Oppositionen vek sig om Fas 3

Efter det kraftiga motståndet i riksdagen i somras trodde många att Fas 3 var på väg ut. I dag arbetar 33 000 svenskar i Fas 3 – fler än i Sveriges största företag. Och antalet väntas öka.
Fas 3-branschen verkar vara vid gott liv och inte mycket har förändrats i grunden. Men hur gick det med det politiska motståndet?

Inrikes
Foto: Jan-Åke Eriksson

För oppositionspartierna kom sanningens ögonblick den 15 december, då statsbudgetens utgiftsområde för arbetsliv och arbetsmarknad kom upp i riksdagen. I arbetsmarknadsutskottet framförde V ett eget förslag om att avskaffa Fas 3 och i stället satsa på ”10 000 övergångsjobb samt utbildningsplatser, anställningsstöd och lärlingsutbildningar”. SD å sin sida ville ersätta hela åtgärden med ”ett helt nytt statligt system där deltagarna hän-​visas till allmännyttig verksamhet… där behovet av arbetskraft är skriande”, dock utan att gå in på villkoren för de arbetslösa i detta system, medan S mera kortfattat föreslog att ”fasa ut jobb- och utvecklingsgarantin och ersätta den med aktiva insatser av hög kvalitet”.

Den 1 september försäkrade Ylva Johansson, socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson, för LO-tidningen att ”Om regeringen inte följer riksdagsbeslutet lär Socialdemokraterna inte stillatigande låta det passera… jag utgår från att regeringen följer riksdagens beslut, och jag vill inte spekulera i något annat”.

När regeringen tre veckor senare presenterade sin budget – utan Fas 3-stopp – lät det annorlunda. På sin blogg skrev hon den 23 september att ”regeringen har tvingats lyssna till kritiken… riksdagen tvingades sätta hårt mot hårt… Det tog skruv!… det är
uppenbart att man har ansträngt sig för att möta kritiken, man anslår nya resurser och nya åtgärder”. Men de åtgärderna var i stort sett kända redan när Ylva Johansson gjorde sitt betydligt mer kaxiga uttalande för LO-tidningen tre veckor tidigare.

– Kravet var att stoppa intagningen tills kvalitetsproblemen hade åtgärdats. Det är naturligtvis en tolkningsfråga om man anser att det har gjorts eller inte, säger Ylva Johansson till Arbetaren.

Så vad hände? 

– Reglerna är sådana att oppositionen inte kan rösta för ett enskilt förslag som ökar utgifterna över regeringens budgetram. Eftersom alla motioner var av den karaktären röstades det aldrig om dem, säger Josefin Brink, V:s representant i arbetsmarknadsutskottet.

Med andra ord: Fas 3 överlevde igen. 

Men var det verkligen omöjligt, när det nu fanns en majoritet mot Fas 3, att lägga ett förslag som hade haft teknisk möjlighet att gå igenom?

– Det är omöjligt om man inte accepterar lika dåliga eller sämre åtgärder. Visst kunde man tänka sig att de som nådde fas 3 skulle kunna få fortsätta söka jobb utan särskilt stöd som i Fas 2, det kostar inte så mycket. Men det skulle knappast vara värdigt det heller. Dessutom är det inte aktuellt för S, V och MP att sätta sig ned med SD och arbeta fram ett samlat motförslag som du säkert förstår. Vi blir inte av med Fas 3 med mindre än att vi blir av med regeringen som helhet, och det lär inte ske förrän till nästa val. 

Men många arbetslösa uppfattar ändå Fas 3 som sämre än ingenting alls. Skulle man inte exempelvis kunnat föreslå att göra deltagandet frivilligt, vilket skulle varit en besparing snarare än en kostnadsökning?

– I princip är jag och Vänsterpartiet emot att människor ska tvingas till oavlönat arbete, så egentligen skulle vi visst kunna föreslå att göra det frivilligt. Men då återstår problemet att vi inte har något annat att erbjuda de här 30 000 personerna som kan hjälpa dem att hitta ett arbete, och det vore inte seriöst, säger Josefin Brink. 

Avgörandet om Fas 3 i december verkar knappast alls ha rapporterats; så var det heller inget av oppositionspartierna som skickade ut något pressmeddelande inför omröstningen. 

På kommunal nivå utlovade dock socialdemokratiskt styrda Malmö att lansera ett eget alternativ. I praktiken visar det sig se ut så här: efter ett års Fas 3-placering i kommunen erbjuds personen en anställning i två år med 16 300 i månadslön.

– Mycket verkar handla om att hjälpa/coacha personen till jobb under första året så att kommunen slipper anställa. För många av dem som får anställningen kommer det att innebära sänkt a-kassa. För andra, som exempelvis haft försörjningsstöd innan, kan det vara ett lyft, kommenterar Adrian Engström från intresseorganisationen Sveriges anställningslösas landsorganisation.

Göteborgs kommun håller på att utforma ett system som av allt att döma kommer att bli likartat.