Risken att dö i förtid är i dag nästan tre gånger så stor för arbetare jämfört med högre tjänstemän. Samtidigt ökar ojämlikheten i vården mellan hög- och låginkomsttagare när den offentliga vården privatiseras. Den ojämlikheten är det största hotet mot vår folkhälsa och vården borde i stället satsa på att minska den, menar Gunnar Ågren, medlem i Nätverket för Gemensam Välfärd och Vänsterpartiets programgrupp för Hälso- och Sjukvård.
En sjukvård som drivs i samhällsregi och finansieras med skattemedel har varit en av hörnstenarna i välfärdssamhället. Jämfört med sjukvården i många andra länder är den svenska sjukvården av hög kvalitet och kostnaden är lägre. Samtidigt finns det stora brister.
Personaltätheten är för låg och de som jobbar inom vården har fått försämrade arbetsmiljöer. Sjukvården kommer att behöva mer resurser i framtiden och majoriteten av svenska folket är beredda att betala mer skatt för en bra vård.
Om sjukvården skall kunna bidra till att minska hälsoklyftorna är det viktigt att alla grupper i samhället har tillgång till den och att den fördelas efter behov. Så är det inte
i dag. Högutbildade har lättare att få vård än lågutbildade.
En privatisering av sjukvården är ett direkt hot både mot möjligheterna att skapa en jämlikt vård och en solidarisk finansiering av vården.
Starka krafter vill driva igenom en omfattande privatisering av svensk sjukvård. Stockholms läns landsting har gått i spetsen för denna utveckling. Där är 60 procent av primärvården och även andra delar av vården i privata händer.
Privatiseringen av sjukvården har i hög grad underlättats av att man redan under 1990-talet började skapa en intern marknad inom sjukvården, där sjukvården delades upp mellan utförare och beställare.
Alliansregeringen har drivit igenom en lag om ”valfrihet i vården”, som i själva verket innebär fri etableringsfrihet för privata vårdgivare att starta verksamheter oavsett om det finns behov av dem eller inte. Det blir istället lönsamheten som avgör var vården etableras.
Vården förvandlas från att vara en rättighet som styrs av vårdbehoven till att bli en handelsvara som bjuds ut där efterfrågan är störst. I allmänhet är det mer lönsamt att behandla jämförelsevis friska och välutbildade patienter framför människor med multipla sjukdomar och en komplicerad social situation.
Det mest avancerade exemplet på en orättvist fördelad vård är Vårdval Stockholm. Det har inneburit att resurser tagits från områden med hög sjukdomsbörda till områden med en mer socialt väletablerad befolkning och lägre sjuklighet.
Detta är än mer upprörande med tanke på att resursfördelningen också tidigare missgynnade områden med högre sjukdomsbörda. Hälsoklyftorna i Stockholms län är stora och andelen med omfattande hälsoproblem är omkring tre gånger så hög i Rinkeby och Botkyrka som på Östermalm och i Danderyd.
Vårdval Stockholm är även ensidigt läkarfixerat. Eftersom korta läkarbesök är extremt lönsamma, tenderar det att slå ut annan verksamhet. Psykosocialt arbete, hemsjukvård och uppsökande verksamhet av distriktssköterskor – verksamheter som ofta vänder sig till de svårast sjuka – får stryka på foten.
Privat vård är inte genomsnittligt av bättre kvalitet än offentlig. En genomgång som Gemensam Välfärd låtit göra visar att de jämförelser som gjorts snarast pekar mot att den offentliga vården är bättre.
Den privata vården satsar mindre på utvecklingsarbete och forskning och man är mindre benägen att dela med sig av sina kunskaper. Förebyggande arbete ses som en onödig och svårsåld ”produkt”.
Privatisering av vården handlar inte om några enstaka privatläkare eller personalkooperativ. Det handlar om att stora vårdkoncerner tar över stora delar av vården och för över hundratals miljoner av skattepengar till riskkapitalbolag.
Privat vård driver också upp vårdens kostnader på andra sätt. Länder där vården styrs av marknaden och i hög grad finansieras genom avgifter och försäkring har högre vårdkostnader utan att det ger några hälsovinster.
Målsättningen för ett vårdbolag är inte i första hand att förbättra människors hälsa utan att ge så stor vinst som möjligt till ägarna.
Dessutom innebär en privatisering av vården även att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten försvinner. Den som avslöjar missförhållanden riskerar att betraktas som illojal mot företaget.
Under den kommande mandatperioden kan man räkna med nya attacker mot den offentliga vården.
Etableringsfriheten kommer att utvidgas till all specialistsjukvård. Delar av akutsjukhusen kommer sannolikt att säljas ut till privata vårdföretag som kommer att erbjuda vård till patienter som är beredda att betala extra. Så har redan skett på Södersjukhuset i Stockholm.
Vårdföretagarna och Svenskt Näringsliv bedriver en intensiv lobbyverksamhet för nya finansieringssystem där privata försäkringar spelar en allt större roll. Den som inte har sådana försäkringar får nöja sig med vård av betydligt lägre standard.
Det är viktigt att alla som står för en gemensam välfärd och en jämlik hälsa samlar sina krafter de närmaste åren.
Ska vi minska de sociala skillnaderna i hälsa krävs en vård som styrs demokratiskt och där de som jobbar har bra arbetsförhållanden.
Vården måste utgå från ett rättighetsperspektiv i stället för ett marknadstänkande. Därför vill Nätverket för Gemensam Välfärd samla de krafter som står upp för en offentligt finansierad vård som drivs i samhällsregi.