1992 bildades 16:e armébrigaden med uppdrag att försvara Casanares oljefält. BP skrev 1995 ett treårigt avtal med colombianska staten som innebar ökat skydd av armén mot betalning. Amnesty International protesterade.
I Colombia, där säkerhetsstyrkorna gjort sig skyldiga till omfattande mord, tortyr och försvinnanden, riskerade BP:s bistånd att bidra till ökade övergrepp, skrev organisationen i en kommentar 1997.
Amnesty påpekade också att lokala ledare som protesterat mot BP:s verksamhet, hade stämplas som subversiva och attackerats av säkerhetsstyrkorna och deras paramilitära allierade. BP förnekade inblandning, och Colombias åklagarmyndighet konstaterade att företaget inte gjort något olagligt. Likväl fortsatte terrorn mot delar av lokalbefolkningen.
När avtalet gick ut upphörde BP:s direkta betalningar, enligt Poly Martínez. I stället skrev BP:s partner, det statliga bolaget Ecopetrol, ett liknande kontrakt med försvarsdepartementet, som gäller än i dag.
Ändå rapporterade
människorättsorganisationerna Cinep och Cospacc 2009 att flera källor hävdade att BP:s utbetalningar till den 16:e armébrigaden fortsatt.
– Det är absolut inte sant, säger Poly Martínez.
Det som står klart är att de soldater som skyddar BP har fortsatt begå övergrepp mot civilbefolkningen. Till exempel meddelade colombianska åklagarmyndigheten samma år att totalt 27 soldater från 16:e armébrigadens antikidnappningsenhet hade gripits misstänkta för utomrättsliga avrättningar på civila.
Men det finns också goda nyheter. Gerillan har försvagats och paramilitärerna avmobiliserades 2005 – i alla fall i teorin. Repressionen har minskat och folk som under åratal skrämts till tystnad har återigen vågat göra sina röster hörda.
– Hotet från paramilitärerna var sådant att man knappt kunde prata om facket. Det var först förra året som arbetarna förstod att de kunde organisera sig, säger Fabio Díaz från USO.