– Jag trodde in i det sista att jag skulle kunna leva på mitt spelande. Jag måste ha varit sjuk i huvudet som trodde att jag var bra på att spela, när det gick så dåligt, säger Erik som när jag ringer upp honom har varit spelfri i två och ett halvt år.

Första gången jag pratade med Erik var på ett möte med Spelberoendes riksförbund i Stockholm. I ett anonymt hus i Hjorthagen nära Lidingö hade ett tjugotal spelberoende personer samlats för att stötta varandra i sin spelfrihet och påminnas om hur illa det kan gå om de spelar. Efter mötet lovade Erik att ställa upp på en intervju om han fick vara anonym. Även om de flesta i hans omgivning vet om hans problem är spelberoende fortfarande ett känsligt ämne, och Erik ännu inte berättat för sin mormor och morfar.

– De är ganska gammalmodiga och skulle inte förstå. Det gör ingenting om de får reda på det, men jag orkar inte berätta det för dem, säger han.

Eriks spelproblem började redan i hög­stadiet då han ofta spelade bort de pengar han hade. Först var det pokerkvällar med vännerna och sedan kom Oddset och spel på hästar. När han gick i gymnasiet lanserades även Vegasmaskinerna som på grund av den snabba tiden mellan insats och resultat lättare framkallar beroende än långsammare spel. Det Erik spelat bort mest pengar på i vuxen ålder är dock sportspel, Svenska Spel på nätet och nätpoker.

– Jag kunde spela upp 1 000 kronor på sportspel varje dag. Sedan spelade jag nätpoker på nätterna, berättar han.

Enligt Lina Hetta, beteendevetare med inriktning på spelmissbruk, kan det finnas flera förklaringar till varför olika personer blir spelberoende. Hon menar att vissa personer har ett känsligare belöningssystem vilket gör att de lättare blir beroende över lag. Men det kan även finnas andra förklaringar.

– Vissa problemspelare spelar för att de har dålig ekonomi och stora skulder, som de hoppas att en stor vinst ska lösa. Andra spelar för att reglera obehagskänslor som ensamhet och ångest, säger hon.

Liksom andra missbruk leder spelmissbruk till lögner och svek. För att dölja sitt spelande för sin sambo Emma blev Erik expert på att ljuga. Han ljög om allt från att han var tvungen att skynda sig till gymmet till att han jobbade över, för att hinna spela så mycket som möjligt. Till slut ljög han även om oviktiga saker som vad han ätit till lunch. Liksom spelandet blev lögnerna en livsstil.

Den kanske största lögnen var det växande skuldberget av dyra blancolån och sms-lån. För att Emma inte skulle märka något var Erik aldrig skriven på deras gemensamma adress. I stället kom hans post, som mest bestod av inkassokrav, till en lägenhet som hans mor ägde i en annan kommun.

– Jag sade att skatten var lägre i den andra kommunen och att det var därför jag skrev mig där, säger han.

På grund av sina stora skulder valde Erik att lämna Emma och deras gemensamma son, med förklaringen att han inte längre älskade henne. När han flyttat fortsatte han spela för att kunna betala skulderna och för att bli ekonomiskt oberoende. En strategi som fungerade dåligt eftersom han spelade upp de pengarna han ibland vann. 

I stället för att minska växte skulderna samtidigt som Erik mådde allt sämre och började få självmordstankar. Vändpunkten kom efter ett halvår när Kronofogden skickade ett brev där det stod att de skulle utmäta Eriks och Emmas gemensamma lägenhet. Samma dag åkte han hem till Emma och berättade om sitt spelberoende. Han hade då nästan en halv miljon i skulder.

– Det var först när jag berättade för Emma om mitt spelberoende som jag insåg att jag aldrig skulle kunna leva på mitt spelande. Sedan den dagen har jag inte spelat.

Erik berättar att Emma när hon hörde sanningen blev glad över att han fortfarande älskade henne, men samtidigt bekymrad över alla skulder. Hon sade att hon var villig att ta tillbaka honom, om han lovade att aldrig mer spela. Dagen efter kontaktade de Spelberoendes riksförbund.

– Det var oerhört befriande att prata med andra som har samma erfarenheter. När man är inne i det tror man att man är ensammast i världen, säger Erik.

