När man läser Elisabeth Lindahls bok om Marie Hamsun och hennes äktenskap med Knut Hamsun förundras man över att en lättillgänglig bok på 150 sidor kan rymma två människors – där hon dessutom blev 88 år gammal och han 93 – hela biografi. Och det kan den förstås heller inte göra. Knut Hamsun var redan från 25-årsåldern en målinriktad, läst och översatt författare. 1920 fick han Nobelpriset i litteratur efter Markens gröda (1917), ett starkt uttryck för hans filosofi: en hård civilisationskritik och övertygelsen att en människa (man) har sin styrka i jordbrukandet.
Hamsun gifte sig med den 22 år yngre Marie Andersen när han var i 40-årsåldern, tillsammans fick de fyra barn. Paret sympatiserade med nazismen och öppnade sitt hem för figurer som stod Quislingregeringen nära. Hamsun skänkte också sin nobelprismedalj till Joseph Göbbels och träffade Adolf Hitler. Efter befrielsen ansågs han vara dement och klarade sig undan fängelse, men fick böta för sitt ställningstagande. Marie satt i tre och ett halvt år i fängelse, under denna tid försköts hon av sin man, men flera år efter frigivningen fick hon komma tillbaka och sköta den sjuke maken tills han dog 1952.
Hela den politiska verksamheten är utelämnad i Marie Hamsuns drama, med undertiteln Om Marie och Knut, , förutom korta fakta kring fängelsevistelsen och separationen. Lindals bok fokuserar helt på parets respektive barndom och hur den fungerade som en mylla för en destruktiv relation som varade i över 60 år. Marie lämnade en karriär som skådespelerska för att helt och hållet ägna sig åt att stötta sin man, han missbrukade hennes offervilja på klassiskt vis. Reste bort när barnen var sjuka, kritiserade, förödmjukade, förnedrade. Det är en fascinerande studie av en kvinna som släpper allt för sin stora kärlek, men eftersom det sociala livet i princip är helt bortskalat, och det inte finns några nycklar till Maries politiska ställningstagande eller praktik får man en känsla av att det finns många andra luckor här också. Därför blir berättelsen kanske mer en generell psykologisk fallstudie än en berättelse om just individen Marie Hamsun. Om än spännande.



