Förra veckan gjorde regeringen en helomvändning från den linje den tidigare envist hållit fast vid, och ändrade i regelverket för att tillåta utbildning under Jobb- och utvecklingsgarantins Fas 3. Men kritikerna pekar på att resurserna som avsatts till utbildning är mycket blygsamma, och knappast räcker till mer än 10 procent av dem som är placerade i åtgärden.
Oppositionen lät sig i varje fall inte blidkas, utan röstade i arbetsmarknadsutskottet igenom ett moratorium för nya anvisningar till Fas 3, tillsammans med några andra lättnader för arbetslösa – fler a-kassedagar för deltidsarbetslösa och rätt att begränsa sitt jobbsökande till den egna regionen under de första 100 dagarna.
Eftersom Fas 3 inte regleras i någon lag, utan ensidigt genom en förordning från regeringen, är det konstitutionella läget något oklart. Men inte desto mindre verkar den kritiserade åtgärden i dag, om inte död så åtminstone svårt skadeskjuten.
Flera ledarskribenter och krönikörer i annars borgerliga medier, som Fokus och Expressen, har tagit avstånd från Fas 3. Malmö kommun planerar att ersätta Fas 3-platser med en ny form av tillfälliga anställningar, delvis finansierade med anordnarbidraget, och Göteborgs kommun slutar anvisa socialbidragstagare dit. Inom Västerås kommun har åtgärden redan stoppats av Kommunal. Några av de mest skandalomsusade privata anordnarna, som LTB Konsult och Personalstrategerna, har också fått se sina avtal rivna de senaste dagarna, även om många andra är kvar.
Det gick mer än ett år från att de första rapporterna om allvarliga missförhållanden i åtgärden tills dess att den tog sig in i centrum av den politiska debatten. Vad hände egentligen där emellan?
– Det är ett långt och hårt arbete som ligger bakom. Det var med TV4:s och Uppdrag Gransknings program som folk i allmänhet blev medvetna om hur det ser ut, men innan de programmen blev verklighet hade vi varit på redaktionerna otaliga gånger, pushat på och hjälpt dem att hitta fall, berättar Vonna Lindström, undersköterska som med knapp nöd klarade sig undan att bli Fas 3-ad genom ett vikariat i Norge.
Med ”vi” syftar hon på ett löst och informellt, men mycket aktivt, nätverk av långtidsarbetslösa och andra engagerade.
– Vi hittade varandra gradvis över Facebook, skapade grupper, delade hela tiden länkar med varandra om hur det ser ut över hela landet. Sedan började vi få in rapporter i lokala medier och så småningom i riksmedia. Vi kopplade samman människor som haft något att berätta med journalisterna. Det var några som inte hade något att förlora som vågade träda fram först, när sedan deras historier spreds vågade flera andra följa efter, berättar hon.
– Makthavarna litade nog på att nyheter är färskvara. Man drar upp en händelse, folk säger ”det var ju för jävligt” och sätter sig ned och väntar på nästa lösnummer. Nu var det folk som låg på hela tiden, skrev insändare och brev och tjatade om samma sak dagarna i ända utan att ge sig, säger Pentti Salmenranta, själv en av de första Fas 3-placerade som trädde fram öppet med sin kritik, i hans fall mot jätteanordnaren Jobbfabriken.
– Men jag vill även tacka våra motståndare. Genom sin arrogans och sitt sätt att i det längsta bara vifta bort frågan, gjorde de mycket för att vända de opinionen mot sig själva, lägger han till.
Så småningom reagerade även den politiska oppositionen.
– Senaste tiden har vi fått bra respons, men inför valet var ointresset från media och oppositionen totalt. Det verkar som oppositionen inte ville vinna valet, säger Susanna Svensson, en annan av de mest aktiva motståndarna, som själv är några månader från Fas 3-gränsen.
Hon är även kritisk mot facken.
– Man tycker ju att de borde vara bland de första att få signaler om vad som händer, men när jag själv tagit upp detta inom IF Metall verkar det som att de har sovit de senaste 15 åren. Samtidigt så har de också svårt att agera. Jag tror att AF med avsikt ofta placerar arbetslösa utanför deras eget yrkesområde, så att en metallare placeras i butik som ligger under Handels avtalsområde och så vidare, för att försvåra för facket att agera. Det händer också att facket säger nej till en placering och AF bara kör över dem. Det Kommunal Västerås gjorde var smart, de gick ut i media och sade att de skulle säga nej till alla placeringar, då kan inte gärna AF offentligt säga att ”vi skiter i facket”.
Känner du till om det diskuterats att följa det exemplet på andra håll?
– Nej, ingen verkar ha hört talas om det eller funderat på det.
Om det nu blir stopp för Fas 3 – vad blir nästa mål?
– Att försöka få stopp för utförsäkringarna, höja a-kassan, göra det möjligt för arbetslösa att utbilda sig på Komvux, arbeta för fler anställningar i offentlig sektor, svarar Vonna Lindström.
– Coacherna måste bort. Det rent slöseri med pengar. Jag frågade min coach om han kände till några företag som expanderade som inte redan hade folk på Las-listan, han såg ut som ett frågetecken. Hela praktikantträsket måste rensas upp. Vi kommer aldrig att lösa arbetslösheten så länge det går att ta in praktikanter i stället. Jag kommer ihåg när provanställningar kom, då hette det att detta var något mest för att före detta missbrukare, ungdomar med problem och liknande, skulle få en chans att visa vad de går för. Men det blev rutin att kräva det. I dag är det på väg att bli rutin att man först ska gå flera månader som praktikant, innan man kan bli provanställd. AF har en regel om max en praktikant per fem anställda, men jag kan ta ett exempel från företaget NEH [som producerar reklamartiklar, reds anmärkning] här i Örebro, de har samtidigt praktikanter från AF, från omställningsföretaget Activa, från kommunens SFI, och från Försäkringskassan som ska arbetspröva. Ingen håller koll på hur många det blir totalt.
Vad kan man dra för lärdomar inför eventuella nya strider?
– Nu finns det ju ett nätverk, vi håller liv i det och kan använda det för att mobilisera mot nya saker. Annars handlar gräsrotsjobb som detta om att skapa kontakter, diskutera, splittras i falanger, förena falangerna igen. Människor är människor, säger Pentti Salmenranta.
Nu har S presenterat sitt eget alternativ – ”välfärdsjobb”. Hur stor skillnad är det egentligen?
– Jag tror inte oppositionen vågar presentera något liknande Fas 3 själva eftersom de inser att de skulle göra bort sig så kraftigt. Jag hoppas det skett ett slags genombrott i medvetandet där, säger Vonna Lindström.
Pentti Salmenranta är mer skeptisk.
– Deras alternativ är kosmetika. Jag ser inte välfärdsjobben som mycket bättre. Man vägrar erkänna att det helt enkelt inte finns jobb till alla, eller att man på grund av inflationen behöver en arbetslöshet, och att det då alltid kommer finnas folk som faller utanför, säger han.