Mötena har varit till stor hjälp både för honom och för Emma. Genom att sitta med i anhörigagruppen fick Emma mer kunskap om hur spelberoende fungerar och hur hon skulle kunna hjälpa Erik att hålla sig spelfri. Den första tiden tog hon över ansvaret för Eriks ekonomi helt och hållet.

– Det var skönt att inte ha några pengar att spela för. Vill man fixa pengar går det alltid att fixa pengar, men det blev mycket svårare.

Den första tiden gick han på möten varje vecka, men nu går han mer sällan. Han har dock inga planer på att sluta gå dit.

– Jag kommer gå på möten hela mitt liv. Jag har hört om många som slutat gå för att de trott att de varit tillräckligt starka. Sedan har de fått ett återfall. Och jag vill inte trilla dit igen. Jag har fått en andra chans och jag är inte säker på att jag skulle få en till, säger han.

För att bryta ett spelmissbruk menar Lina Hetta att man måste kartlägga varför personen spelar och sedan hitta alternativ till spelandet.

– Det är viktigt att hitta något annat att fokusera på i stället för att fokusera på vad man inte ska göra. Om spelproblemen beror på skulder kan man till exempel ordna skuldrådgivning, säger hon.

För tillfället står Folkhälsoinstitutet bakom den enda nationella insatsen för att motverka spelberoende. Förutom att ägna sig åt forskning och utbildning driver de en nationell stödlinje för spelberoende och anhöriga samt delar ut ett föreningsbidrag till spelberoendeföreningar.

Möjligheten att få hjälp skiljer sig dock kraftigt åt beroende på var i landet den drabbade bor. I stora städer som Stockholm, Göteborg och Malmö samt i några mindre städer som till exempel Borås, finns det enligt Lina Hetta mycket bra hjälp att få, samtidigt som vissa kommuner helt saknar vård för spelberoende.

Erik som bor i en kranskommun till Stockholm sökte pengar till en privat psykolog från socialen, eftersom kommunen saknade den specialkompetens som behövdes. Han nekades dock pengarna och blev ombedd att i stället ta del av den hjälp som kommunen kunde erbjuda.

– Jag tycker att kommunen borde vara mer intresserad av att hjälpa till om någon ringer och ber om hjälp. Jag ringde bara en gång, men jag lämnade namn och telefonnummer. Och det är ingen som har hört av sig efter det.

En långsiktig befolkningsstudie genomförd av Folkhälsoinstitutet visar att ungefär 2  procent av Sveriges befolkning är problemspelare. Med det menas att de antingen har spelproblem eller löper en moderat risk att 

få spelproblem. Samtidigt skiljer sig olika grupper i samhället åt. Bland män i åldrarna 18–24 är andelen problemspelare nästan
10 procent, men även i övriga åldrar har män mer problem än kvinnor. Antalet kvinnliga problemspelare har dock ökat på senare år. Enligt Lina Hetta beror det på att det kommit fler spelsajter som riktar sig till kvinnor.

Studien visar också att andelen problemspelare är högre bland människor med lägst utbildning och lägst inkomst. Journalisten Anton Gustavsson, som tillsammans med journalisten Adam Svanell skrivit reportageboken Spela Lagom – hur drömmen om snabba pengar gjorde Sverige spelberoende, riktar särskild kritik mot Vegasmaskinerna som är utplacerade på restauranger och i bingohallar runt om i landet.

– Dels är det ett snabbt spel som ökar risken för beroende. Och dels är maskinerna i hög grad utplacerade i socioekonomiskt svaga områden. Vissa talar om en extra skatt på fattiga, säger han.

Enligt Svenska spels årsredovisning är Vegas den spelform som ger störst netto­intäkter. Samtidigt är spelet omgivit av en rad restriktioner på grund av att det är ett högriskspel för utveckling av spelberoende. Spelaren måste bland annat fylla i sitt födelseår innan spelstart, samt visa legitimation när vinsten hämtas ut. Detta för att undvika att minderåriga spelar.

Till skillnad från andra spelbolag ägs Svenska Spel helt av staten och har ett särskilt uppdrag att ta ett socialt ansvar. Samtidigt fick Svenska Spel på senaste årsstämman i april för första gången ett ekonomiskt mål. Johan Tisell, presschef på Svenska Spel, anser dock inte att det sociala ansvaret blir lidande av det nya ekonomiska målet.

