LO har i de två senaste avtalsrörelserna lyckats – till stort förtret för näringslivet som vill se ökade löneklyftor – driva igenom jämställdhetspotter som resulterat i högre procentuella löneökningar på lågavlönade kvinnodominerade avtalsområden.
Även denna gång kräver LO en jämställdhetssatsning, som ska ge 100 kronor per månad till heltidsanställda som tjänar mindre än 22 400 kronor. Men satsningen kan stupa på det nya industriavtalet som tecknades i somras. Det hävdar Pappers, som av just den anledningen i somras vägrade underteckna avtalet.
– Man försökte skriva in att överenskommelsens skulle utgöra en norm som övriga skulle hålla sig inom. Vi menade att det måste finnas utrymme justera relativlönerna inom olika områden, särskilt med tanke på de låga kvinnolönerna utanför industrin, säger Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg.
För att komplicera saken ytterligare har dessutom de tre LO-förbund som är kvar i industriavtalet sagt nej till jämställdhetspotterna. IF Metall vänder sig mot utformningen, där de förbund vars medlemmar har en snittlön på under 22 400 kronor får ett generellt påslag. Bert Johansson, vice ordförande i Norrbotten, är inte nöjd med utfallet av förra avtalsrörelsens jämställdhetspott, som IF Metall stödde.
– Det blev ett generellt påslag som hämmade helheten. Vi har ställt upp flera gånger på det här, men man får inte överdriva. I vårt förbund har vi tvätteriarbetarna som har låg lön, de fick inget påslag eftersom konstruktionen blev felaktig. Vi har sagt att man kan använda en annan räknemodell som ger pengarna till de lägst avlönade i varje grupp, oavsett kön.
De kvinnodominerade förbunden som Kommunal har, trots intern kritik, hävdat att jämställdhetspotterna går att genomdriva trots industrins normerande roll. Jan-Henrik Sandberg befarar dock svårigheter.
– Vi vet inget säkert ännu, men vi ser ju spänningen mellan industrisamordningen och LO-samordningen, de jämställdhetsambitioner som finns i LO-samordningen riskerar att hindras av industriavtalets skrivelser om att sätta norm för alla övriga avtal.
Och i det avseendet får han stöd från jämställdhetspotternas kritiker.
– Jag delar den uppfattningen, konstaterar Bert Johansson.
FAKTA: Industriavtalet
• Industriavtalet har sedan 1997 varit en hörnsten för lönebildningen i Sverige.
• Avtalet kom till sedan fackföreningarna bjudit in näringslivet till förhandlingar för att hitta samarbetsformer som skulle säkerställa att löneökningarna inom industrin skulle motsvara EU-genomsnittet, vilket i sin tur skulle säkerställa att den nyblivna EU-medlemmen Sverige inte skulle förlora i konkurrenskraft på unionens öppna marknad.
• Dödsstöten för det förra industriavtalet kom när Teknikföretagen, den största arbetsköparorganisationen inom avtalet, sade upp det i april 2010. Enligt Teknikföretagen hade övriga parter inte tagit tillräcklig hänsyn till industrins behov av konkurrenskraft.
• Ett nytt avtal tecknades i juni i år, vilket i högre utsträckning än det förra betonade industriavtalets lönenormerande roll.
