– Gerillaodling är sedan i höstas ett nytt ord för mig. Det är ett bra uttryck, ett skönt ord! Hans Jansson, 63 år, är mitt uppe i att anlägga en fjäril- och hummelträdgård tillsammans med en grupp frivilliga invånare i Karlskoga, när han svarar i telefonen. Han beskriver att folk går med skottkärror och redskap […]
– Gerillaodling är sedan i höstas ett nytt ord för mig. Det är ett bra uttryck, ett skönt ord!
Hans Jansson, 63 år, är mitt uppe i att anlägga en fjäril- och hummelträdgård tillsammans med en grupp frivilliga invånare i Karlskoga, när han svarar i telefonen. Han beskriver att folk går med skottkärror och redskap och att det emellanåt känns som en folkrörelse med engagemanget och sympatierna från alla möjliga håll.
Marken de arbetar på stod tidigare oanvänd och de har fått tillåtelse att inrätta en trädgård just där. Men Hans Jansson är även inblandad i en grupp som den 12 maj planerar att genomföra en gerillaodlings-räd. Förhoppningen är att såväl unga som gamla i Karlskoga ska delta.
– Det är viktigt att vi inte har tillstånd då, att man tillsammans tar initiativ utifrån egen vilja. Vi ska inte behöva stå i kö och vänta på tillåtelse från kommunen. Vi ska ta fram färg, gärna plantera något nyttigt som bärbuskar där alla kan plocka sedan. Vill man göra något bra som inte skadar andra ska man inte behöva fråga.
Det tidigaste dokumenterade användandet av ordet gerillaodling skedde 1973 under namnet Green Guerrilla group. Aktivisterna förvandlade en bit övergiven privatmark i New York till en trädgård som än i dag sköts av frivilliga och numera är beskyddad av staden. Sedan dess har denna form av fredlig aktivism spridit sig till olika delar av världen med olika syften. Ofta kan det handla om att försköna betongen med blommor, eller väcka tankar kring ägandet av land och återtagandet av mark.
– Det här är besläktat med folk som tar lediga lokaler, som tar initiativ utifrån det man tror på när det inte skadar någon annan. Och det är framför allt även kul att vi gör något tillsammans och kommer nära naturen, säger Hans Jansson.
Bakom en tennishall i en förort söder om Stockholm pysslar Mica Lisitschkin med en nyligen påbörjad gerillaodling. För henne finns det tydliga politiska idéer bakom odlandet. Tanken är att alla som vill ska kunna producera och hämta mat där.
– Folk har redan kommit och undrat vad det är, reagerat positivt när jag förklarat och velat vara med. Någon sa att odlingen verkligen behövs här, eftersom den som arbetslös inte har så mycket pengar.
Sedan starten för över två år sedan är Mica Lisitschkin även engagerad i en odling som har tillstånd, till skillnad från gerillaodlingarna. Den kallas för Folkodlingen i Skarpnäck.
Önskemålet från initiativtagarna var att de skulle få en bit mark av kommunen att odla mat på. De fick till en början nöja sig med att hyra kolonilotter, men den ursprungliga idén förverkligades förra året efter ett medborgarförslag om att få odla mat i den allmänna park som då skulle byggas om. I dag står stadsdelsförvaltningen för jord, verktygsskjul och byggnationer medan folkodlarna står för det som planteras, gödsel, kompost och arbetskraften.
– Vi som odlar har olika anledningar. Vissa tycker att det är skönt att påta i jorden. Somliga vill odla egen hälsosam, ekologisk mat, eftersom vi inte använder några gifter. Men sedan är vi ett gäng som även tycker att miljö- och matförsörjningsfrågan är viktig. En omställning från fossila bränslen och en tanke om att ändra våra städer, bort från beroendet av dem.
Betoningen på en omställning för en hållbarare värld återkommer. Till folkodlingen hör att alla oavsett kunskap välkomna att delta efter förmåga. Odlarna uppmuntras att lära sig bruka jorden och förmedla kunskapen vidare. De begränsar inte heller personer från andra områden att delta, även om de gärna ser besläktade initiativ på andra håll. Vid skörden delas grödorna upp mellan alla de som på något sätt deltagit i folkodlingen. Allting delas lika oavsett arbetsuppgifter deltagarna haft och antalet timmar de lagt ner.
– Folk med sämre ekonomi, ofta i hyresrätter, som inte har trädgårdar eller lantställen har begränsad möjlighet att odla. Kolonilott kan vara en möjlighet. Men det finns bra exempel på bostäder som har en lott för varje hyresrätt. I Sverige borde alla ha rätt att odla en del av sin mat, säger Mica Lisitschkin.