– På grund av våra mål om socialt ansvar och konsumentskydd vore det svårt med ett avkastningsmål. Det vi fått nu är ett effektivitetsmål där rörelsemarginalen över en konjunkturcykel på 5–7 år ska uppgå till 22 procent. Rörelsemarginalen beräknas som rörelseresultaten i förhållande till bruttospelsintäkter och övriga rörelseintäkter. Det innebär att vi inte nödvändigtvis måste öka vinsten. Vi kan även skära ned på kostnader, säger han.

Själva idén med Svenska Spel är att vara ett ansvarsfullt alternativ till dels de privata konkurrenterna men också till illegal spelverksamhet. Svenska Spel har därför vidtagit en del åtgärder som minskat deras vinst. Bland annat har de infört en obligatorisk veckobudget på sin hemsida där kunden i förväg måste ange hur mycket denne får spela för veckovis. Summan kan sänkas direkt, medan en eventuell höjning inte går igenom förrän nästkommande vecka. Syftet är att kunden inte ska spela för mer pengar än det var tänkt. Det är också möjligt att som kund spärra sitt spelkort under en kortare period eller livet ut.

Anton Gustavsson menar ändå att även vinsten är en viktig del av Svenska Spels verksamhet. 2011 gjorde Svenska Spel en vinst på cirka fem miljarder. Pengar som går rakt in till statskassan.

– Vinsten är utomordentligt viktig. Bakgrunden till det svenska spelmonopolet var det statliga lotteriet i början av 1800-talet när pengarna tog slut till Stockholmsutställningen. Man startade helt enkelt ett lotteri för att dra in pengar, säger han.

Johan Tisell medger att lönsamheten är viktig men påpekar också att det inte är något aggressivt mål som Svenska Spel fått.

– Vi ska behålla den lönsamhet vi haft de senaste fyra åren. Samtidigt har vi en del investeringar som måste göras, och då måste vi spara mer, säger han.

Anton Gustavsson säger också att man inte ska vara för hård mot Svenska Spel, eftersom de agerar på uppdrag av riksdagen. I stället anser han att politikerna borde ta ett större ansvar.

– Dels borde spelberoende skrivas in i socialtjänstlagen eftersom det skulle garantera de spelberoende hjälp oavsett var de bor. Och dels borde de utreda effekterna av Vegasmaskinerna ordentligt, och byta ut dem mot en snällare variant. I Norge finns det till exempel en maskin där man måste pausa spelet med jämna mellanrum, säger han.

När Arbetaren söker kontakt med Finansmarknadsminister Peter Norman som är politiskt ansvarig för Svenska Spel hinner han inte svara på några frågor. Hans pressekreterare Victoria Ericsson skriver dock i ett mejl att syftet med det nya ekonomiska målet är att möjliggöra uppföljning och utvärdering av bolagets effektivitet: ”Det finns inga motsättningar mellan att ta ett starkt socialt ansvar och att ha som mål att sköta bolaget effektivt”.

Huruvida Svenska Spel är bra eller dåliga på att ta socialt ansvar är Erik osäker på. Han tror dock inte att de frivilliga spärrarna hjälper för den som är beroende.

Framförallt anser han att samhället borde ta ett större ansvar både genom att hjälpa spelberoende att komma ur sitt missbruk, men också genom förebyggande insatser. Till exempel genom att låta spelberoende personer informera i skolorna om hur illa det kan gå.

– Det är i skolåldern folk börjar spela och då gäller det att nå ungdomarna i tid. 

Erik skulle själv kunna tänka sig att åka runt och prata i skolor, även om han anser att hans historia inte är tillräckligt mörk. Eftersom släktingar till Emma köpte loss hans andel av deras gemensamma lägenhet kunde han lösa delar av sina spelskulder direkt och i dag är alla de gamla skulderna betalda.

– Jag fick dessutom tillbaka min familj. Det finns de som hamnar i fängelse eftersom de begått brott för att finansiera sitt spelande. Andra lånar pengar av kriminella eller spelar på svartklubbar. Det har jag aldrig gjort, säger han.