Hampus Hellekant släpptes på villkorlig dom 2007. Han sade sig vilja gå vidare i livet och kom in på läkarlinjen. Men Arbetaren kan nu avslöja att Hellekant aldrig har klippt banden till den nazistiska rörelsen.
”Jag måste väl få gå vidare någon gång”, svarade den morddömde läkarstudenten Dagens Nyheters utsände. Artikeln om att Hampus Hellekant börjat studera på Karolinska Institutet drog igång en riksdebatt om det etiska i att låta en person dömd för mord studera till läkare. Hampus Hellekant frigavs i februari 2007 efter att ha avtjänat sitt straff för mordet på syndikalisten Björn Söderberg. Under fängelsetiden hade han studerat med goda resultat och sökte sig direkt efter frigivningen till Sveriges ledande medicinska universitet. Läkarförbundet protesterade, men Karolinska institutets rektor fann inga skäl för avstängning. Ett avtjänat straff är ett avtjänat straff, resonerade hon. Först när debatten pågått i två månader och det hade avslöjats att Hellekant hade antagits på förfalskade betyg tvingades han bort från utbildningen.
Hellekant försäkrade att han ville gå vidare. Det nya namnet Karl Hampus Svensson skulle bli ett avstamp mot det nya livet.
Men kontakterna med den nynazistiska rörelsen har aldrig brutits. Arbetaren kan här visa hur trakasserier, hot och personförföljelser har följt i Hampus Hellekants spår ända sedan han frigavs.
I Hellekants beteende finns ett mönster som ständigt upprepas; personer som har skrivit artiklar om honom, vittnat mot honom, lett brottsutredningar och vaktat honom på fängelser kartläggs och hängs ut på internet. Det tycks mer handla om personliga vendettor – en besatthet av alla som går emot honom – än om politiska motsättningar. Han finkammar förundersökningar, beställer ut offentliga uppgifter och lägger sedan upp materialet på olika internetsidor. På den nazistiska hemsidan Info14 läggs kartläggningarna av vänstern upp, och de Säpospanare som har övervakat honom listas med namn. På den nazistiska nätencyklopedin Metapedia läggs journalisterna som har skrivit om honom upp. På sin blogg, Kapten Nemo, gör han granskningar av de poliser och utredare som själva har granskat honom.
Efter att en artikel har lagts upp skriver Hellekant inlägg på diskussionsforumet Flashback, länkar till artiklarna och vill få synpunkter och beröm för dem – dock utan att avslöja att han själv har skrivit dem. Diskussionen förs alltid i tredje person, men med hänvisningar till inläggen på Metapedia och Kapten Nemo-bloggen. Flashback används också för mer anonym smutskastning.
”Björsas ögon måste ha varit stora som tefat när han skulle köra några av sina boxnings- & rugby moves och fick smaka en kärve bly – mot pistoler står sig kampsport slätt (såvida man inte är Chuck Norris förståss). Björsa hade ju hemmaplan för bövelen!”, skriver Hellekant om mordet på Björn Söderberg. För att undvika att inläggen kopplas till honom gömmer han sig bakom pseudonymer som Julius Mosca, Hemligaklubben och Mr Boing på Flashback, Grillkillen på Wikipedia, Infobringer och Roadrunner på Metapedia.
Journalistparet Peter Karlsson och Katarina Larsson, som länge har granskat extremhögern, är exempel på personer som Hellekant anser sig ha en personlig vendetta mot. På Info14 finns en bildserie som visar journalisten Peter Karlsson på promenad utanför sitt hus. När bildserien publicerades hade det gått knappt tio år sedan Peter Karlsson skadades svårt av en bilbomb i Nacka, sommaren 1999.
Innan Hampus Hellekant häktades senare samma år ägnade han en betydande tid åt att kartlägga journalistparet.
”Bilderna är tagna efter det att hans [Peter Karlssons] skyddade identitet röjdes – igen. Det visar dock med all tydlighet att skyddad identitet inte betyder något i längden. För [Peter Karlsson] och company betydde avslöjandet att de fick ta sitt pick och pack och flytta till ett akut skyddsboende, de ville inte ta risken att bo kvar”, skriver Info14 i artikeln under bilderna.
Peter Karlsson och Katarina Larsson vill inte uttala sig om Info14:s kartläggning av dem. Men de bekräftar att fotografierna är tagna av Hampus Hellekant.
– Jo, jag kan bekräfta att det var han som fotograferade, säger Peter Karlsson.
Enligt källor inom polisen gjordes en legitimationskontroll av Hampus Hellekant i juni 2007 när han påträffades intill Karlssons och Larssons bil.
