En av dem som gjort mest för att förändra den europeiska bilden av den afrikanska kontinenten, Basil Davidson, har gått ur tiden. 95 år gammal avled han den 9 juli i år. Basil Davidson var officer i de brittiska specialstyrkorna som under andra världskriget samverkade med olika europeiska gerillarörelser för att störta fascismen.
Efter kriget arbetade han som journalist och kom att spendera alltmer tid i ett Afrika i färd med att bryta sig loss från sina europeiska härskare. Basil Davidsons böcker berättar historien om Afrika innan den vita mannen kom, och bortom den vita mannens blick.
I en artikel på Dagens Nyheters ledarsida den 12 juli i år hävdades det att de socialistiska regimernas protektionism och missriktade välvilja gjort större skada än den råa kapitalismen i Afrika. Frihandel och ett ökat intresse från omvärlden för råvaror som olja och mineraler pekas ut som vägar framåt.
När Moeltesi Mbeki – bror till Thabo Mbeki, Sydafrikas tidigare president – flög från Lagos till norra Namibia en kväll och såg gaslågorna från hundratals oljeriggar, som pumpade upp råolja till väntande utländska oljetankers, fick han en tanke.
Under ett besök på slavhuset på Goree Island i Senegal hade han blivit visad dörren som ledde direkt ut till havet och som allmänt kallades ”dörren utan återvändo”. Genom den lastades människor ombord på slavskeppen. Med dessa två bilder parallellt i huvudet började Moeltesi Mbeki skriva på en ny bok. Architects of Poverty: Why Africa’s capitalism needs changing, kom ut förra sommaren.
Precis som DN mycket riktigt påpekar så har ledarna från befrielserörelserna i stort sett byggt vidare på det koloniala arvet när de utformat sin politik. Väl i position så har folket lämnats därhän. För dem som är intresserade av Afrikas naturtillgångar och att tjäna pengar på dessa är det dock en fördel att makten koncentreras till ett fåtal som skor sig själva.
Moeltesi Mbeki menar att den nya politiska eliten i södra Afrika
samverkar med de tidigare vita härskarna och utländska bolag i att sälja ut naturtillgångarna i utbyte mot smulor från de härskandes bord. Istället för att bygga upp den egna industrin och själva ta hand om råvarorna är det samma merkantila kapitalism som fortfarande gäller.
I sin bok går Moeltesi Mbeki till hård attack mot Black Economic Empowerment, BBE. Det ekonomiska reformprogram framburet av ANC som bland annat säger att en viss del av ägandet och företagsledande positioner ska innehas av svarta.
Han beskriver istället hur den vita oligarkin i Sydafrika köpte de svarta ANC-ledarna genom att överföra vad som verkade vara stora tillgångar men som för dem bara var småpengar. Folket i sin helhet fick ingen del av kakan.
Moeltsi Mbeki menar att idén till BBE-programmet inte alls kom från Nelson Mandela och hans närmaste som många tror. Det vita nationalistpartiet hade däremot ett finger med i spelet när flera statliga företag
bildade nya företag.
Det var dessa företag som de svarta ledarna sedan fick en del i. På så vis ville man avvärja radikala ekonomiska reformer såsom nationalisering av viktiga tillgångar samt skaffa eget inflytande och affärsfördelar.
BBE-programmet är bara ännu ett exempel på att det Afrika verkligen behöver inte är råa kapitalister och korrumperade politiker utan makten åt folket att få använda sin eget tänkande och kreativitet. Amandla!
