Nytt taktikuttalande, fler kongressombud för stora LS och ett förtydligande av att Arbetsutskottet vid behov kan avsätta anställda, är några av de hittills fattade besluten på SAC:s kongress. Men Centralkommitténs förslag om skyldighet för LS att förhindra ”solidaritetsbrott” avslogs.
– Det är en myt att det finns en naturlig konflikt mellan små och stora LS, jag önskar att den här diskussionen kunde få dö ut en gång för alla, sade Elisabeth Skoglund från Malmö LS och AU.
En hel del av de inlägg som gjordes under söndagens förhandlingar ägnades åt frågan om demokrati och representation på SAC:s kongresser, och här stod två principer mot varandra. Ska möjligheten att påverka främst utgå från varje LS eller bör de stora, i kraft av sina många medlemmar, ha mer att säga till om?
– Det är en federalistisk princip att alla LS är jämbördiga enheter, en princip som vi alltså redan i dagsläget frångår när det är dags för kongress. Dagens princip kan vara en acceptabel kompromiss, menade Anna Fröding från Uppsala LS.
Som det ser ut i dag har varje LS rätt att skicka ett ombud för varje påbörjat tvåhundratal medlemmar. Det liggande förslaget från CK var att sänka gränsen för rösträtt till hundra medlemmar, vilket alltså gynnar stora och medelstora LS.
– Det som är sympatiskt med SAC är just att det får vara spretigt och att man även lyssnar på minoriteten – för små LS i glesbygden är den här motionen helt förödande, sade Heléne Draheim från Östersunds LS.
Flera talare framhöll dock det, enligt dem, orimliga i att fem medlemmar har lika stort inflytande som 195, varvid motionen bifölls tillsammans med ett ändringsförslag från Malmö LS om att frågan inte bara gäller rösträtt utan också antalet fysiska ombud på kongressen.
Även Centralkommitténs motion om hur anställda fackliga organisatörer kan avsättas vållade debatt under förhandlingarna. Bakgrunden till förslaget är ett antal tvister som de senaste åren uppstått mellan anställda och SAC.
– Även om man får lön handlar det om ett förtroendeuppdrag där man inte kan prata om någon utsugning, menade Viktor Mauritz från Jönköpings LS.
– Det faller på sin egen orimlighet att bedriva kamp mot den organisation som har gett en förtroendet att ägna sig åt facklig verksamhet på betald arbetstid.
Viss diskussion ägnades åt hur frågan kan relateras till lagen om anställningsskydd, varpå Erik Mägi, avgående förhandlingssekreterare och medlem i Göteborgs LS påpekade att frågan inte handlar om att bryta Las eller inte, utan om att förtydliga vad som ska gälla i organisationen.
– SAC följer både Las och lagen om medbestämmande i arbetslivet, och det som står i motionen har redan slutits i kollektivavtal år 2007, framhöll Mägi.
Några ombud pekade på att det bästa vore om SAC kunde avstå från att ha anställda, andra på att bara funktionärer valda av kongress eller refrendum borde kunna avsättas. Motionen bifölls dock med god marginal.
Kongressen ställde sig däremot tveksam till en särskild formulering i en annan av CK:s motioner. Det gällde förslaget om att förtydliga LS skyldigheter och på vilken grund uteslutning kan ske. Vid sidan av bristande betalning av avgifter till SAC, distrikt och syndikat ville CK bland annat se en skyldighet att ”förhindra solidaritetsbrott” från LS sida.
– Det är väldigt oklart vad som avses med en sådan luddig formulering – den är inte tillräckligt bra för att finnas med i stadgarna, sade Carl-Johan Schenström från Göteborgs LS.
Andra talare pekade på vikten av att slå fast i stadgarna att strejkbryteri och liknande inte är tillåtet, men den berörda delen av motionen avslogs av kongresen.
Tidigare under kongressen hade organisationen också bland annat antagit ett nytt taktikuttalande, som slog fast att SAC:s kamptaktik är ”oförutsägbar” och att ”inget universalmedel existerar”. Ur arsenalen nämns bland annat snabba strejker, blockader, bojkotter, kamp på insidan, längre välplanerade strejker och – för att bemöta lockouter – att ta ut sina ”arbetsredskap i solidaritetsstrejk”.