Löneskillnadens funktion

Apropå ”kvinnolöner” får man ibland uppfattningen att det är en olycklig tillfällighet, att kvinnor bara ”råkar” få mindre än män, och att alla egentligen är emot detta.

Men kvinnolöner fyller en funktion. Ju lägre våra löner är, desto högre är männens, och därför måste de bjuda oss på krogen och restaurang och betala för oss, och i utbyte måste vi vara tillmötesgående mot dem…

Det kan låta som en hopsnickrad teori, men jag ska ta ett exempel från mitt långa och händelserika liv. Det här var när jag jobbade i en afrikansk konstaffär i New Orleans. De sålde masker, smycken och en del kläder. Ägaren till affären var hemskt snål och ville med nöd och näppe betala fem dollar i timmen. Då kunde jag ändå vara ensam i affären långa stunder och sälja stora masker för hundratals dollar. Oftast kom det dock in personer som bara ville stå och prata. Jag minns särskilt en typ, som under förevändning att han skulle köpa en blus fick mig att prova alla blusarna ”för att se hur de såg ut på” och sen när jag hade visat upp ungefär fyra stycken log han och sa ”tack för det” och gick därifrån utan att köpa nåt.

En kväll bjöd ägaren ut mig. Vi tog bilen till ett disco som låg utanför stan, åt och dansade. Rätter dukades fram, flaskor ställdes på bordet, han var generositeten själv, ville jag ha något mer, det var bara att säga till. Vi kunde till och med ta in på lyxsvit (hem till honom kunde vi inte gå eftersom hans son var ”mycket koncentrerad på sina studier”. Jag, mitt nöt, förstod inte förrän långt senare att han naturligtvis var gift.) Han måste ha spenderat minst hundra dollar den kvällen. Men nästa dag var det fortfarande omöjligt att få femtio cent mer i timmen.

Här sammanföll detta i en person: snålheten mot kvinnliga anställda och generositeten mot kvinnor utanför jobbet. Precis de pengar jag inte fick som anställd, fick jag i egenskap av hans ”träff” på kvällen. I själva verket kunde jag inte ha betalat för mig själv den kvällen, eftersom han betalade så dålig lön – därför fick han bjuda mig, med de pengar som borde varit mina, och gav mig skuldkänslor för att jag inte följde med till hotellet. Är det inte genialt?

Och det här, i större skala, är hela samhällssystemet. Jag minns en vän till mig, som var i prostitution och ibland åkte på semester med män. De betalade för att hon skulle vara deras ”flickvän” hela veckan. En gång var jag hemma hos henne när nån chef på Wal-Mart ringde och beställde en vecka i Mexiko. Tre tusen dollar begärde hon, plus resan dit och alla omkostnader. När han hade lagt på exploderade jag: ”Tre tusen dollar! Wal-Mart som är så snåla, och där ser man vad de gör med sina pengar! Om du jobbar där, då blir du sparkad om du ber om ett öre mer! Men om du kysser dem och ligger med de svinen, då öser de pengar över dig!” Ja, sa hon, det är därför jag inte jobbar på Wal-Mart, men jobbar du där är det bara att jobba och inget mer, tänk på mig som ägs av honom i en vecka och måste vara glad och trevlig fast han är värsta svinet, men han betalar i alla fall tre tusen dollar.

Så löneskillnaden är inget misstag, vad det handlar om är att ju mindre männen ger oss i lön, desto mer får de ge oss privat. Skillnaden mellan lön och middag är inte pengarna – det är samma pengar – utan att man inte tackar för lön, man sminkar sig inte för sin lön, men när man bjuds på middag tackar man, är trevlig, uppklädd och får skuldkänslor om man inte går hem med dem. Det här vet chefen på Wal-Mart mycket väl.