Det är tio år sedan polisskotten på Vasaplatsen i Göteborg, som formade den då 19-årige Hannes Westbergs liv, men även en hel ungdomsgenerations. Nu ett decennium senare frågar han sig vad han har att tillföra, förutom att prata politik – vilket han gärna gör. Samtidigt förstår han intresset för en intervju, och gör sig tillgänglig.
– Det är inget speciellt för mig, mer än att de ringer från olika medier hela tiden och vill ha en intervju. Jag har egentligen inte tid med det, jag håller på att flytta min studio till Majorna. Men det är helt okej, säger Hannes Westberg.
Han säger att han redan tidigt förstod att skilja på den offentliga bilden av sig själv och privatpersonen Hannes Westberg. Han hade dessutom en politisk åskådning som hjälpte honom.
– Om det kommit som en blixt från klar himmel hade nog verkligheten rasat samman. Jag kunde rationellt förstå vad som hände, även under rättegången, och det stämde väl överens med min legala kritik och syn på det liberala samhället.
Men lik förbannat, fortsätter han, var det jobbigt.
– De första fem, sex åren kunde jag inte gå ut utan att behöva prata med folk om Vasaplatsen hela tiden. Det är först sedan två, tre år tillbaka, som jag kunnat börja gå ut utan att få en massa frågor. Det är skönt att kunna ge det första intrycket själv.
Annars är det alltid så att jag måste vinna över folk först.
Tiden efter skotten pendlade Hannes Westberg mellan liv och död. Kulan slet sönder hans kroppspulsåder. För att rädda hans liv pumpades mer än 100 liter blod genom hans kropp. Mjälten och ena njuren opererades bort, samt en bit av levern. Om kulan träffat magsäcken hade blödningen inte kunnat stoppas. Den hade även kunnat träffa ryggraden så att han invalidiserats.
Efter två veckor försämrades hans tillstånd på nytt. Han drabbades av inflammationer med stora mängder vätska i lung- och hjärtsäckarna. Han låg kvar på sjukhuset i ungefär en månad. Sedan började den långa vägen tillbaka, han drabbades bland annat av posttraumatiskt stressyndrom.
– Jag hade panikångestattacker och gråtattacker som varade i timmar. Det varade säkert två år efteråt, jag vaknade upp ofta ur min sömn med ett ryck. Kroppen reagerade som om jag var på väg att dö. Fast det kunde ha varit värre. Jag behövde inte äta mediciner, vilket jag valde bort, eller träffa psykologer. Jag valde att möta det själv.
Hannes Westberg hamnade i centrum för en hätsk debatt om hur hemska de autonoma var.
– Det var helt okej för mig. Jag ställde inte upp i många intervjuer, bara ett fåtal. Jag valde att inte exponera mig själv. Då hade jag en standardfras: ”Jag har annat att tänka på.” Jag vill ställa upp och prata politik. Om det bara handlar om mig, då är jag inte intresserad av det sammanhanget.
Han säger att det som skedde 2001, och framför allt i efterspelet, var uppvisandet av ett naket maktspråk.
– Polisen har erkänt att de förfalskat bevismaterial i min rättegång, man skjuter mot demonstranter, och har nästan ihjäl en tonåring på öppen gata, men ändå verkar det som man är nöjd med den insatsen. Är det ett kvitto på ett bra samhälle? Lik förbannat fick polisen rosor, alla fick ansvarsfrihet. Allt verkar lugnt, ingen bryr sig.
Är du politiskt aktiv i dag?
– Jag kommer aldrig att släppa det, men jag sitter inte i möten och så.
Hannes Westberg säger att det är samma kamp nu som då. Den kritik rörelsen stod för då är minst lika giltig i dag, tio år senare, om inte än mer giltig.
– Här i Göteborg har vi kravaller i förorten var och varannan helg. Den samhällsutveckling som vi reagerade på då, som är en del av min generations politiska liv, har bara förvärrats: utförsäljning av allmännyttan, mer segregation och ökade klyftor och nedmontering av det kollektiva.
