Medan du sover

02.30 

Gävle håller precis på att gå till sängs efter en blöt helgnatt. I industriområdet Kryddstigen håller åkeriet Valbo Transport i stället precis på att vakna till liv. Rick Johansson försöker med milt våld pressa in sin ståltermos i företagets kaffeapparat. Det går inte, kaffet rinner ut på sidorna och ned på golvet.

Han suckar, hämtar pappershanddukar, torkar upp och gör ett nytt försök.

– En termos kaffe är väl mer eller mindre standard på de här körningarna, säger han. Jag brukar försöka lägga mig tidigt, men ­ibland är det svårt, som söndag till måndag.

Han är född i Biskopsgården i Göteborg men har vuxit upp i Gävle. På åkeriet har han arbetat sedan 2009.

– Jag jobbade som rörmokare innan men blev uppsagd, när Lehman Brothers kraschade blev det ju lite tråkigt i världsekonomin. Så fick jag det här jobbet. Arbetsförmedlingen betalade utbildningen och jag tog kortet snabbt, på åtta veckor.

Nu går han på ett schema som roterar var tredje vecka. Den första veckan är nattkörningar, den andra är kvällspass som börjar klockan 13 och slutar runt 22, den sista är dagspass som börjar grovarbetartidigt och slutar på eftermiddagen.

– Jag gillar nattpassen, säger Rick Johansson. Det är inga idioter, inom citationstecken, på vägarna då. Man kan mysa med radion på. I dag kör vi till Sundsvall, det är en ganska slapp linje. Men jag har glömt nästan alla bra cd-skivor hemma så det blir mycket P1.

En kollega sticker in huvudet i fikarummet.

– Galavagnen är framförd, ers höghet.

Rick Johansson nickar till svar.

– Jag har det så bra att min bil redan är lastad. Jag bara åker.


03.00
 

Att sätta sig på förarplatsen inger känslan av att sätta sig på en tron med utsikt över kungariket Vägen. Men makten förblindar. Det går inte att se det som sker närmast tronens fötter, vilket en rad olika speglar ska råda bot på.

– Det kan stå en hel barnfamilj framför bilen utan att jag kan se det.

I utrymmet mellan sätena ligger diverse personliga tillhörigheter som glömts eller medvetet lämnats kvar under gårdagens körning. Åkarna vid Valbo kör så långt det är möjligt alltid samma bilar.

– Det är en väldig lyx i vår bransch, säger Rick Johansson. När bilen går runt bland olika chaufförer är det större risk att den blir nedsunkad. Det här är ju mitt kontor, så jag vill att det ser hyfsat ut.

Dock är bilarna hyrda. Något som innebär att förarna – beklagligt nog – inte får pynta dem efter eget tycke.

– Men vi har ju våra drömmar. Då blir det wunderbaums och cowboyhattar. Det finns människor som lägger ned tusenlappar på inredningen, det är beundransvärt.

Det sista Rick Johansson gör innan avfärd är att stoppa in ett kort i en till synes oskyldig låda ovanför förarsätet.

– Det här är färdskrivaren, den registrerar allt jag gör, säger han. Det är den polisen använder som underlag när de vill bötfälla oss stackars arbetare.

Långtradarchaufförernas arbete omgärdas av ett detaljerat regelverk. Ett arbetspass får uppgå till nio timmars körtid, vilket kan förlängas till tio timmar två gånger per vecka. Maximal körtid i sträck är fyra och en halv timma, därefter kräver lagen 45 minuters rast. Samtidigt får den sammanhängande dygnsvilan aldrig vara kortare än 11 timmar. Allt detta kontrolleras noggrant av färdskrivaren. Reglerna ska enligt lagstiftarens intentioner främja såväl arbetsmiljö som trafiksäkerhet, men särskilt bland äldre förare uppfattas de i stället som en form av klåfingrig övervakning.

– Många anser att det är en jagad bransch, på grund av alla tider man måste hålla sig till. Skulle du vara ute på vägkrogarna skulle du få höra det av sköna, bittra gubbar, säger Rick Johansson och ler åt tanken.

– Kirurger får jobba längre än oss, de har ju också liv i sina händer. Sedan ska det självklart finnas regleringar, man är ju en trafikfara om man är trött. Men ibland känns det som att Tunga gruppen letar anledningar att ge oss böter.

Just Tunga gruppen – trafikpolisens avdelning för vägbunden godstrafik – är något av ett rött skynke för många chaufförer, och åtskilliga historier vittnar om nitiska konstaplar som hellre fäller än friar.

