Sättet vi talar om saker, vad vi kallar dem, hur vi förklarar dem, hur vi kommunicerar med varandra spelar en allt större politisk roll.
Tyvärr har mörka krafter tagit initiativet. Den nyliberala världsordningen döljs bakom skimmer av ord, begrepp och betydelser som växlar mellan det oförargliga och det förment positiva. Ett exempel är att kalla personer som arbetar med att disciplinera arbetskraft för ”jobbcoacher”. Nya Moderaterna, med det onda geniet Per Schlingmann i spetsen, har varit framgångsrika i att förklä sin politik på liknade sätt. Hets mot sjuka och arbetslösa kallas ”arbetslinje”, omfördelningar från fattiga till rika kallas ”jobbskatteavdrag”, samma gamla högerparti med samma gamla högerpolitik kallas ”Nya arbetarpartiet” och så vidare.
Vi kan inte låta den här utvecklingen fortgå och presenterar därför vår egen ordlista med start i det här numret.
EKONOMISKT VÅLD.
Kronofogden har nyligen beslutat att prioritera arbetet mot ”ekonomiskt våld”. Termen har hämtats från kvinnojourernas vokabulär och kan enligt myndighetens webbplats ”handla om att en person görs ekonomiskt beroende av sin partner, att viktig information om ekonomin undanhålls, att personer tvingas skuldsätta sig eller får sina saker sönderslagna.
Våldet fungerar isolerande och försvårar för den utsatte att lämna sin partner.”
Som verktyg för att bättre kunna beskriva och begripa komplexiteten i den terror som utspelar sig inom det fängelse som brukar kallas hemmets fyra väggar är begreppet värdefullt. Men för att verkligen vara relevant skulle det behöva vidgas till att omfatta mer än bara nära relationer. Ekonomiskt våld eller hot om ekonomiskt våld är de dominerande disciplineringsmekanismerna i alla borgerliga samhällen, piskor som viner även där det inte finns några morötter inom synhåll, negativa incitament för att skapa rättning i de sociala leden.
Det kan – bland mycket annat – handla om reglerna i sjukförsäkringen, avgifterna i kollektivtrafiken eller de osäkra anställningsförhållandena. Företeelser som, för att parafrasera Kronofogden, fungerar isolerande och försvårar för den utsatte att förverkliga sina drömmar och önskemål.
Att Kronofogden valt att erkänna begreppet är positivt, det bidrar till spridningen av ett språk som kan appliceras även på större strukturer och synliggöra våldet på samhällsnivå.
Men det blir samtidigt en smula absurt eftersom bruket av ekonomiskt våld är en central del av Kronofogdens myndighetsutövning. När Sveriges mest välorganiserade ekonomiska våldsverkare – inkassobolagen – väljer att gå från hot till handling är det just Kronofogden som agerar muskelkraft. Skattefinansierad sådan.
