Att vara samhället

Ledare
Insamlade kläder och leksaker till drabbade av storbranden i Skarpnäck.
Foto: Daniel Wiklander

Storbranden nyligen i Stockholmsförorten Skarpnäck totalförstörde många lägenheter och gjorde hundratals hemlösa. Omkring 20 procent av hushållen saknade dessutom hemförsäkring, och hänvisades därmed till att sova på golvet i den lokala kyrkan. Värden Stockholmshem bedömer att det i vissa fall kan ta ett halvår att återställa lägenheterna – men har inga i reserv till sina hyresgäster.

Chocken och hopp­lösheten är givetvis enorm för de drabbade, samtidigt finns en infrastruktur klar i närsamhället för att lindra effekterna av katastrofen.

I Skarpnäck finns nämligen en fungerande oberoende grannskapsorganisering, vid sidan av både kyrkan och kommunala resurser. Frivilliga boende upplåter en lokal där de serverar fika och dit föräldrar kan låta sina barn träffas och leka även när förskolan inte är öppen.

Efter storbranden har lokalen i stället fungerat som samordningscentral för det frivilliga hjälparbetet. Enorma mängder kläder, leksaker och annat nödvändigt har samlats in från grannar och från människor som rest in från helt andra delar av staden, ett postgirokonto har satts upp för att samla in pengar till de drabbade. Man förmedlar kontakter med hyresvärden och det sociala.

Framtoningen har hela tiden varit lågmäld, men konsekvent och målmedveten. Aktivisterna i Skarpnäck arbetar mycket hårt, och de gör praktisk skillnad för sina grannar. Dels i vardagen, med sin mötesplats, men de har även bevisat att de mäktar med att kliva fram när en katastrof slår hårt mot en arbetarstadsdel i ett samhälle med ett välfärdssystem i förfall.

För givetvis ska ingen egentligen behöva välja bort en hemförsäkring. Naturligtvis ska ingen behöva förlita sig på en kyrka för tak över huvudet. Men det är i den bästa av världar.

En fungerande grannskapsorganisering är tillsammans med facklig organisering på arbetsplatsen grundläggande för skapandet av en självständig social rörelse. Att kunna möta de materiella behoven är helt avgörande för att nå något som helst inflytande bortom eventuell parlamentarisk representation.

Den som inte förstår det, utan enbart ägnar sig åt partipolitik eller upprop och protester i en eller annan hjärtefråga har inte greppat vad politisk organisering handlar om. Alltför ofta tar man för givet att det materiella löser sig ändå, att samhällets funktioner faktiskt är att lita på. Så ser inte verkligheten ut, och framtiden ser heller inte direkt ljus ut.

Här blir organisering som klarar att möta de behov en händelse som branden i Skarpnäck skapar otroligt viktig. Den som eventuellt tror att det handlar om en chans att trycka på hjälpbehövande ett eller annat politiskt budskap med barnkläderna och filtarna har inte heller förstått poängen. 

Det handlar om att bli en del av grundvalarna för samhället. Att bygga oberoende strukturer som kan ersätta de som rasar samman runt omkring oss. Att tillsammans, här och nu, vara samhället.