Signerat

Du kan lita på ditt barn

Vinter i en småbarnsfamilj innebär dagliga gräl om kläder. Termobyxor, mössa, vantar? Många gånger åker tjockkläderna på av ren rutin. En vän ska snart bli pappa. ”Jag är panikslagen”, sade han. Jag minns min egen nervositet, osäkerheten, letandet efter råd och tips. Och hur svårt det var, fortfarande är, att sortera bland all information. Jag […]

Vinter i en småbarnsfamilj innebär dagliga gräl om kläder. Termobyxor, mössa, vantar? Många gånger åker tjockkläderna på av ren rutin.

En vän ska snart bli pappa. ”Jag är panikslagen”, sade han. Jag minns min egen nervositet, osäkerheten, letandet efter råd och tips. Och hur svårt det var, fortfarande är, att sortera bland all information.

Jag googlar på handfasta råd och inser ordens innebörd: att ge handfasta råd är att ge enkla tips som fun­gerar, att ta emot dem förväntas lösa problemen, lösa upp knutarna av osäkerhet. Många föräldrar vill ha handfasta råd, de vill ha enkla lösningar, det är mänskligt och förståeligt. Någon bättre vetande har tänkt och det upplevs som tryggt, vilket i sig kan skapa trygghet. Men är det tryggt för barnet? Ett av råden är att ignorera barngråt vid nattning, för att på så sätt göra barnet tryggare. För att citera Anna Wahlgren: ”Tröst och ömkanden bekräftar oron och cementerar hjälplösheten”.

Det funkar. När små barn “förstår” att de inte får den hjälp de ber om så ger de upp. De resignerar. Precis som en vuxen. Men det funkar. Barnen tystnar.

Anna Wahlgrens bok säljs med argumentet att man äntligen ska få lugna kvällar och nätter. Är det ens högsta mål är det bättre att strunta i att skaffa barn.

Som barn tog jag min egen uppfostran för given. Det var en aha-upplevelse att, på en semester, höra en diskussion mellan min mamma och en norsk man. Mannen misshandlade sina barn och tyckte det var en bra metod. Mamma sade att slog man inte vuxna så slog man inte barn, att man kan resonera med barn precis som med vuxna. Hon lärde mig att man inte behandlar barn som barn, inte heller som vuxna, utan att man behandlar barn som människor.

Jag förstår att man som nybakad förälder vill ha enkla, handfasta råd. Men i vilka andra sammanhang tycker folk att något är bra för att det är enkelt och handfast? Att bli en bra förälder är inte enkelt (kanske inte heller jättesvårt). Man kommer att förlora tålamodet, säga och skrika saker man inte menar, till och med ta i för hårt. Men man kan prata om det efteråt, man kan be om ursäkt. Den svåra läxan är att det inte finns enkla svar, alla barn är inte likadana, det som funkar för ett syskon kanske inte funkar för nästa. Låter det tröstlöst? Kanske, men du har hjälp av en annan, mycket kompetent, människa: ditt barn.

Barn talar om och visar när de är hungriga, törstiga, varma, kalla eller trötta, när de vill ha närhet eller torr blöja.

Och vinterkläderna? Ja, jag försöker lyssna på min son när han säger om han fryser eller är varm. På väg till förskolan tar jag med en jacka i handen, fryser han tar vi på den.

Det är tufft att bli förälder, och du kan inte ens lita på Anna Wahlgren, men du kan lita på ditt barn.

 
Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984