Hellekant använder sin mobilkamera för att dokumentera såväl vardagliga händelser som att fotografera av protokoll från tingsrätten. Kamerans interna mjukvaruversion skrivs in i de flesta korten som Hellekant lägger upp på nätet. Det digitala avtrycket återkommer på Flashback, på Info14 och i de bloggar som han driver. Går man sedan igenom de över 3500 inläggen på Flashback som hans pseudonymer står bakom så hittar man snart ett antal personliga uppgifter som bara kan passa in på Hellekant. Exempelvis låter han berätta att han gjorde lumpen som ”skrivbordsbiträde” 1998, att han förhalade inkallningen ett par år och till slut gick ut med slutbetyget ”10-8-8”. Dessutom ägnar han flera inlägg åt att skryta om vad han stal ifrån förrådet.
Detta kan jämföras med Hellekants meritlista: 1998 ryckte han in i lumpen, 22 år gammal. Han tjänstgjorde som expeditionsbiträde och kom ut med vitsorden X88. Jämför man sedan hans lista över stöldgods, som han i ett Flashbackinlägg tar på sig, återkommer sakerna på punkt efter punkt i polisens husrannsakan efter Söderbergmordet. Gasmasker, kikare, uniformer, batong, Atropin-ampuller, nödproviant, med mera. Allt står listat i polisens beslagsprotokoll.
För att se likheterna måste man ha god kännedom om Hellekant och hans historia. Men likheterna återkommer gång på gång. Under sina olika pseudonymer går Hellekant igenom sina studier, sin fängelsevistelse, kontakter med mc-kriminella och gamla nazister. Och givetvis kan han inte hålla sig borta från att skriva om sina teorier om Nackabomben mot journalistparet och Söderbergmordet.
Hampus Hellekants första artiklar på Info14:s hemsida efter att han frigavs 2007 handlade om och avslöjade aktivister inom den antifascistiska organisationen Revolutionära fronten. Dessa baserades på förundersökningarna om de brott som olika antirasistiska aktivister har fällts för de senaste åren. Hellekant fotograferade av bilder på de misstänkta och lade upp dem tillsammans med artiklarna. Detta kompletterades med lite material från det så kallade ”Anti-AFA-registret” på över tusen personer som var aktiva antirasister under 1990-talet och som Hellekant kartlade innan fängelsevistelsen. Polisen hittade registret i hans dator efter Söderberg-mordet.
Info14:s centralfigur Robert Vesterlund säger sig i dag inte ha någon kontakt med Hellekant. Men det är klarlagt att Hellekants bil i juni 2009 stod parkerad utanför en lägenhet som tillhör en annan företrädare för Info14. Den personen vill inte svara på några frågor när Arbetaren ringer upp.
En specifik artikel som Hellekant lade upp på Info14 skulle komma att få för-ödande konsekvenser. Den 1 december 2008 hällde en okänd gärningsman in bensin genom brevinkastet hos en syndikalistisk barnfamilj i Högdalen söder om Stockholm. Bensinen antändes och på några sekunder var hallen övertänd och barnfamiljen tvingades att rädda sig genom att hissa ned sitt barn till grannarna och sedan klättra efter via balkongen. Paret hade pekats ut som militanta antifascister i en artikel av Hellekant som publicerades på Info14 den 13 juni 2008. ”Händelsen lär vara fejk för att piska upp stämningen inför Salem och/eller för att få skyddade personuppgifter och ekonomisk ersättning”, kommenterar Hellekant under pseudonym händelsen på diskussionsforumet Flashback. Den 23 december lade Hellekants Flashback-pseudonym upp en bild på pappan i familjen, som han säger sig ha ”fått” från Info14. I själva verket var bilden fotograferad med Hellekants W810-mobil, dagen innan den publicerades på Info14, med samma digitala avtryck som Hellekants andra fotografier har.
Som ett av få politiska mord i Sverige i modern tid blev mordet på Björn Söderberg mycket uppmärksammat och omskrivet. Men minnet av det har börjat blekna. Tio år senare görs försök att skriva om historien.
På nätencyklopedin Wikipedia skrevs posterna om Hampus Hellekant och händelseförloppet under Söderbergmordet om. Wikipedia görs av användarna själva och genom en offentlig diskussion om varje ändring uppnås förhoppningsvis ett objektivt och faktamässigt korrekt innehåll. Men om ingen påpekar felaktigheter går det att skriva om historien. Läser man om de som dömdes för mordet på Björn Söderberg på Wikipedia får man en helt annan uppfattning än den som hovrätten kom fram till i domen från år 2000.
