Långa köer till spanska soppkök

Den redan rekordhöga arbetslösheten i Spanien fortsätter att stiga samtidigt som allt fler vräks från sina hem då de inte längre kan betala sina hyror eller amorteringar. Den ekonomiska krisens effekter är extra tydlig på landets soppkök.

Utrikes
En frivillig serverar frukost i Caliu i Barcelona. Mer än 100 fattiga får mat varje dag.
Foto: Emilio Morenatti / SCANPIX

På hjälporganisationen Emaús sopp­kök i Torremolinos i utkanten av Malaga pågår denna morgon samma arbete som alla andra dagar. Här står Pepi, Adriana och Diego och förbereder en middag för de över 100 människor som varje dag söker sig hit då de inte längre har råd att skaffa sig mat på egen hand.

– Min mamma är arbetslös och har tre barn, berättar 18-åriga Dariana, som besöker soppköket för att hämta upp ris, sallad, bröd och frukt till sin mamma och sina syskon.

Vid halv ett varje dag börjar människor köa utanför lokalen i väntan på att få ett mål mat att ta med sig hem. En timme senare samlas ytterligare ett trettiotal personer i soppkökets middagsrum för att äta tillsammans.

– Jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle vara tvungen att komma hit för att be om mat, säger Jessica som besöker soppköket tillsammans med sin tvååriga dotter.

Både Jessica och hennes man har förlorat sina arbeten och har för närvarande inga inkomster.

Arbetslösheten ligger på över 25 procent i Spanien och över en femtedel av landets 47 miljoner ­invånare lever för närvarande under fattigdomsgränsen, enligt en underökning gjord av landets statistiska institut, INE.

– Det kommer allt fler människor och ber om mat. Vi är över­hopade, säger Pepi samtidigt som han rör i en av soppkökets grytor.

– De flesta som kommer hit har fortfarande någonstans att bo, men de har inte längre råd att köpa mat.

Emaús ordförande Antonio ­Abril berättar att deras soppkök i dag har en annan typ av besökare jämfört med hur det var innan den globala ekonomiska krisen inleddes 2008. Tidigare var det nästan bara äldre som kom. Men i dag besöks Emaús soppkök, som finns på flera platser i landet, också av unga människor som tvingas leva på ­gatan eller i ockuperade hus.

De som kommer till soppköket i Torremolinos har hänvisats dit av socialtjänsten, och måste vara skrivna i stadsdelen, berättar Luis Romero som var en av grundarna av den lokala föreningen.

Varje dag beger sig två av sopp­kökets anställda eller volontärer ut med en skåpbil för att hämta upp matdonationer från de företag och välgörenhetsorganisationer som bidrar till att hålla soppköket levande. Klockan halv två serveras middagen för de 30 gäster som tagit plats vid soppkökets matbord i Torremolinos.

– Tack och lov att vi kan komma hit och att vi lyckas överleva, säger Marco medan han äter sin tallrik med ris.

Den äldste matgästen är 94-åriga Encarnación.

– På senare tid har allt fler unga människor börjat komma hit för att få mat eftersom det inte finns några arbeten, säger hon.