Jag heter Fredrik Edin och är ny kulturredaktör. Det är en stor ära att få efterträda bland andra Stig Dagerman och alla andra duktiga redaktörer samt att få arbeta med en tidning som haft Moa Martinson, Birgitta Stenberg, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson, Victor Arendorff, Nils Ferlin, Tage Danielsson, Eyvind Johnson och en lång rad andra duktiga medarbetare. Jag har inga planer på att försöka axla Dagermans mantel. Tänker heller inte sätta min fot i något garage. Däremot vill jag göra bra kultursidor.
Min egen bana började med texter åt tidningar som Darling och Atlas Magazine. Jag har jobbat med tv, film, tidningar, böcker, opinionsbildning och en rad andra saker som inte har ett dugg med kultur att göra.
Vi kommer inte att ha ambitionen att bevaka allt som händer. Snarare försöka hitta något vackert och passionerat i en allt djupare flod av undermålighet och sponsrade lögner. Att hitta bra film, serier, böcker, musik, poesi och konst åt dig som läser. Eller dålig kultur, så länge den är dålig på ett intressant sätt.
Att bevaka allt är dessutom en omöjlighet nu för tiden. Inte bara för att utbudet är för stort. Det är dessutom svårt att avgöra när det händer. När har en tv-serie premiär? När de allra mest entusiastiska laddar hem den några minuter efter första avsnittet sänts i USA? När Canal+ visar den? När Sveriges Television gör det?
Det kommer att bli en salig blandning mellan högt och lågt, smalt och brett, svårt och enkelt. Dub, vetenskapsteori, språkmaterialism, konstfilm, zombies, hårdrock, filosofi, deckare, dokumentärer, spoken word, serier, hjärndöda actionfilmer och kampsport. Kort och gott skriva om precis vad fan som helst, behandla det simpla och banala som om det vore världens viktigaste och det svåra och stora som om det vore löjligt enkelt.
I alla intressanta projekt jag deltagit i har de inblandade fått väldigt fria händer. Så kommer det att vara här också. Vi kommer också att utgå från vad vi tycker är viktigt, inte vad produktionsbolag, tyckare, förlag och kulturbyråkrater för tillfället tycker vi ska skriva om.
Vi tänker definitivt inte köpa de lögner kulturindustrin och dess lakejer sprider för att kunna tjäna en extra hacka. Som exempelvis att det skulle finnas en konflikt mellan fattiga konstnärer och elaka fildelare i stället för mellan arbete och kapital som i alla andra branscher.
Allra viktigast är att sätta in det vi skriver om i ett större sammanhang. Särskilt i tider då kultur allt mer tar formen av underhållning. Visa att kultur är relevant och farligt. Sätta frågor på agendan. Rasera, riva ner, förstöra och låta något vackrare växa upp ur spillrorna. För det är ju trots allt som Bertolt Brecht sade: ”Konst är inte en spegel som man håller upp mot verkligheten, utan en hammare med vilken man formar den.”
På återseende!