”Hampus Hellekant dömdes för att ha lämnat över vapnet”, står det i en post upplagd av en anonym användare. Hellekant länkar frekvent till den på Flashback för att påvisa sin egen oskuld till mordet. Även texterna om Hampus Hellekant på engelska och svenska Wikipedia har flera gånger utsatts för raderingsförsök eller försök att ta bort namnet.
En Wikipedia-användaren hade deltagit i diskussionerna och även lagt upp den engelska texten om Hellekant.
– Det var ju ingenting kontroversiellt som jag skrev, allting var ju hämtat från tidningar, säger han.
Trots det blev Wikipedia-användaren i augusti 2008 uppringd i sitt föräldrahem. Den dagen var det hans styvfar som svarade i telefonen. Personen på andra sidan luren presenterade sig som Hampus Hellekant. När styvfadern undrade om det var ”Sätramördaren” blev svaret ”Ja, det är jag som är Sätramördaren”. Hellekant krävde under samtalet att artiklarna om honom skulle tas bort. ”Annars kan ni själva lista ut vad som händer”, fortsatte Hellekant. Wikipedia-användarens familj tog illa vid sig och polisanmälde samtalet, men utredningen lades ned.
Försöken att förändra historieskrivningen sker även i andra kanaler. Den nynazistiska organisationen Nordiska förbundet driver en egen wiki-encyclopedi på nätet, Metapedia. Vid ett första ögonkast kan det vara svårt att uppfatta att Metapedia är ett nazistiskt uppslagsverk. Kommer man till uppslagsverket via en googlesökning ser det förvillande likt ut Wikipedia och informationen där framstår som neutral och objektiv.
På Metapedia började användaren Infobringer våren 2007 publicera personuppgifter. Wikipedia-användaren som nämndes innan och andra wikipedia-användare som har skrivit om Hellekant blev uthängda där. Samma sak har skett med journalister som någon gång har skrivit om Hellekant; filer om Magnus Linton, Andreas Harne, Nicklas Svensson och Yrsa Stenius är några av dem som har hängts ut på Metapedia av Infobringer.
Katrin Krantz, journalist på Expressen, är ytterligare en som har fått sin personakt med text och bild upplagd på det nynazistiska uppslagsverket.
– Jag satt i tingsrätten och arbetade när jag hörde att någon ropade mitt namn. När jag tittade upp såg jag en person med kamera som tog kort på mig och sedan försvann ut ur lokalerna.
Dagen efter kom bilden upp på Metapedia. När Krantz ser nytagna bilder på Hellekant känner hon igen fotografen.
– Javisst, det är han. Det är oerhört likt.
Varför tror du att han fotograferade dig?
– De jobbar ju på det här sättet. De försöker visa att de har koll. En del blir kartlagda för att de har granskat nynazism, andra för att de har judiskt påbrå, andra har bara hamnat där. Men det är väl klart att man undrar vad de sysslar med. Det finns ju journalister som har råkat riktigt illa ut.
Det som vid en flyktig anblick kan framstå som harmlöst rättshaveri på Wikipedia får på Metapedia mönstret av systematisk kartläggning. 96 personer har lagts ut av Hellekant under användarnamnen Infobringer och Roadrunner.
När Arbetaren under pseudonym kontaktar Infobringer lovar han att han kan se till att artiklar om en person kan ”publiceras på valfritt nyhetsmedium inom rörelsen”.
Mycket av materialet som har lagts ut på Metapedia är gammal ”skåpmat”. Flera av informationstexterna om de antirasister som namnges är hämtade rakt ur det så kallade ”Anti-AFA-registret”.
Även före detta kamrater från den nazistiska rörelsen riskerar att kartläggas på Metapedia. Och kartläggningen leder ofta till dold vrede – och hot.
När Tommy Rydén tog avstånd från den nazistiska rörelse som han länge varit aktiv i utlöstes en frän debattstorm på nätet. En del inlägg gick över gränsen till det tillåtna.
– Jag gjorde klart på vissa forum vad jag tyckte och tänkte, och då blev det ett himla liv. Då började det ramla in anklagelser och hot, säger Tommy Rydén till Arbetaren.
Det dröjde inte länge innan Tommy Rydén fick en egen post på Metapedia, men det grövsta förtalet fanns på en anonym blogg, Kunskapslistan, som helt tillägnades Rydén. Tommy Rydén anmälde bloggen och serverleverantören både till Datainspektionen och till polisen. På bloggen hängdes han ut med namn, personnummer och hemadress. Förtäckta hot mot hans barn varvades med mer rättframma hot: Rydén ”borde avlivas så snabbt som möjligt”.
– Jag kritiserade flera gånger öppet de hyllningar av David Lane och andra amerikanska mördare som äger rum på Info14. Sannolikt är det anledningen till vreden, menar Tommy Rydén.
