 1960.Gruvstrejken i Marikana blev startskottet för ett antal strejker inom landets gruvnäring, som följt under hösten.

BILDEN: Gruvarbetare deltar i minnesceremonin vid Lonmins platiumgruva nära Rustenburg i Sydafrika. FOTO: Themba Hadebe / SCANPIX

 

SEPTEMBER

NORDKALK TVINGAS GE SIG OM SKOGEN. Den 2 september stoppar Länsstyrelsen företaget Nordkalks avverkning i Ojnareskogen på Gotland. Det sedan aktivister under åtskilliga veckor klättrat upp i träden och satt sig i vägen för skogsmaskinerna, fast beslutna att rädda skogen som är en nyckel­biotop med över 250 rödlistade arter.

Nordkalk, som vill utvinna kalk på platsen, är sedan tidigare känt för flera svåra arbetsplatsolyckor. Trots att slutligt tillstånd om kalkbrytning saknades, och trots varningar om att inte bara den orörda naturen utan även dricksvattnet på ön hotades hade Nordkalks ledning givit order om avverkning. Men till slut fick skogsmaskinerna vända. Avverkningen sköts upp för tillfället i väntan på Högsta domstolens avgörande som väntas under 2013.

BILDEN: Greenpeaceaktivister stoppar Nordkalks skogsröjning i Ojnareskogen på norra Gotland. FOTO: Tillma N / Greenpeace 

 

OKTOBER

SUPERSTORMEN SANDY SLÅR TILL. Den 30 oktober sveper orkanen ”Sandy” in över USA:s östkust. Den drar fram över 15 delstater och skapar stor förödelse. Nederbörden resulterar i svåra översvämningar, eldsvådor och strömavbrott. 40  000 hem blev obeboeliga bara i New York. I början av november var fortfarande 5 miljoner hushåll strömlösa. Stormen beräknas ha kostat 109 människor i USA och Kanada livet. 

Även i Haiti, som fortfarande är svårt drabbat efter jordbävningen i januari 2010, går Sandy hårt fram. Bland de tiotusentals haitier som bor i kåkstäder och de, som efter att ha förlorat sina hem i jordbävningen, tvingats bo i tält får koleraepidemier ny kraft. 50 personer uppskattas ha avlidit och 21  000 bostäder raserats av stormen. 

Redan fem dagar innan Sandy nådde USA passerade stormen över Kuba och skadade 130  000 hus och resulterare i elva människors död. Även Jamaica drabbades av stormen.

BILDEN: Jesumene St-Fleur och hennes femåriga dotter i sitt förstörda hem i Port-au-Prince i Haiti. FOTO: Dieu Nalio Chery / SCANPIX 

 

NOVEMBER 

ISRAELISKT BOMBREGN DRABBAR ÅTER GAZA. Den 14 november attackerar Israels militär, IDF, det ockuperade Gaza. De nästintill konstanta bombattackerna, som går under namnet Operation Pillar of Defense, pågår därefter i ytterligare sju dagar, fram till den 21 november då besked om vapenvila kommer. Israel hävdar att operationen var ett sätt att försvara sig mot de raketer som avfyrats från Gazaremsan. 

Den 18 november betecknas som den blodigaste dagen, bland annat bombar Israel ett trevåningshus i Gaza City vilket resulterar i tio civila dödsoffer – en man, fem kvinnor och fyra barn. I början av december konstaterade Human Rights Watch i en rapport att Israels militär bland annat gjort sig skyldig till brott mot krigets lagar. Uppemot 180 palestinier, merparten civila och av dem ett stort antal barn, dödas i Israels attacker och ytterligare runt 1  500 såras. Totalt dödades tre israeler av Hamas raketer. 

Den 29 november ger FN:s generalförsamling Palestina observatörsstatus.

BILDEN: Palestinska skolbarn undersöker resterna av sin bombade skola i Gaza City. FOTO: Bernat Armangue / SCANPIX

 

DECEMBER

EGYPTEN ÅTER INFÖR REVOLUTION? I Egypten avlöser jättedemonstrationer med över 200  000 människor varandra under årets sista månad. Det sedan landets internationellt hyllade – inte minst för sina fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina – president Muhammad Mursi i slutet av november genom dekret gav sig själv diktatorisk makt i väntan på den nya författningen.

Egyptenkännare menar att missnöjet är tudelat. Det handlar dels om ett stort folkligt missnöje över författningsförslaget, dels om politisk rivalitet mellan Mursis Muslimska brödraskapet och den tidigare presidenten och diktatorn Hosni Mubaraks anhängare, som fortfarande har representanter i rättsväsendet.

Mursi drog tillbaka sitt maktdekret. En första folkomröstning om konstitutionen genomförs den 16 december, men enighet kring resultatet saknas. Oppositionen klagar på valfusk, medan Muslimska Brödraskapet menar att majoriteten röstade ja till förslaget. Den andra författningsomröstningen hålls den 22 december.

BILDEN: En motståndare till Egyptens president Mursi visar ett flygblad med uppmaning till att rösta nej i folkomröstningen. FOTO: AP/ SCANPIX

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
6 dagar sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
2 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad