Skivan slängs på och den raspiga melodin till klassikern ”Baby why” med Rocksteady-trion The Cables pumpas ut över dansgolvet. Några sekunder in hörs en välkänd röst eka över lokalen.
”Nuff respect to Stockholm Reggae Klubb and Jnr Mark”.
Publiken sträcker armarna i luften. King Stitt, vars röst hörs från skivspelarna, är visserligen död sedan ett par månader tillbaka men just här och nu lever minnet av den stilbildande ikonen kvar. Mycket tack vare Jnr Mark och hans Sthlm Reggae Klubb.
De som kan sin reggae förstår att det här är hårdvaluta att lägga på en skivspelare. För er andra: jämförelsen skulle vara att ha en specialskriven hyllningslåt av, säg, Jimi Hendrix hemma i skivbacken. Där du är ensam ägare och där texten handlar om just dig och din klubb.
Fenomenet kallas dubplate och är en av grundpelarna i den moderna reggae- och dancehallkulturen. Specialskrivna texter över klassiska rytmer och melodier. Att användas på klubbar och på soundclash. Tävlingar där dj-kollektiv, så kallade sound systems, utmanar varandra om att skapa den bästa stämningen på dansgolvet. En kultur som funnits länge i England, Tyskland, USA och framförallt på Jamaica. Nu på framväxt även i Sverige.
Men smakar det så kostar det naturligtvis. De senaste åren, med internets genomslagskraft och enkelhet har allt fler reggae-dj:s börjat bygga upp sin arsenal av dubplates. Till rätt pris går det att få i stort sett vilken etablerad artist som helst att spela in och skicka över låten. En mindre industri har vuxit fram i takt med att skivbolagen säljer allt mindre.
Tidigare var det få dj:s förunnat att få dessa hyllningar inspelade. Snarare handlade det om tjänster och gentjänster. Ett populärt sound system kunde genom att spela exklusiva dubplates öka skivförsäljningen och hypen för artisten. Men tiderna har förändrats.
I dag kan vem som helst betala några tusenlappar och få sin version av en populär låt skickad till sig från andra sidan atlanten. Dessutom ser artisterna nya möjligheter att tjäna extrapengar när skivförsäljningen minskar.
Något som lett till kritik i vissa reggaekretsar, men också öppnat dörren för många oetablerade sound systems. Plötsligt kan alla tävla mot varandra på lika villkor, hävdar vissa. Men fortfarande – allt handlar om att fånga publikens uppmärksamhet. Något som en av världens främsta reggaeexperter och mest framstående dj:s, engelsmannen David Rodigan, är noga med att påpeka.
– Det spelar ingen roll hur många dubplates du har. Det gäller att spela låtar folk gillar, att få dem att dansa och må bra, förklarade han när vi träffades i Malmö i september förra året.
En annan som intresserat sig för dubplate-fenomenet är Hasan Ramic. Han driver dancehallbloggen Dancehallens A-B-C för tidningen Nöjesguiden i Stockholm och han förklarar för Arbetaren att dubplates är en viktig del av kulturen och att många artister i början av sina karriärer skickar ut sina versioner alldeles gratis. Ofta till stora sound systems, som ett sätt att höras och promota sig själva.
Priset för en exklusiv dubplate varierar. Naturligtvis beror det på artistens storhet och skicklighet framför mikrofonen. Vissa levererar slarvigt och hastigt inspelat. Andra gör det briljant. Och så beror det så klart beställarens status i reggaevärlden. Just David Rodigan, som turnerar världen runt med sina skivor, behöver knappast öppna plånboken för att komma åt en inspelning. Till honom skickar artisterna sina allra senaste versioner i förhoppning att få det spelat redan samma kväll.
Men för ett mindre etablerat sound system från Sverige kan det handla om stora pengar.
– Lyssna bara på Million Vibes, ett sound systen från Malmö, senaste mixtape. För pengarna de lagt ut på sina dubplates skulle de kunna ha köpt en mindre familjebil, säger Hasan Ramic.