Hellekant hämtade ut Rydéns anmälan till Datainspektionen och fotograferade av den med sin mobilkamera. Bilderna publicerade han på bloggen, varvade med fler hånfulla inlägg på Flashback där han också passade på att göra reklam för den anonyma förtalskampanjen. För Tommy Rydén känns saken mest sorglig.
– Jag stod alltid öppet för vad jag gjorde. Nu är det många som krigar på internet. Problemet för dem är ju att det är många unga aktivister som går in på internet och ser det jag skriver. Det är ju ett problem för dem rekryteringsmässigt. Då försöker de kontra på det här sättet, säger Tommy Rydén.
En mer städad ton håller Hampus Hellekant på sin ambitiösa blogg för ”den lilla människans journalistik”, Kapten Nemo. Men även den är inriktad på människor han anser sig ha en vendetta med. Där skrivs artiklar i tredje person till försvar för den ”morddömde läkarstudenten”, kritik mot rättspsykiatern Ulf Åsgård (som arbetade på Kronobergshäktet när Hellekant satt där), avslöjanden om fångtidningen Kåkbladet (som Hellekant hade en konflikt med när han satt på Norrtäljeanstalten), kritik mot polisutredaren Eiler Augustsson (som utredde Söderbergmordet) med flera.
Den kristdemokratiske lokalpolitikern Peter Soilander driver en blogg och skriver likt Hellekant mycket om kriminaljournalistik. I februari 2008 publicerade han ett blogginlägg om att New York Times, till skillnad från svensk media, publicerade namnet på Hampus Hellekant när de skrev om den morddömde läkarstudenten. Han illustrerade inlägget med en bild på Hellekant från förundersökningen, ett foto på en maskerad Hellekant som gör Hitlerhälsning och som har publicerats i en lång rad tidningar efter Söderberg-mordet.
Natten den 13 december 2008 kastade någon in en tegelsten genom en fönsterruta hemma hos Soilander. Dagen efter lades en artikel upp på Kapten Nemos blogg som tar upp Soilanders bloggtexter och utmålar honom som en hycklare. I texten namnges samtliga familjemedlemmar, där fälls kommentrarer om var han bor, hur området ser ut och att han ”ofta fick besök sena nätter”. Rubriken på artikeln var ”Den som vare utan skuld kasta första stenen…”.
– Jag tror inte att det är en slump eftersom det skedde samma dag. Man blir ju skiträdd. Jag brukar inte bli särskilt rädd men den där artikeln skrämde mig, säger Soilander.
Peter Soilander kopplade direkt ihop stenkastningen med Kapten Nemobloggen och nämnde det i anmälan till polisen. Polisen hade dock inga resurser att spåra bloggaren vidare och lade ner utredningen om skadegörelsen.
I mars 2009 fick Soilander ett rekommenderat brev i vilket Hampus Hellekant krävde ett skadestånd på 1320 kronor för att Soilander hade publicerat hans namn utan medgivande och ett foto som Hellekant ansåg sig äga upphovsrätten till. Soilander betalade direkt in summan till Hellekants konto och tog bort artikeln.
Arbetaren har sökt Hampus Hellekant för en kommentar, dels på mobiltelefon och post, men också via alla de internet-medier han skriver på, men har inte fått något svar. Dagen efter Arbetarens första försök att få kontakt med Hellekant raderades däremot bloggen om Tommy Rydén och åtskilliga postningar på Metapedia. Kapten Nemobloggen slutade att uppdateras och inläggen på Flashback upphörde.
Fakta / Hellekants kartläggning
Hampus Hellekant har under de senaste åren publicerat uppgifter på internet om åtminstone 96 personer. Vissa har utsatts för omfattande kartläggning, om andra är uppgifterna knapphändiga.
Till de kartlagda hör, som nämns i reportaget, en lång rad antifascistiska och antirasitiska aktivister men även myndighetspersoner som Ahn-za Hagström och Karin Lönnheden på Säpo, Eiler Augustson som ledde polisutredningen av mordet på Björn Söderberg samt rättspsykiatrikern Ulf Åsgård.
Bland de kartlagda finns även många journalister. Utöver journalistparet i Nacka kan nämnas nuvarande eller före detta tidningsreportrar som Andreas Harne, Fredrik Sjöshult, Niklas Svensson och Katrin Krantz och Lasse Wierup, Magnus Linton, Yrsa Stenius och Martin Fredriksson.
Flera som arbetar eller har arbetat för den nazistgranskande tidskriften Expo är också kartlagda, som Stieg Larsson, Andreas Rosenlund, David Lagerlöf och Mikael Ekman. Även forskare som Mats Deland och Tobias Hübinette har kartlagts av Hellekant.