”Antifeminister fintar från höger”

Bloggaren Pär Ström har gett spridning åt en ny våg av antifeminism. I samtliga fall där ett konkret problem korsar antifeministernas tankevirvlar väger hos Pär Ström och hans likasinnade instinkten att på ett eller annat sätt skuldbelägga feminismen tyngre än viljan att gå till botten med problemet, skriver Förbundet Allt åt alla, Stockholm.

Debatt
Foto: Maja Suslin

Den 5 mars arrangerade antifeministerna Pär Ström och Pelle Billing en pubträff i Stockholm. Kvällen blev kanske inte som man hade väntat sig, när 80 feminister ville delta.

Det som slog oss på vårt ”studiebesök” – att kalla det för gubbsafari vore kanske att leva på gamla meriter – var likgiltigheten inför systematiska studier av det mansvälde som Pär Ström med sällskap förnekar existensen av. Vi vill på förhand be om ursäkt för bombmattan av statistik som följer nedan. Vi tror dessvärre att den är nödvändig.

Enligt Medlingsinstitutet var den genomsnittliga månadslönen år 2010 för kvinnor 26 200 kronor och för män 30 600 kronor. Det betyder att kvinnans arbete värderas till 86 procent av mannens. 1994 var kvinnans arbete värt 84 procent av mannens. De lönemässiga framstegen ligger alltså på två procentenheter på sexton år.

Tidsanvändningsundersöknin­gen 2000/2001 och Statistiska centralbyrån hälsar vidare att om man tar med kvinnligt dubbelarbete i beräkningen blir löneskillnaderna ännu större. Den totala dagliga arbetstiden för en kvinnlig småbarnsförälder är trettiosex minuter längre än pappans i samma familj. Och ja, de räknar med männens bilmekande.

Kvinnor löper nästan dubbelt så stor risk att utsättas för våld eller hot om våld på arbetet, kvinnor har svårt att sova på grund av tankar på jobbet i större utsträckning än män, kvinnor arbetar oftare skift eller varierande tider, oftare på helger och kvällar. Hälsningar, Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljöstatistik 2010:3.

Vad gäller våldet vet vi tack vare Brottsförebyggande rådet att männen står för den absoluta majoriteten av all våldsutövning. Ibland är mottagaren en man, ibland är den en kvinna. Vi vet också att uppskattningsvis 80 procent av allt våld riktat mot kvinnor inte kommer till polisens kännedom. Dessutom är mäns våld mot kvinnor i regel mer systematisk till sin natur med upprepad våldsanvändning mot en nära anhörig.

Vi ska inte låtsas som att avgrunden mellan oss och Pär Ström är helt oöverkomlig. Vi delar hens oro på flera punkter. Däremot är vi misstänksamma när det gäller Ströms motiv. Vi blir också upprörda när människor dör till följd av olyckor på arbetsplatsen. För oss ligger det dock närmare till hands att kritisera det sätt på vilket alliansen systematiskt monterar ned det arbetsrättsliga skydd som till följd av arbetarrörelsens kamp byggts upp i Sverige. För Pär Ström tycks det emellertid vara mer relevant att kritisera feminismen. Kan detta ha att göra med att hen själv är verksam inom Svenskt näringslivs tankesmedja Den Nya Välfärden, med sin politiska hemvist i högern, som motarbetar och alltid har motarbetat försök att göra arbetssituationen säkrare och drägligare för det stora flertalet?

Också vi förfäras över mäns våld mot män. Medan vi ser det som det yttersta uttycket för en skadlig manlig könsnormativitet, missar Pär Ström aldrig ett tillfälle att kritisera feminismen och kvinnojourerna.

Precis som Pär Ström tycker vi att det är tråkigt att pappor ibland förlorar vårdnaden om sina barn. Men eftersom barnets bästa är det centrala i vårdnadstvister tror vi att det är bättre att komma till bukt med relationsvåld, verka för delad föräldraledighet och delade vab-dagar än att som Pär Ström tröttsamt kritisera feminismen. Återstår då frågan om delat barnbidrag, en fråga som det nog är bättre att vi feminister driver än en antifeministisk gubbrörelse uppbackad av högern.

Vår slutsats är denna: I samtliga fall där ett konkret problem korsar antifeministernas tankevirvlar väger hos Pär Ström och hans likasinnade instinkten att på ett eller annat sätt skuldbelägga feminismen tyngre än viljan att gå till botten med problemet. Att gå till botten, i stället för att följa strömmen, innebär att agera mot den strukturella ordning där män underordnar kvinnor. Där Pär Ström tror sig hitta undantag till regeln att män underordnar kvinnor sparkar han in vidöppna dörrar. I hundratals år har vi bekämpat även mäns underordning av män. Feminismen är också mannens uppbrott från sin påtvingade omyndighet.

 

Mathias Wåg

Anna Svensson

Shabane Barot 

Martin Fredriksson

Förbundet Allt åt alla, Stockholm