Carl Hjalmarsson satt bakåtlutad i sin svarta skinnfåtölj bakom bordet i mörk ek, med fötterna placerade på skrivbordet och en bläckpenna i handen. Han studerade eftertänksamt korsordet i tidningen och muttrade irriterat. ”Delat boende, fem bokstäver.., kan de va skilda? Nä.., för många. Hm… Elaka, fyra bokstäver.., hm” Carl hade hunnit med att läsa mejlen […]
Carl Hjalmarsson satt bakåtlutad i sin svarta skinnfåtölj bakom bordet i mörk ek, med fötterna placerade på skrivbordet och en bläckpenna i handen. Han studerade eftertänksamt korsordet i tidningen och muttrade irriterat. ”Delat boende, fem bokstäver.., kan de va skilda? Nä.., för många. Hm… Elaka, fyra bokstäver.., hm”
Carl hade hunnit med att läsa mejlen på kontorets dator, de fyra morgontidningarna företaget prenumererade på och druckit kaffet sekreteraren, Elsa Hagberg, kommit in med efter niosnåret.
En titt i agendan hade sagt honom att innan lunch skulle han ha mötet med fackets representant, Rolf Loman, angående en obehagligt fråga han förträngt i flera veckor: uppsägningen av Elsa Hagberg. Han såg sig så illa tvungen, dottern hans var klar med sin gymnasieutbildning och behövde ett jobb och Elsa var alltför svår att omplacera inom företagets övriga organisation. Visst hade Elsa varit en duktig ekonom och sekreterare ända sedan han övertagit företaget från sin far, strax efter att han avslutat sina egna gymnasiestudier. Men de hade inte råd med två anställda på samma jobb och, ja släkten går alltid först! Elsa Hagberg skulle få lära upp Viktoria under sin uppsägningstid och sedan gå, för det borde hon väl klara på en månad! Ja, så fick det bli!
Han lutade sig fram och tryckte ner knappen på interntelefonen.
– Elsa, har du sett till Rolf?
– Nej Kalle, ingen Roffe i antågande ännu! Skall jag sätta på en kanna kaffe när han dyker upp?
”Kalle”, var inte det lite ohyfsat att kalla honom det. Han heter ju Carl och är hennes chef? Fast det var likadant under skoltiden, både hon och Rolf hade visat översittarfasoner redan då, förmodligen bara för att hans far varit fabrikör. Dessutom hade han inte haft det så lätt för sig i skolan som de. Ja, de hade gått i samma klass från lågstadiet till gymnasiet och vad han kunde minnas hade de varit bäst i klassen varje termin. Fast därefter och upp i vuxen ålder hade han varit deras chef, så kanske hade han ändå fått sista ordet!
– Ja, sätt på en kanna kaffe
och inga störande telefonsamtal efter att Rolf har anlänt! ”klick”.
Carl granskade korsordet igen. ”Dam i fastan? Fyra bokstäver, hm.., Lär King Kong lukta? Illa! Tre bokstäver.., nä, då går det inte! Det var rackan var svårt det var idag. En halvtimme och inte ett endaste ord har jag klarat. Rinner ur vulkan? Fyra bokstäver. Men det måste ju bli aska, se där, se där!
”Klick”
– Hallå Kalle, jag skickar in Roffe nu!
”Klick”.
Carl drog snabbt ner fötterna från bordet och slängde tidningen på bordet, liksom pennan. Han hade snabbt rest sig upp innan Rolf kommit in och stängt dörren efter sig.
Tänk att han hade sådan respekt för en av sina anställda, fackrepresentant till på köpet och därmed motpart mot honom som ägare av företaget. Nästan som inför farsgubben, ända fram till dennes död för några år sedan. Det hade faktiskt varit en befrielse, att slippa det oket. Det var även hans far som anställt både Rolf som Elsa. ”Med dom i företaget kommer du att klara dig bra min son”, hade han sagt samtidigt som han meddelade att han tänkte lämna över vd-posten till honom.
Ja, det var väl inte en dag för tidigt, tyckte han själv.
– Rolf sätt dig. Jag tänkte gå rakt på sak! Nu när min dotter Viktoria är klar med sin ekonomiutbildning tänkte jag anställa henne på Elsas jobb och eftersom vi inte har plats för henne någon annanstans behöver jag din och fackets hjälp med att säga upp henne. Ja så det blir rätt rent formellt!
Rolf hade satt sig, tagit tidningen och pennan i samma rörelse, men tittade nu upp på sin chef och tillika gamla klasskamrat med förvåning.
– Tänkte du avskeda Elsa?
– Ja, vi har inte plats för henne nu när Viktoria kommer. Inte råd heller!
– Råd? Vet du att det är tack vare Elsa och hennes idéer som det här företaget har överlevt i alla år. Din pappa, Ernst Hjalmarsson, tänkte lägga ner verksamheten när Elsa kom med sina förslag och lagom tills vi gick ur gymnasiet hade han genomfört allt hon och till en viss del även jag föreslagit. Så tack vare Elsa har du kunnat titulera dig direktör sedan du tog över verksamheten efter Ernst! Tack vare henne har du kunnat åka utomlands tre gånger om året, åka senaste modellen av Volvo och segla din Bavaria 34 Cruises med familjen, medan pengarna tickar in på företagets konto. Så avskeda Elsa Hagberg är nog en av dina mindre lyckade förslag, som du måste glömma snarast. Sätt du Viktoria på golvet några år så hon lär sig verksamheten från grunden så kan du sedan successivt slussa in henne på ekonomiavdelningen efterhand, för som jag ser det så behöver Elsa lite hjälp med kaffebryggandet och dina privata angelägenheter, som hon även tycks sköta. Goda idéer kommer Elsa fortfarande med än i dag, men de flesta går direkt in till produktionen och det är din personal djävligt tacksam över för det blir mindre administration och tjafs på det viset än om det behövde passera genom dig!
Rolf skrev frenetiskt på tidningssidan medan han pratade och slängde slutligen ner tidningen på bordet medan han reste sig upp.
– Om det inte var mer så går jag, för det är mycket att göra just nu! Här, pennan!
Den for i en båge genom luften och Carl fångade den mellan sin händer. Efter att Rolf gått ut tog han upp tidningen och lutade sig tillbaka i fåtöljen igen. Fötterna placerade han lika bekvämt på kanten av skrivbordsskivan. Ja, det var mycket nytt som Rolf kommit med, mest om Elsa. Så hans salig far hade fått så mycket hjälp av de båda, ja det var väl därför han sagt att de skulle vara kvar! Inget hade han fått reda på, inte ens innan Ernst dött! Ja, Viktoria skulle nog behöva några år på sig innan hon var vuxen ett så stort ansvar som ekonomisidan ändå innebar, så Elsa kunde nog känna sig trygg fram till pensionen.
Carl koncentrerade blicken mot korsordssidan och trummade med pennan mot skrivbordet. Han konstaterade att Rolf hade kluddat en del. ”Delat boende”, särbo.., hm! ”Elaka”, onda, jo men visst! ”Dam i fastan”, Asta, självklart! Men han verkar ju ha löst alltihop, King Kong luktar apa och ur vulkanen rinner lava och allting annat också. Fan, han har ju skrivit överallt! Djävla Rolf! Han har ju löst hela korsordet, inget kvar till honom. Shit! Vad ska han nu göra resten av dagen?