En miljon offentliganställda strejkar för högre löner. Samtidigt har bilarbetare precis fått igenom tioprocentiga löneökningar efter en åtta dagar lång strejk, och nästa vecka lägger arbetarna inom däck- och motorindustrin ner arbetet.
Trots att ANC varit vid makten sedan 1994 har det skett få förändringar för vanliga sydafrikaner. Arbetslösheten ligger enligt metallarbetarfacket NUMSA på skyhöga 53 procent och de senaste 18 månaderna har landet förlorat mer än en miljon arbetstillfällen. Sydafrika har blivit ett ännu mer ojämlikt land, enligt metallarbetarfacket är klyftorna nu de största i världen.
De framsteg som gjorts i ekonomin har främst lett till att inkomsterna på kapital ökat, medan lönearbetarnas andel minskat.
Missnöjet växer eftersom skillnaderna ökar och en liten elit, som nu också består av svarta, blir allt rikare. I många fall kommer dessa nyrika från högern inom ANC och har genom sina kontakter inom regeringen på legala eller ibland illegala sätt lyckats berika sig.
I inhemska medier beskrivs strejkerna som riktade mot president Jacob Zuma. Den sydafrikanska centralorganisationen Cosatu ingår i den allians som står bakom regeringen och delar inte den bilden av konflikten.
Cosatu ser istället strejkerna som en del av en uppgörelse om makten inom den trepartsallians som står bakom regeringen, och där även kommunistpartiet ingår.
När den förre ANC-presidenten Thabo Mbeki 2007 förlorade den interna maktkampen mot den nuvarande presidenten Zuma var detta en seger för fackföreningsrörelsen. Men Zuma hade också allierat sig med krafter inom ANC som stod betydligt längre till höger och var direkt fackföreningsfientliga. Dessa grupperingar är ibland till och med rasistiska, både mot vita och mot immigrantarbetare.
Metallarbetarfacket NUMSA har därför samlat sina främsta kadrer till en politisk konferens för att reda ut läget inför den konferens ANC skall genomföra i september. Irvin Jim som är generalsekreterare för NUMSA är mycket kritisk till den nuvarande situationen.
– Vad är det för vits om vi kan välja våra slaktare i allmänna val? Fortfarande sliter vi livet ur oss för alldeles för låga löner.
I diskussionerna beskrevs hur Sydafrika har en industristruktur som svarar mot kolonialismen och apartheidtiden. En liten kapitalstark sektor inriktad på export tjänar grova pengar, medan resten av industrin utarmas.
Enligt facket bör staten ta kontroll över de enorma vinsterna från Sydafrikas gruvtillgångar och investera dem inom landet för att skapa arbetstillfällen med rimliga löner.
– Vi behöver också investera inom utbildning och hälsovård. Fortfarande undervisas barn i skuggan av ett träd på landsbygden, konstaterar Irving Jim. Vi måste ta farväl av apartheid och rasismen.
Immigrantarbetare förföljs re-dan i Sydafrika, kampen står nu hård inom ANC mellan de radikala krafterna från facket och de krafter inom ANC:s ungdomsförbund som ibland är öppet rasistiska och lierar sig med Zimbabwes president Robert Mugabe. Strejkerna kan ses som en del i maktkampen mellan dessa krafter och de mer socialt orienterade delarna av fackföreningsrörelsen.
FAKTA STREJKEN
• Cosatu kräver löneökningar på 8,6 procent.
• Regeringen har erbjudit 7 procent och hävdar att den inte har råd att sträcka sig längre än så.
• Förra veckan satte polisen in tårgas och gummikulor för att skingra strejkande offentliganställda utanför ett sjukhus i Soweto, enligt BBC.
• Samtidigt utreder regeringen huruvida fem dödsfall på ett sjukhus i Johannesburg kan relateras till personalbrist till följd av strejken.
