Det ”svarta Malmö” blir syndabock

Malmös starke man, Ilmar Reepalu, tänker i ett brev uppmana Malmöborna att hjälpa polisen att lösa de senaste morden, samt uppmana till att låta bli att köpa svarta varor och tjänster. Han menar att den svarta ekonomin göder mördarna och uppmanar till att kräva kvitto av taxi, frisörer och på krogar. Frisören Mohammed Ahmed säger ”Vad har jag med gängkriget att göra?” och det kan man verkligen fråga sig. Parallellt med Ilmars utspel har Sydsvenskan en serie om det ”svarta Malmö” och ondgör sig över att man kan köpa billig falafel och klippa sig för femtio spänn. Jag är osäker på varför de inte är lika upprörda över billig kakelsättning och hembiträden.

Problemet med Ilmars resonemang är att det inte stämmer: den svarta ekonomin går inte att klumpa ihop, lika lite som den ”vita” gör det. Den svarta och den vita går ihop många gånger. För att tala utifrån egen erfarenhet så är det en stor andel av restaurangerna som har en del av personalen på vita kontrakt och en del på svarta – och det är en funktion av den flexibla arbetsmarknaden politiker till höger och vänster har varit med och skapat. Att du får ett kvitto betyder enbart en sak: att du får ett kvitto – det betyder inte att det finns kollektivavtal och inte att det inte förekommer svartarbete eller skattefusk. Och vad man inte får glömma bort: kollektivavtal och papper betyder inte att arbetskraften inte är exploaterad. Lönearbetet är exploatering: det är arbetsskador, kassa chefer, otrygga förhållanden. Men att en restaurang anställer svart betyder inte att den är en del av den organiserade brottsligheten.

Utanför en större matkedja såg jag en uppmaning att man skulle handla där så världen blev lite rättvisare. Ilmar och Sydsvenskan verkar vara inne på samma spår. Problemet med att det finns papperslösa arbetare som är beredda att jobba för 15 kronor i timmen verkar man vilja konsumera bort. Köp dyrare så blir världen bättre. Jag undrar vilken samhällsklass som tilltalas av den här lösningen? Har man dåligt med pengar (som många i Malmö har) så ska man skämmas över att välja falafel istället för entrecôte. 

Jag måste tyvärr förstöra partyt med att avslöja att den fina restaurangen lika gärna kan anställa svart som falafelhaket. Hur de papperslösa skulle gynnas av att de ställena de jobbar på utsätts för individuell bojkott är för mig en gåta. Jag har en annan lösning: om problemet är att folk är villiga att jobba för så låga löner, så ge de papperslösa amnesti så att de kan organisera sig och kämpa för sina arbetsvillkor utan att riskera utvisning.

Ilmars argumentation haltar betänkligt så jag väljer att avsluta med ännu ett citat från Mohammed Ahmed:

”Den man som inte kan dansa 
säger att golvet är ojämnt.”