Hur ser du på politiskt våld i dag?
– Det har inte förändrats. Vi lever i en våldsam värld, det är inte mitt val. Du kan mycket väl förespråka ickevåld, men om du agerar genom direkt aktion och vill åstadkomma förändring i grunden kommer du att stöta på konflikter, och de tenderar att bli våldsamma. Jag är beredd att demonstrera igen, och jag är beredd på att det kan bli konflikter då. Och jag tänker inte ta emot stryk, eller se vänner få stryk.
Men, tillägger han, det är svåra frågor, man kan vrida och vända på det hur mycket som helst.
Efterspelet till Göteborgshändelserna blev på ett plan en medial kamp, mellan globaliseringsrörelsens försvarare, etablerade politiker, media, och kritiker på högersidan. Bilden av vad som verkligen hände på Vasaplatsen, och i efterspelet, förändrades med Uppdrag Granskning i SVT. Journalisterna Hannes Råstam och Janne Josefsson visade att bevismaterial i rättegången mot Hannes Westberg hade manipulerats, att platsen var nästan folktom när polisen sköt, samt att flera skott avlossades, bland annat in i en folkmassa, där flera demonstranter kunde ha träffats.
– Jag är dem evigt tacksamma. Jag hade också haft en annan bild om det inte var för dem, säger Hannes Westberg.
Han drar en parallell mellan sig själv och Johan Liljeqvist, den 24-åring som dog efter ett polissingripande 2009. Efter en fest i Gamlestan i Göteborg, då han var påverkad av LSD, hamnade Johan Liljeqvist i bråk med polisen. Han blev slagen med batong och sprutad med pepparsprej och bars en halvtimme senare in medvetslös på Östra Sjukhusets akutmottagning.
Trots vittnens berättelser om övervåld och trots att rättsläkaren konstaterat att polisingripandet orsakat Johan Liljeqvists död ställdes ingen till svars. Samtidigt avslöjades allvarliga brister i polisens internutredning.
– Det som hände Johan berörde mig djupt. Även mitt fall går bortom höger och vänster. Man kan inte vara nöjd med det som hände. Men här kunde det varit vem som helst. Det är samma åklagare (Björn Ericsson, reds anm), som återigen vägrar titta på utredningen, de håller inte ens förhör med poliserna förrän ett halvår senare, säger Hannes Westberg.
Två konkreta saker kom ur skotten på Vasaplatsen. Polisen fick ny hålspetsammunition där kulorna fälls ut som sköldar när de går in i kroppen. Det uttalade syftet var att undvika skador på tredje part – på Vasaplatsen träffades en person av den kula som gick igenom Hannes Westbergs kropp.
Hålspetskulor stannar i kroppen, men den baksida det talades tyst om är att de också orsakar betydligt större inre skador.
– Om de funnits när jag sköts hade jag inte kommit längre än till ambulansen, säger Hannes Westberg.
Det andra var nya regler för hantering av videomaterial i samband med polisutredningar och rättegångar.
Hannes Westberg tittar ut över Vasaplatsen. I en intervju med Arbetaren månaderna efter polisskotten sade han att ”politik och musik är det enda man kan sysselsätta sig med i tillvaron”.
– Jo, så är det fortfarande i dag. Jag ser musiken som en oerhörd kraft för att få folk att mötas på ett annat plan än i den kommersiella tillvaron. Musik har alltid skrämt slag på makten, det är väldigt tydligt med Reclaim.
Han säger att det inte känns något särskilt att vara på Vasaplatsen, det är inget konstigt. Och så pekar han mot trekanten i mitten:
– Jag har faktiskt spelat på en Reclaim-fest på Vasaplatsen långt senare.
Hur mår du i dag?
– Jag mår gött.
Du kunde ha varit död i dag eller blivit invalidiserad av polisskottet?
– Jag är bara tacksam att jag fick leva.
