Den 1 september: ”Idag är det onsdag. Då ligger jag på soffan och tittar på tv och tänker att jag nog inte ska rösta den nittonde…”
Så börjar den uppdaterade versionen av syndikalisten Tage Danielssons lilla skrift En soffliggares dagbok från 1968. I den möter vi en person, ”Soffliggaren”, som under några veckor fram till valet den
tredje söndagen i september funderar på det här med parlamentarism och partipolitik, och huruvida man ska rösta eller ej.
Det där med att alla politiker ler så snällt mot en, men inte är så pigga på att grundligare förklara vad deras politik egentligen går ut på, är något som Soffliggaren filosoferar mycket kring: “Jag vill inte bli lurad att rösta, då avstår jag hellre”.
Maja Björkquist är en av initiativtagarna bakom soffliggaren.nu som dagligen uppdateras med animationer och inlägg kring det stundande valet. Bloggen, som är en fri tolkning av Tage Danielssons text, är gjord av en grupp unga personer som är politiskt intresserade men inte partipolitiskt aktiva.
– Vi vill inte att människor ska behöva bli påtvingade åsikter, eller lurade att gå och rösta. Vi vill få människor till att göra aktiva val, berättar Maja Björkquist.
– Man måsta alltid tänka själv, tänka kritiskt. Många får kanske en politisk uppfattning hemifrån eller faller in i vad arbetskamrater eller folk omkring dem tycker.
Det var hon som hittade Tages lilla orangea häfte i sin mammas bokhylla och presenterade idén för de övriga i gruppen.
– Jag blev helt fascinerad av språket och det har vi också försökt behålla så mycket som möjligt av även om vi förnyat lite på vissa ställen.
Hon menar att boken känns precis lika aktuell i dag som då den skrevs. På det finns flera exempel, inte minst när det kommer till frågor om rättvisa och jämlikhet.
Den 9 september: ”Idag ligger jag på soffan och tänker lite på feminism. Feminismen nämns inte i varken de rödgrönas eller alliansens valmanifest. Det är ju tråkigt att rättvisa för hälften av befolkningen inte ens är värt att nämnas.”
Soffliggaren gillar idén med att alla människor ska ha samma praktiska möjligheter i livet oavsett om de är homosexuella, transor, invandrare eller kristdemokrater.
– När jag läser Tages text så tänker jag att vi kanske egentligen inte kommit så långt på 40 år. Om nu jämlikheten fortfarande är en så enormt stor fråga så kanske inte så mycket verkligen har hänt, säger Maja Björkquist.
Hon och kamraterna som arbetar med projektet är eniga om att den politiska satiren i dag lämnar mycket övrigt att önska och att de genom Soffliggaren vill hjälpa till att fylla den luckan.
– Hasse och Tages grejer står sig än i dag. I dag saknas det något i den politiska satiren. Kanske ett allvar och en värme. I dag är det mer som att alla ska göra sig lustiga över någons person, det blir rena personpåhopp, när vi egentligen borde göra oss lustiga över deras politik, vad de vill göra och inte göra.
Hur resonerar ”Soffliggaren” när det kommer till blockpolitiken?
– Tja, Soffliggaren tänker nog mest att det blivit ännu krångligare än det varit. Nu är det inte bara så att man ska hålla reda på varje partis politik utan även på olika överenskommelser över partigränserna. En del har kanske haft frågor som de brunnit för och som ett visst parti drivit, men som de helt kompromissat bort när de ingått i allianser. Det kanske var just den frågan som gjorde att Soffliggaren tidigare gick och röstade.
Maja Björkquist talar om en politisk vilsenhet, att hon tror att osäkerheten ökat bland väljarna. Kanske för att politiken förefaller mer grötig numera.
– Som media visar politik i dag står blocken väldigt nära varandra. Man kan lätt få intryck av att det är en snabbuss till Älvsjö som avgör hur det ska gå i valet. Det blir helt snedvridet när man försöker locka folk med valfläsk, i stället för att engagera befolkningen att ta ställning.
Ni har gått igenom blockens valmanifest noga, vad har ni kommit fram till?