Men varför tror du att vissa är beredda att lägga de pengarna på något så simpelt som en låt skriven till sig själv?
– När det gäller just Million Vibes så är de ju väldigt många i sitt sound. De kan använda alla pengar de tjänar på att spela ute och lägga dem på dubplates. Men det finns fortfarande knappast några pengar att tjäna på att samla på sig det här. Den delen av dancehallkulturen är alldeles för liten. Det är väl ett nördigt sätt att mäta sig med andra som har samma intresse, menar han.
När Sthlm Reggae Klubb i höstas ordnade en sound clash på Södra Teatern i Stockholm var intresset skyhögt. Fyra sound systems tävlade på scen och publiken visslade, ropade och dansade fram sina favoriter. Jnr Mark Andersson, som är en av grundarna till klubben, förklarar att en ny tävling kommer att anordnas redan till påsk. Själv halkade han in på det här med dubplates relativt nyligen.
– Jag har ju kört reggaeklubbar ganska länge. Men det var faktiskt först när vi tog hit David Rodigan i slutet av 90-talet som vi började intressera oss för det där, säger han.
Ändå var det först för tre år sedan som han fick idén att fixa en egen dubplate-samling.
– Vi tog hit Gappy Ranks från England som spelade på vår klubb. Efteråt bad vi honom spela in en jingel åt oss. Men han var nöjd med spelningen och tyckte att allt gått så bra här i Stockholm. Så efter några dagar ringde han och förklarade att han spelat in en låt till oss över rytmen till hans låt ”Put the stereo on”. Det kändes ju grymt, så vi bestämde oss för att försöka spela in med alla artister vi tar hit. Dessutom märkte vi ju vilken respons vi plötsligt fick av publiken när vi spelade låtarna.
Vad är det som är så speciellt med det här tycker du?
– Vårt mål med dubplates är faktiskt inte främst att kunna spela dem i en soundclash. Vi vill hellre ha bra och exklusiva låtar som vi kan spela på våra klubbar. Låtar som vi är ensamma om och som folk vet att de bara kan höra hos oss.
Men det här med att köpa sina egna hyllningar. Vad tycker du om det?
– Det är bra på många sätt för det gör att musiken blir lättillgänglig. Och dessutom är det ju ett levebröd för många äldre artister på Jamaica. För dem som inte turnerar längre, och som annars skulle riskera att glömmas bort. Däremot kan det ibland bli lite tjatigt under en soundclash.
– Många sound systems har väldigt dålig fantasi. De har lyssnat på David Rodigan eller något annat stort sound system och försöker bara göra samma sak. Vi vill hellre att det ska vara lite annorlunda. Låtar som vi älskar och som inga andra använder sig av.
Tillbaka på dansgolvet igen. Just Sthlm Reggae Klubbs dubplate med King Stitt räknas i de här sammanhangen som en klassiker. Jnr Mark är själv ett stor fan. På hans t-tröja syns det välbekanta ansiktet.
– Jag skickade massor av brev och försökte ringa till Jamaica för att få tag i honom. Men det var omöjligt, så till slut bad jag en vän som bor där försöka. Han lyckades till slut och berättade om mig och min klubb. Han visade bilder på mina barn som hade kläder med King Stitt på. Till slut fick jag lov att skicka några rytmer jag ville ha inspelade och bad honom välja den bästa. Det blev hur coolt som helst.
Det kostar ju en del. Hur mycket pengar har du lagt ner på det här?
– Ha ha. Det räcker med att säga en massa blod, svett och tårar, skrattar Jnr Mark.
Samtidigt som allt fler hemsidor byggs upp, där det smidigt går att beställa rytm, skicka text och enkelt klicka i vilken artist som du vill ska spela in så drömmer Jnr Mark om något annat.
– Tänk att få sitta en hel dag och spela in med rocksteadylegenden Ken Boothe. En exklusiv låt med honom där han gör precis vad han vill, det är nog drömmen.
