– Leve Björn Söderbergs minne! Leve civilkuraget!Omkring 600 personer hade på måndagskvällen samlats på Medborgarplatsen i Stockholm för att uppmärksamma tioårsdagen av mordet på syndikalisten Björn Söderberg, som den 12 oktober 1999 mördades av nazister. Detta efter att ha avslöjat att en aktiv nazist hade valts in i den lokala fackklubbens styrelse. Som första talare […]
– Leve Björn Söderbergs minne! Leve civilkuraget!
Omkring 600 personer hade på måndagskvällen samlats på Medborgarplatsen i Stockholm för att uppmärksamma tioårsdagen av mordet på syndikalisten Björn Söderberg, som den 12 oktober 1999 mördades av nazister. Detta efter att ha avslöjat att en aktiv nazist hade valts in i den lokala fackklubbens styrelse.
Som första talare uppmanade Rebecka Bohlin från Stockholms LS av SAC, som även är en av Arbetarens två chefredaktörer, till handling.
– Ansvaret för att stoppa nazism och rasism bär vi gemensamt, sade Bohlin.
– Men låt oss inte ha dåligt samvete för att vi gör för lite, utan låt oss i stället minnas Björn Söderberg och inspireras av hans mod.
Hon konstaterade också att den nazistiska rörelsen på många sätt är starkare i dag än för tio år sedan, men att motståndet har försvagats.
– För tio år sedan var 20 000 som demonstrerade på Medborgarplatsen, i dag buntas aktivister från höger till vänster ihop och kallas för extremister eller till och med terrorister, fortsatte Bohlin.
Efter några klassiska kampsånger som ”Svarta tupp”, tog Gunnar Westin från Nätverket mot rasism till orda. Han påminde om att mer än tjugo personer sedan 1980-talet har dödats av högerextremister i Sverige, men tillade att mordet på Björn Söderberg sticker ut.
– Jag tror att många upplevde mordet på honom som ett mord på hela den organiserade arbetarrörelsen, sade Gunnar Westin.
Han framhöll även nazistiska våldsdåd som skett under det senaste året som försöket till mordbrand på en syndikalistisk familj i Högdalen, attentatet mot kulturhuset Cyklopen och knivattacken i Jordbro, mot en förtroendevald i Rättvisepartiet Socialisterna.
– Men vi får inte heller glömma den bredare rasistiska rörelsen, som växer i form av Sverigedemokraterna.
– Tar de sig in i riksdagen nästa år kommer de att använda alla sina mandat till att hetsa mot invandrare och slå in en kil i den solidaritet som behövs mer än någonsin, sade Westin.
Ruben Tastas-Duque från syndikalistiska Registret betonade att Björn Söderbergs tre engagemang, det fackliga, det internationella och det antifascistiska, är en och samma kamp och att det bästa sättet att hedra honom är att följa hans exempel. Dikter och musikinslag följde medan facklorna tändes på Medborgarplatsen. Innan avmarsch påminde arrangörerna i Stockholms LS av SAC om att manifestationen på Björn Söderbergs minnesdag skulle vara lugn och värdig, utan egna slagord och banderoller. Det var också ett tyst fackeltåg som efter Stockholms LS fana gick över Götgatspuckeln, förbi Södermalmstorg och bort till La Mano-monumentet på Katarinavägen.
Väl framme var det dags för Niklas Park från SAC:s Arbetsutskott att presentera 2009 års mottagare av Civilkuragepriset, som instiftades till minne av Björn Söderberg och delas ut till dem som visat civilkurage på sin arbetsplats. I år var det lagerarbetarna på Lagena i Jordbro som uppmärksammades för att ”de vågade tro att de tillsammans hade möjlighet att påverka sin situation.”
– I en akt av civilkurage, solidaritet och sammanhållning ställde arbetskamraterna upp på varandra, och tillsammans tog de upp kampen mot ledningens kriskrav, fortsatte Niklas Park att läsa ur motiveringen.
Patrik Olofsson talade som representant för Lagenaarbetarna och sade att det kändes mycket hedervärt att få ett pris till minne av Björn Söderberg och tackade också för den solidaritet som flera LS och sektioner inom SAC visat.
– Hierarkiska organisationer frambringar rädsla som bryter ned det civilkurage som jag tror att vi föds med, men genom bra fackligt arbete kan vi komma förbi det och skapa gemenskap på arbetsplatserna, sade Olofsson.
Innan de församlade höll en tyst minut för Björn Söderberg lades en krans av röda rosor och nejlikor ned vid La Mano-monumentet. Manifestationen avslutades med musik av Söderbergs favoritartist Bruce Springsteen och låten ”Oh, Mary, Don’t You Weep”.