Tyrannosaur är ett mycket passande namn på skådespelaren Paddy Considines imponerande debut som regissör. Det är nämligen i långa stycken en blytung och brutal historia han berättar i en film som huvudsakligen utspelar sig i en närmast trasproletär nordengelsk betongförort. I centrum står två ensamma människor, Joseph (fårade Peter Mullan) och Hannah (Olivia Colman). Josephs […]
Tyrannosaur är ett mycket passande namn på skådespelaren Paddy Considines imponerande debut som regissör. Det är nämligen i långa stycken en blytung och brutal historia han berättar i en film som huvudsakligen utspelar sig i en närmast trasproletär nordengelsk betongförort. I centrum står två ensamma människor, Joseph (fårade Peter Mullan) och Hannah (Olivia Colman).
Josephs diabetessjuka hustru har ätit ihjäl sig på den näringslösa diet som är lika vanlig hos de fattigaste britterna som i USA. Han är uppenbarligen arbetslös, alkoholiserad och okontrollerat våldsam under fyllorna. En dag slår han ihjäl den enda vän han har – sin hund.
Hon driver en välgörenhetsbutik, tror på Jesus, bor i den lägre medelklassens radhusområde. Hannahs man slår henne. Driven av ångest och ånger dras Joseph till Hannahs godhet. I en framväxande vänskap hittar de båda nya krafter. Han visar sig ha, om inte ett hjärta av guld precis, så åtminstone ett som fortfarande lever. Hon lämnar sin man. Eller? Slutet är mörkgrått, men med en strimma av ljus vid horisonten.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss