George Remi, med artistnamnet Hergé, ägnade i princip hela sitt liv åt att skapa Tintinserierna, han var bara drygt 20 år när han hittade på den oförvägne journalisten som bara skrev en enda artikel (i första serieboken Tintin i Sovjet). Remi föddes i Bryssel 1907, året innan den belgiska staten övertog Kongo efter kung Leopolds ofattbara splatteräventyr i landet under flera årtionden. Fram till andra världskriget levde han i en värld som måste ha varit svår att teckna och berätta om utan att hamna totalsnett med dagens ögon. Tintins äventyr i Kongo, Amerika, Egypten, ja överallt utom på månen, präglas av en käck scoutkolonialistisk anda, må vara att den med tiden och med tecknarens mognad och nära vänskap med människor från de skildrade länderna, blev allt mer nyanserad och ödmjuk.
Michael Farr har skrivit sin tredje Tintin-historiska bok, Porträtt av Hergé, och den fokuserar mest på George Remi som konstnär, på hans inspirationskällor och i viss mån hans privatliv. För den som läst och fascinerats av Tintin finns förstås ett visst intresse för dessa detaljer, även om det mesta nog även är känt för denna målgrupp; som att han som stjärna på den nazistiskt styrda dagstidningen Le Soir tecknade sig igenom den tyska ockupationen utan avbrott, och sattes i mycket kort karantän efter kriget, men återupprättades, som en serietecknarnas Zarah Leander eftersom han inte begått något egentligt brott utan enbart varit ”politiskt naiv”. Eller som författaren skriver: ”Han led enormt av de orättvisa beskyllningarna som egentligen inte berodde på något annat än en felbedömning från hans sida.”
Hur mycket man än vill försvara Remi så gör man hans minne en otjänst genom att förneka den helt enkelt totala omoral han tillät sig. I dag ifrågasätts och till och med polisanmäls nypubliceringen av vissa album på grund av deras rasistiska inslag, karikatyrer av afrikaner, indianer och asiater till exempel, och det är förstås värdefullt att få omständigheterna bakom tillkomsten tydliggjorda. Och utvecklingen från katolsk rasist och medlöpare, till en internationalist med den speciella vänskapen med kinesen Tchang Tcong-jen, förebilden till Tintins vän Tchang, och genomgången psykoanalys som resulterade i ”Den vita serien” Tintin i Tibet, är en intressant bild av hela det postkoloniala nordeuropas utveckling under 1900-talet.
Porträtt av Hergé
Michael Farr
Bonnier Carlsén