– Jag åkte på en löjlig bot i februari till exempel. Det var en gammal bil med diagramblad i stället för färdskrivare. Det var den 17 februari, men jag hade råkat skriva i att datumet var den 16. Det åkte jag på 1 800 kronor för, det hade ju lite tippex kunnat lösa.

Bötesbeloppet tvingades han betala ur egen ficka. Han beskriver sin arbetsköpare som ”schysst”. Om åkeriet glömt besiktiga ett släp är det inget snack om att företaget tar smällen, men eget slarv får chauffören själv ansvara för.

Tillräckligt många förseelser resulterar i indraget körkort, och därmed indragen möjlighet till försörjning. Det är också häri en stor del av missnöjet med polisens arbete bottnar.

– Man kan känna oro när man blir stoppad av Tunga gruppen, jag kan få böter fast jag inte är en kille som fuskar.

Plötsligt spränger en radiovinjett igenom förarhyttens samtalsanpassade ljudbild. En förvald inställning gör att volymen automatiskt höjs till hörselskadenivå när det kommer trafikmeddelanden, och en behärskad röst upplyser:

– Trafikinformation. På riksväg 80 mellan Gävle och Hagaström är en person ute och går på vägen.

Rick Johannson skrattar.

– Någon är ute på kvällspromenad tydligen.


04.50
 

När Hudiksvall passeras har solen redan stigit och förvandlat sommarnatten till morgon. Den tomma vägen ser på samma gång spöklikt ödslig och oskuldsfullt vacker ut.

– Det är ganska schysst att vi får uppleva soluppgången i jobbet. Om man kör Umeå­linjen får man se så osannolikt mycket vackert den här perioden. Man känner att man blir piggare när det är ljust, men det är egentligen mysigare att köra på natten.

Vägtransporterna har fått utstå en del miljökritik, och belastar också klimatet betydligt hårdare än järnvägs- eller sjöfartsfrakt. Trafikverket slog nyligen fast i sin så kallade kapacitetsutredning att vägtransporterna måste minska om klimatmålen ska kunna nås, och även om udden inte främst är riktad mot matleveranser så känner åkarna andetagen i nacken.

– Det är mycket vägavgifter och extremt höga dieselskatter. I det stora hela är det vi som håller Sverige rullande. Om alla lastbilschaufförer struntat i jobbet en dag hade det blivit anarki, säger Rick Johansson.

– En kille kör ned till Västerås, lastar på det här, kör upp, sedan tar jag över och kör det ganska omgående. Och så ska det direkt till butik. Kunderna kan inte, tyvärr, ställa samma slags krav om det går på räls. Det är lätt att säga att det förstör naturen, men det är nog ändå det smidigaste sättet.

Samtidigt menar han att framtiden sannolikt är grön. Tekniken går framåt, utsläppen blir renare och dieselförbrukningen – hans nuvarande Volvo drar dryga tre liter per mil då den är fullastad och väger 60 ton – krymper stadigt. 2016 måste alla chaufförer enligt EU:s regler dessutom ha kvalificerat sig för ett särskilt yrkeskompetensbevis. Den första delkursen, som Rick Johansson redan genomgått, behandlade bränslesnål körning.

– Visst muttrades det lite, men det märktes ju på kursen att alla kunde tjäna på det. Det var ju hiskeliga summor man skulle kunna spara bara på vårt åkeri.


06.01

Vid kylterminalen i Sundsvall syns inte en människa till. Rick Johansson backar vant upp mot lastkajen, hoppar ut, öppnar och fixerar dörrarna. Isflingor som formats i kylbilens innanmäte lossnar och dansar i det skarpa solskenet. Plötsligt är det högt tempo och tungt lossningsjobb, i skarp kontrast till det relativa lugnet på vägen. Lastpallar körs ut med truck. Från kylrummet – där termometern visar minus 23 grader – hämtas i stället handrullade vagnar med pangasiusmal, älgskav och fryspizza ”med X-tra allt”.

En knapp timme efter ankomsten är allt klart för leverans, men Rick Johansson har fortfarande inte fått reda på vilka tider han ska leverera till vilken butik. Ett återkommande problem på just söndagar.

– Sex butiker ska vi köra ut till, alldeles lagom. Vanligtvis kan man börja lossa klockan 6, men när det är röd dag kan de få för sig att det ska vara klockan 8, och så säger de inget till oss.

