När Röda Kapellet kör igång sin repetition i Folkuniversitetets lokaler i centrala Lund denna söndagskväll är det inte främst för första maj de övar. Två lördagar framöver ska de hålla politiska appellmöten på Mårtenstorget. Konceptet är att en politiker håller korta tal på två till tre minuter och orkestern spelar däremellan. Röda Kapellet håller mötena i egen regi och väljer själva talare. Till de två kommande mötena har de valt ut Miljöpartiets lokala ledare Emma Berginger och Vänsterpartiets Hanna Gunnarsson.
– Vi vill inte låta partierna välja talare själva. Då skickar de bara upp någon som läser högt ur ett manuskript. Det blir så tråkigt. Vi vill att det ska vara lite mer fart och fläkt. Mellan talen spelar vi lite ösiga låtar, inte klassisk politisk musik utan mer som Peps Perssons ”Falsk matematik” till exempel, säger Sten Henriksson, som spelar tenorhorn och är mångårig medlem i orkestern.
Repetitionen leds strängt men hjärtligt av dirigenten Per Falck som taktfast räknar in på sin hi-hat. Det är 13 musiker på repet, varav ungefär hälften är män. Fyra stolar i den inre halvcirkeln i rummet står tomma. Alla klarinettisterna är frånvarande, konstaterar Per Falck. I en paus några låtar senare kommenterar han att det låter bra ändå.
– Är det någon som saknar klarinetterna, frågar han retoriskt.
Vissa stycken nöts in flera gånger. Noterna korrigeras. Och så en gång till. Repetitionen har hållit på ett tag och det är strax dags för paus. Kaffet är dock inte klart än så dirigenten Per Falck manar orkestern att ta om sista stycket en gång till. Djupa suckar hörs bakom instrumenten.
– Såja, ni hatar mig nu men ni kommer att älska mig på lördag, säger Per Falck.
Några skämtsamma meningsutbyten senare är ”Glasnostalgia” igång igen.
Röda Kapellet fick sitt nuvarande namn i slutet på 1980-talet. Orkestern startades 1974 under namnet Lunds Kommunistiska Blåsorkester.
– Det kan låta sekteristiskt men det var faktiskt en ekumenisk tanke bakom. Namnet var det enda som kunde samla alla små vänstergrupper, säger Sten Henriksson.
Orkestern startades för att möta behovet av musik på de första maj-firanden som låg till vänster om sossarna. De startade en massa studiecirklar och plockade själva fram noter. Allt var på amatörbasis och de flesta i orkestern har lärt sig spela sina instrument där. De delade även med sig av noter till andra orkestrar som startades i bland annat Göteborg och Malmö och varje sommar träffas de under en vecka på ett stort orkesterläger.
På första maj ställer Röda Kapellet upp en klassisk blåsorkester med mycket tung mässing och en bastrumma. Sedan 1974 har de spelat på första maj varje år. Och inte bara i Lund.
– Förr i tiden brukade vi dela upp orkestern så några var här och ett gäng åkte till Helsingborg. Eslöv och Simrishamn har vi också spelat i, säger Sten Henriksson.
De har ett späckat schema även i år. Först spelar de i Trelleborg halv tio på Vänsterpartiets möte, sedan i Malmö klockan 12 och därefter åker de till Lund för att spela för såväl Vänsterpartiet som den lokala utbrytargruppen Demokratisk Vänster. Och då är det klassisk politisk musik som gäller.
– ”Bandiera Rossa”, ”La Lega”, ”Venceremos” och lite andra klassiker. Vi spelar under hela demonstrationen och avslutar med ”Internationalen”. Men vi spelar också ”Åh tjejer” och ”Bröd och rosor” till exempel. Och en del grejer ur Tolvskillingsoperan och annat som är slagkraftigt på gatan, säger Sten Henriksson.
Röda Kapellet har, som de själva skriver på hemsidan, ”över 400 glada, uppfordrande, sorgsna, allvarliga och mäktiga låtar” i repertoaren, däribland musik av Joe Hill, Kurt Weill, Nino Rota, Prokofiev och Theodorakis.
En av Henrikssons favoriter, som orkestern spelar många verk av, är Hanns Eisler, en tysk kompositör som jobbade ihop med Bertolt Brecht och som komponerade modernistisk musik i ett klart politiskt sammanhang.
– Musiken blir ju politisk när vi använder den. Vi har ju spelat ABBA bland annat och skrivit egna texter till, säger Sten Henriksson.
Orkestern har spelat i såväl Skåne som Berga i Katalonien och på Milos i Grekland. Och på EU-toppmötet i Göteborg 2001 och miljötoppmötet COP15 i Köpenhamn 2009. Vid det senare tillfället hade de sällskap av sin danska systerorkester Röde Horn.
– Det finns ett skällsord i sådana här sammanhang som heter ”yrkesdemonstranter”. Men det är väl vad vi har blivit. Vi har ju varit med så länge och inte så att polisen någonsin har slagit oss men vi har ju gjort avtryck på gatan, säger Sten Henriksson.