– När man som Soffliggaren läser igenom manifesten så ser man att det är skillnader, främst i fokus. Det som inte kommer fram i rapporteringen. Men när det kommer till verkligt innehåll så finns det inte så mycket att utläsa i något av blockens program. Det är mycket prat. Och eftersom inget manifest är skrivet med fotnoter så kan man inte veta egentligen hur mycket belägg de har för saker och ting. Sedan är det också väldigt luddigt mellan fina tankar och konkreta åtgärder.
Skulle det behövas ett helt nytt
parti, skulle det hjälpa soffliggare
tror du?
– Det är svårt att svara på. Kanske om det kom ett parti som var tydligt och rakt. Som var konkret i sin ideologiska grund. Det finns många som söker efter en politisk identitet. Dem vinner man inte genom att som partierna gör bara proklamera sakfrågor. Det vinner man bara kortsiktiga väljare på. Men det verkar som om det är det de vill: ”Vi vill bara att du ska ge oss din röst den 19 september. Vi vill inte egentligen att du ska vara med och få inflytande över själva samhällsbyggandet.”
Trots en eventuellt tilltagande politisk vilsenhet har Sverige hittills haft ett högt valdeltagande jämfört med många representativa demokratier. Men för frihetliga socialister och anarkister är det av ideologiska skäl inte självklart att gå till valurnan. Parlamentarismen är för många en oframkomlig väg till verklig demokrati. Trots det gör politikerna sitt bästa för att locka väljare i den relativt stora gruppen soffliggare.
– Det ses som snedvridet att inte rösta, som att man är lat och oengagerad. Att människor kanske anser att det inte finns några riktiga val, inget alternativ som passar för Sverige i dagsläget, är inte ett argument som politikerna verkar förstå finns, säger Maja Björkquist.
– Det talas om att det är ens moraliska skyldighet att gå och rösta. Men det kan man ta och fundera på ur demokratisk synpunkt. Om jag känner att jag måste gå och rösta, att det är en plikt – hur mycket demokrati är det då?
Hon menar att de människor som inte går och röstar rentav stigmatiseras i det offentliga samtalet.
– Men det finns något talande i hur man från politiskt håll ser på soffliggaren, det är på samma sätt man ser på hela befolkningen – uppifrån. Är man inte partipolitiskt intresserad så är man inte politiskt intresserad, punkt. Då förstår jag om folk känner att det blir ännu svårare att närma sig politiken.
Den 11 September: ”Ju mer jag tittar på tv i dag, ju mer får jag en känsla av att politikerna egentligen är bilförsäljare eller någon som vill att jag ska börja prenumerera på någon jultidning av något slag.”
Precis som Tage Danielsson påpekade så har politiker en slående likhet med försäljare, fastslår Soffliggaren.
Har den politiska kommersen blivit ännu värre idag?
– Ja, lite den känslan har man. Det handlar om hur charmig och karismatisk man är som politiker. Man ska marknadsföra sig själv i personvalen och gärna utgöra en stark röst inom partiet. Det är ganska lustigt för partiorganisationer är väl på något sätt tänkta att företräda kollektivet, och då borde ingen tränga sig fram och betraktas som bättre än de andra, säger Maja Björkquist.
Vad är politik för dig?
– Politik för mig är egentligen ekonomi. Det handlar helt enkelt om hur pengarna eller resurserna ska fördelas. Grunden till att göra politiska val är att tänka igenom det hela, vad är det partiet står för, vilka långsiktiga reformer de vill driva igenom. Men i dag är det ingen som talar om det. Det tror jag att folk saknar – ideologin. Det är tråkigt att politikerna själva inte förstår det, att de skulle behöva närma sig sin ideologi.
2006 räknade man för första gången antalet blankröster, vilka uppgick till nära 97 000. Det motsvarar ungefär så många röster som skiljde de båda blocken åt efter det valet.
Om hon får gissa så tror Maja Björkquist att valdeltagandet blir ovanligt högt i år och kanske även att blankrösterna blir färre. Många i de grupper som inte brukar rösta, eller inte tycker det spelar någon roll vem som vinner, verkar tycka att årets val är extra viktigt, menar hon.
– Till exempel har Soffliggaren fått kommentarer på bloggen som ”du kan väl ta dig i kragen och gå och rösta så att inte SD kommer in i riksdagen”, berättar hon.
Kommer du att gå och rösta själv?
– Ja, det kan jag avslöja att jag kommer göra.