Det ofrivilliga uppehållet ger utrymme för en fikapaus. Personalrummet pryds av bilder på åkeriets bilar genom årtiondena, som en evolutionär stege över vägtransporternas utveckling. Tidningen Trailers bild­kalender pryder en vägg.

– Jag blir alltid bjuden på butiker och grossistcentraler, det är lite charmen med det här yrket. Kör man samma linje blir man ju tjenis med gänget, det blir mycket kaffe och bullar och mys.
 

07.34 

– Får man bjuda på fika? frågar butikschefen för Ica Sidsjön.

– Äh, vi har tryckt i oss så mycket kaffe i dag vettu, svarar Rick Johansson.

– Men en macka då åtminstone?

Varje lossning tar omkring tio minuter, hälsningar och småprat inkluderat. Vid en butik i Alnö rullar en kvinnlig chaufför in precis som Rick Johansson lossat klart och de bägge kollegorna hälsar genom vindrutorna.

– De är en minoritet, men de blir vanligare, absolut. Vi har tre, fyra tjejer anställda. Jag ser dagligen kvinnliga chaufförer, men det är sällan man träffar kvinnliga supertruckers som ligger borta månader i sträck.


10.48

Dagens sista leve­rans, till en butik på tillbaka­vägen mot Gävle, är avklarad. Eftersom det som ska lossas först lastas ytterst hade dessa sista rullvagnar fått lastas i släpet, som nu måste kopplas på igen. Det är ett konststycke som kräver viss precision. När lastbilen ska dockas mot släpet handlar det om att träffa rätt på centimetern, helt utan sikt.

– Nu tänker man inte på det längre, det sitter så djupt i ryggmärgen. Men det tar ett tag att lära sig, i början var det riktigt knepigt.

Trafiken är fortfarande lugn, men vägarna är inte längre tomma. Och Rick Johansson har arbetat genom större delen av natten.

– Jag har haft tur som aldrig orsakat en olycka, säger han. Men det har varit nära. Får du sladd på ett sådant här ekipage är det nästan omöjligt att reda ut det. Det gäller att hålla sig vaken och planera sin körning.

Hans grundlön ligger enligt kollektivavtalet drygt 22 000 kronor per månad, men den som är beredd att arbeta nätter och helger kommer lätt upp i mer. Rick Johansson är ”jäkligt nöjd”, men pratar också gärna om arbetstrivseln.

– Det är ett speciellt släkte, för­arna. Sociala, roliga, trevliga människor. Det är få yrkesgrupper som är så lätta att ha att göra med. Kommer jag till en vägkrog i Vårgårda eller Kiruna och det sitter en chaffis så sätter man sig och pratar.

Även om han själv fascineras av ”legenderna, de som bor i sina bilar i månader” tycks Rick Johansson inte vara på väg att bli en av dem. Kåren föryngras, och i den mån det finns fördomar om långtradarchaufförer stämmer han med sina dryga 20 år och en bakgrund i musikbranschen inte in på dem.

– Det är många som anser att ”oj, vad otippat att du är lastbilschaufför”. Den klassiska föraren de ser framför sig har ett gäng porrtidningar i hytten, är lite tjock, har cowboyhatt. Men det finns absolut en generation unga chaffisar som är precis som vem som helst. Jag har annat än diesel i huvudet och kan dra på mig en skjorta på helgen.

Livet längs landsvägarna är dock inte bara glamour och höga ob-tillägg. Branschen tillhör den växande skara där anställningstryggheten är helt avhängig arbetsköparens förmåga att förhandla till sig nya kontrakt.

– Man tappar saker och man vinner saker, det är väldigt hård konkurrens. Vecka 19 tappade vi en linje mellan Grådö och Sundsvall. Tyvärr försvann det tre fyra gubbar i Söderhamn på grund av det.


13.24
 

Tillbaka på industritomten i Gävle tjuter och suckar hydrauliken när släpet kopplas loss. Arbetsdagen är slut och i den stad som festade sig genom natten har gatorna återigen börjat fyllas med människor. Medan de sov körde Rick Johansson drygt 50 mil och lastade och lossade omkring 20 ton livsmedel. Till gagn för Sundsvallsborna som återigen fick glädjas åt färsk mjölk till söndagskaffet.

Rick Johansson gäspar. Fortfarande ligger flera nattkörningar framför honom innan schemat roterar. Men på något sätt har kroppen anpassat sig.

– Om jag får börja 06 tycker jag att det är sovmorgon nu för tiden.

Publicerad Uppdaterad
14 hours sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
6 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad