Utrikes

Ikeas dotterbolag tvingades till avtal

Efter flera års kamp har nu arbetarna på Ikeas dotterbolag Swedwood i amerikanska Danville kollektivavtal. Nu hoppas facket kunna komma tillrätta med rasism, favorisering och en livsfarlig arbetsmiljö.

När arbetarna efter nyårsafton återvänder till möbelfabriken Swedwood i Danville, USA, kommer arbetsvillkoren att vara avsevärt bättre. Tre års kamp för fackliga rättigheter har nu burit frukt sedan Ikea-företaget tvingats underteckna kollektivavtal med industrifacket IAMAW.

– Vi har inte förvandlat USA till Sverige, men det här avtalet är åtminstone ett viktigt steg i en sådan riktning, säger Bill Street, ordförande för träarbetarna inom IAMAW, med ett skratt.

Avtalet innebär tre gånger längre semester och en begränsning av antalet tillfälliga anställningar till förmån för längre. De tillfälligt anställda ska också utbildas i arbetssäkerhet innan de påbörjar arbetet, något facket hoppas skakunna begränsa det höga antalet arbetsplatsolyckor.

– Jag tror att vi kommer att få se en ganska snabb förändring i attityd så att ”säkerheten först” kommer att bli en verklighet, istället för bara en slogan, säger Bill Street.

Inskrivet i det nya avtalet är också den fackliga närvaron på företaget. Från och med årskiftet kommer de anställda kunna välja en förtroendeman. Vidare kommer även tre medbestämmanderåd inrättas med representanter från företaget och facket, däribland ett arbetsmiljöråd.

Ingrid Steén, informationschef på Swedwood International, är glad över avtalet och utlovar förbättringar. Men hon tycker att företaget fått oförtjänt dåligt rykte och hävdar att det velat ha ett avtal sedan starten i Danville 2008.

– Det är positivt att vi fått ett avtal, kommit till avslut och att parterna är överens. Det är ett val och ett önskemål från ett stort antal av våra anställda. Det här är ett steg i rätt riktning.

Men vägen till kollektivavtal har varit lång och svår. IAMAW har ända sedan 2008 försökt få företaget att erkänna facket som legitim förhandlingspart. Detta sedan personalen vittnat om svåra missförhållanden på fabriken. Enligt Bill Street har anställda blivit beordrade att arbeta upp till sju dagar i veckan, de som vägrat har fått skriftliga varningar. Företaget har haft en dubbelt så hög skadefrekvens i jämförelse med andra möbeltillverkare i landet och har blivit dömt att betala skadestånd av amerikanska arbetsmiljöverket. Anställda har också vittnat om rasism och svågerpolitik från cheferna.

Enligt amerikansk lagstiftning måste mer än 50 procent av de anställda rösta för facklig representation, något företaget säger att de uppmuntrat. Men facket har uppgivit att företaget motarbetat en sådan omröstning genom att anlita ökända antifackliga juristfirman Jackson Lewis, en uppgift som Ingrid Steén bekräftade i Arbetaren nr 50/2010. Hon tillade dock att firman enbart fungerade som konsult i arbetsrätt.

Anställda har också uppgett att företaget hållit personalmöten där cheferna förklarat att fackrepresentation skulle innebära nedläggning och uppsägningar. Enligt Bill Street har även fackföreningsförespråkare trakasserats och avskedats.

När väl en omröstning kom till stånd i somras röstade 76 procent av de anställda för att IAMAW skulle representera arbetarna. Detta trots att facket under hela processen varit utestängt från fabriksområdet.

Ingrid Steén har dock en helt annan syn på varför tre år förflutit utan kollektivavtal.

– Om jag ska vara riktigt ärlig har det faktiskt berott på facket. Facket ville inte ha det omröstningsförfarandet, men vi tycker att det är en självklarhet att få välja att vara med eller inte.

Om ni ville ha ett kollektivavtal med facket, kunde ni inte ha frågat era anställda själva?

– Det är en fråga som facket måste driva. Det är stor skillnad på lagstiftningen där och här, saker och ting som kan verka självklart i Sverige är inte lika självklart i USA.

Varför stängde ni facket ute när ni ville ha kollektivavtal?

– Släpper man in en grupp på företaget måste man även släppa in andra grupper. Därför har vi sagt nej tack till facket i vår fabrik. De får prata utanför, vilket de fått göra i alla år.

Bill Street påpekar dock att det i amerikansk lagstiftning inte finns något som förhindrar att företaget kommer överens med facket utan myndighetsinblandning.

– Vi kontaktade dem för tre år sedan och då sade de nej. Jag är bittert besviken över att Ikea valde den konfrontativa metoden. Det hade inte behövt bli så här.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp