– När man jobbar med blodplasma så vet man ju att blodet kan bära hiv-smitta. Alla vet ju att det är så rigorösa kontroller att det aldrig ska hända. Men trots den nästan omöjliga tanken att det ska komma in så har det hänt, säger en anonym källa som arbetar på företaget till Arbetaren.
Först i maj i år, fem månader efter att ledningen fått kännedom om att man fått in potentiellt hiv-virus i medicinproduktionen, fick de anställda veta – ryktesvägen. Någon på labbet, som till skillnad från ledningen ansåg att personalen hade rätt att veta, läckte informationen. Ryktet spred sig, liksom oron. Först då beslutade sig företagets ledning att informera de anställda om vad som hänt per mejl. Då kom i stället ilskan.
– Första reaktionen var att man blev lite rädd, men sedan blev jag upprörd. Det som har upprört oss mest är att de har mörkat det. Om inte ryktet uppkommit hade vi inte vetat det alls, säger Arbetarens anonyma källa.
I mejlet, som Arbetaren tagit del av, beskriver en avdelningschef att det positiva blodprovet testats i Tyskland, USA, Göteborg och Stockholm, men inte gett ett entydigt svar. Han skriver därefter till de anställda att när frågan togs upp på ledningsgruppsmötet ”var det ingen som med info enligt ovan tyckte att detta var information som skulle informeras speciellt om.” Ledningen beslöt därför att inte informera de anställda om att de arbetat med blod som testats positivt för hiv.
Anledningen var att nivåerna, enligt ledningen, var så låga att risk för smitta inte förelåg. Däremot hade man redan tagit den eventuellt hiv-smittade, redan insamlade blodplasman, eller batchen, ur produktion. Detta skedde enligt mejlet av ”etiska” och ”politiska” skäl, snarare än på grund av smittorisk. Någon mer information har inte personalen fått, inte ens på direkta frågor.
Octapharma är det enda företaget i Sverige som tillverkar medicin av blodplasma, till exempel medicin för blödarsjuka. Mycket av den blodplasma som används i produktionen kommer från donatorer i USA, däribland också den berörda batchen med misstänkt hiv-smitta.
Att tillverka medicin av mänsklig blodplasma är en känslig process, omgiven av testning i flera led. Först testas blodgivarna för bland annat hiv och hepatit C, sedan fryses blodet ned och skickas till Stockholm i påsar, eller flaskor om fyra till åtta deciliter. Väl på plats testas blodet ytterligare en gång innan det går in i produktionen. På denna nivå händer det, om än sällan enligt företaget, att hiv-positivt blod påträffas och gallras ut. Blodet som passerar denna kontroll tas om hand av personalen och arbetet med medicinen kan börja.
I basfraktioneringen tinas blodplasman och sammanblandas i ett stort kärl på runt 1 000 liter. Här hanterar man en öppen produkt, om än med skyddskläder.
– De som tömmer flaskorna har visir och skyddsglasögon, men det kommer ibland stänk i ansiktet. Jobbar man med vätska kommer man inte ifrån visst stänk. Sedan att risken är liten att smittas, det förstår jag, säger Arbetarens anonyma källa.
Det var när tester gjordes på den sammanblandade blodplasman, eller poolen, som resultatet plötsligt visade att blodet hade spår av hiv-1. En av de anställda med insyn i processen som Arbetaren talat med säger att om testet på poolen visar på låga nivåer av hiv-virus, måste en av de plasmapåsar som blandats i poolen ha innehållit en högre koncentration. Men trots detta har ingen i personalen informerats om händelsen eller uppmanats till hiv-test av ledningen.
– Det är en öppen produkt och vi försöker skydda oss, men frågan är: hjälper det eller hjälper det inte? Har vårt labb missat? Det finns en oro bland de anställda. Det finns en hel del folk som tänker mycket på den här händelsen, säger ytterligare en anonym anställd till Arbetaren.
Magnus Bergqvist är miljöansvarig på Octapharma i Stockholm, med ansvar för personalens säkerhet och arbetsmiljö. Han säger att anledningen till att han inte ansåg att personalen borde ha informerats är att arbetssäkerheten inte påverkats.
– För mig var det överraskande att det finns en oro bland personalen. Vårt perspektiv är att det inte har hänt något onormalt, säger han.
Några hiv-tester av personalen har därför inte varit aktuella och han ser inte heller i dag någon anledning att rekommendera det.
– Ur ett arbetarsäkerhetsperspektiv fanns det inget som föranledde testning. Det är väldigt låg sannolikhet att någon skulle kommit i kontakt med materialet, säger Magnus Bergqvist.
Personalen har framfört önskemål till skyddsombuden som fört frågan vidare. Men miljöchefen tror inte att ett test skulle dämpa oron, snarare tvärtom.
– Det skulle ju dramatisera det hela mer om vi plötsligt skickade iväg personalen på testning, säger han.
Men en av de anonyma i personalen som Arbetaren har pratat med tycker inte att argumentationen håller. Det faktum att man tagit materialet ur produktion av patientsäkerhetsskäl är skäl nog att ta saken på allvar även ur arbetssäkerhetsperpektiv.
– Jag tycker att hela grejen är absurd. Har man ett företag så ska man skydda sina kunder, det är rätt beslut att kasta batchen för patienternas säkerhet, men lika självklart är det att gå ut och informera och erbjuda provtagning, säger den anställda.
I mejlet till de anställda skriver företaget att cheferna ”pratat lite om att försöka få till en form av utbildning/info som klargör dels hur vi gör med plasma och provtagning analyser m.m. samt information om kända virus. Och då också hur vi arbetar och skyddar oss.” Frågan var ”på tapeten” under 1980-talet, men avdelningschefen anser att det nog är dags igen. Även Magnus Bergqvist säger att diskussionen pågår. Men Arbetarens anonyma källa är skeptisk.
– Det har inte blivit något med det. Och det kommer inte bli något med det heller.
