ANALYS: Utblottade Grekland kan sitta på oanade tillgångar av gas och olja. Det i sådan mängd att intäkterna skulle täcka nästan hela landets statsskuld. Men olika utländska intressenter befaras försöka utnyttja krisen för att lägga beslag på dem.
Grekland har hittills varit ett av de länder i Europa som i lägst utsträckning genomsökts efter fossila bränslen. Men i spåren av stadigt höga oljepriser finkammas nu allt fler hörn av världen. Några av dessa nya studier pekar på imponerande, hittills helt oexploaterade olje- och gastillgångar i Egeiska och Joniska haven, samt i östra Medelhavet mellan Kreta, Cypern, Israel och Egypten.
De 4 miljarder kubikmeter olja och 15 000 miljarder kubikmeter gas som uppskattas finnas i de olika fyndområdena skulle, enligt den grekiska dagstidningen Ekathimerini, kunna ge intäkter på minst 2 000 miljarder kronor, vilket är ”nästan tillräckligt för att betala av Greklands statsskuld”. Analytikern Aristotle Vasilakis beräknar rent av att det teoretiska värdet av reserverna skulle kunna vara hela 50 000 miljarder kronor – hälften av hela EU:s BNP.
Även om uppskattningarna av oljefyndigheternas storlek skulle visa sig riktiga återstår dock att se hur stor del av dem som i själva verket är utvinningsbara. Sam-
tidigt är det långt ifrån säkert att intäkterna verkligen hamnar i grekiska statens händer. Bloggaren Kosmas Loumakis skriver att ”problemet är att det grekiska folket inte kontrollerar vad som händer med resurserna i dag, utan en grupp oligarker […] korrupta affärsmän och politiker förhandlar om dem med de utländska lånehajarna”.
Den speciella fond HRADF, som hanterar alla grekiska privatiseringar, planerar som sin första stora utförsäljning under 2013 just att sälja ut det statliga gasbolaget DEPA, rapporterar Reuters. I ett läckt dokument kritiserar också IMF nyligen ”monopolsituationen” i den grekiska raffinaderisektorn och kräver att den öppnas upp för utländska intressenter.
Men delar av de nya reserverna ligger också på internationellt omstridda vatten, vilket borgar för ett storpolitiskt spel. Havsgränsen mellan Grekland och Turkiet har exempelvis aldrig blivit ordentligt fastslagen, och Grekland har till skillnad från de flesta andra länder aldrig definierat sin ”ekonomiska zon” i havet utanför dess kust.
Nättidningen Digital Journal rapporterade i augusti, baserat på uppgifter i grekiskspråkig media, att USA:s finansminister Timothy Geithner hållit hemliga telefonkonversationer med den grekiska regeringen om en alternativ finansieringsplan ifall landet skulle ”dumpas” av EU, ECB och IMF, det vill säga den så kallade ”trojkan”. Tidningen citerar också uppgifter om att ett större antal amerikanska tekniska experter kommit till landet de senaste månaderna, och drar slutsatsen att USA:s intresse av att ”rädda” Grekland troligen handlar om att man ser en möjlighet att lägga beslag på fossilbränsletillgångar med förmånliga villkor.
Även Ryssland har visat ökat intresse för Grekland under de senaste månaderna, bland annat genom en kampanj för att uppmuntra ryska turister att resa dit. Grekland tackade 2011 nej till Rysslands erbjudanden om nödlån på förmånligare villkor än ”trojkans”.
Cypern har däremot tackat ja till ett ryskt lån på 2,5 miljarder euro, och uppges förhandla om ytterligare ett på 5 miljarder.
I slutet av oktober dementerade den cypriotiska regeringen rykten om att Ryssland krävt en gasaffär som motprestation, enligt tidningen Famatina Gazette. Många betraktar ändå landet som allt mer nära knutet till Ryssland.
Stormaktsintressen kan alltså komma att stå mot varandra i ett område med illa definierade gränser och enorma naturtillgångar.