Statskuppen i Honduras i söndags har fördömts världen över och flera latinamerikanska regeringar har meddelat att de inte kommer att acceptera någon annan regering än president Manuel Zelayas. Kuppen har destabiliserat landet och riskerar att göra detsamma med regionen. Venezuelas president Hugo Chávez har satt militären i beredskap efter att den venezuelanske ambassadören i Honduras tillfälligt greps.
När elitsoldater i söndags stormade presidentpalatset i Honduras huvudstad Tegucigalpa och förde bort presidenten, endast iklädd pyjamas, till Costa Rica stod det klart för världen att en statskupp hade genomförts. Detta var också en av huvudnyheterna under runt om i världen.
Utom just i Honduras.
Där lästes i stället ett påstått avskedsbrev upp i parlamentet, enligt vilket president Manuel Zelaya förklarade sig avgå på grund av “hälsoskäl” och “för att bevara lugnet i landet”. Brevet godkändes raskt av parlamentet, medan högsta domstolen och parlamentet samtidigt uttalade sig för hans avsättande på grund av “tjänstefel och grundlagsvidriga beslut”.
El Heraldo de Honduras, en av landets största dagstidningar, rapporterade att “Honduras president, Manuel Zelaya, greps i morse av militära styrkor i enlighet med en domstolsorder”, medan el Tribuno, en annan stor tidning, hävdade att “Tegucigalpa är lugnt trots gripandet av presidenten”. De privata TV-kanalerna avbröt inte sin normala programtablå, och morgonnyheterna rapporterade att “Honduras vaknade med en ny regering” efter “Zelayas avgång”.
Att Zelaya bara några timmar senare kategoriskt förnekade att han hade avgått och betecknade brevet som en förfalskning fick honduranerna inte veta. Den statliga TV-kanalen, TV8, har stängts liksom flera radiostationer och Telesur, CNN på spanska och flera andra kanaler har försvunnit från kabelnätet. Ström och telefonförbindelser i Tegucigalpa bröts också.
Till skillnad från kuppen i Venezuela 2002 – som fördömdes nästan enhälligt i Latinamerika men accepterades av USA och vissa europeiska länder – har kuppen i Honduras inte fått något internationellt erkännande. Det finns dock gradskillnader. Medan USA och EU i sina uttalanden framförallt håller sig till att fördöma kuppen, har de latinamerikanska vänster– och center-vänsterregeringarna varit tydligare med att betona att de inte kommer att acceptera någon annan regering än Zelayas och att de kräver hans återinsättande. Ecuadors president Rafael Correa lade till “ovillkorliga” återinsättande. Detta kan vara av betydelse om kuppmakarnas egentliga mål, som några kommentatorer spekulerat, inte främst är att ta makten utan att tvinga Zelaya till eftergifter i utbyte mot hans återkomst.
I samband med att Zelayas utrikesminister greps (hon är fortfarande försvunnen), greps också Venezuelas, Nicaraguas och Kubas ambassadörer tillfälligt. Med hänvisning till det har Venezuelas president Hugo Chávez förklarat att han ser händelsen som en “krigshandling” och har satt militären i beredskap. Ett militärt ingripande skulle i så fall kunna komma via Nicaragua, men det är oklart vad reaktionen från andra länder skulle bli. I USA:s uttalande talas det samtidigt om att krisen måste lösas “utan inblandning från utomstående”.
Manuel Zelaya är något så ovanligt som en president från ett högerparti som under sin regeringstid har gjort en kraftig vänstersväng. Han har bland annat genomfört en stor höjning av landets minimilön. Han gjorde också slut på ett antal lönsamma affärer som ett privat oljeimportmonopol gjort, vilket vände det privata näringslivet och de flesta av hans partikamrater mot honom. Han tog också bort mångmiljonsubventioner till de privata medierna – vilket kan vara en delförklaring till den märkliga medierapporteringen om statskuppen inom landet.
Den akuta konflikten rör en rådgivande folkomröstning som Zelayas har velat genomföra för att i likhet med Venezuela, Bolivia och Ecuador tillsätta en så kallad “konstituerande församling” för att skriva om grundlagen. Detta skulle bland annat göra det möjligt för presidenten att sitta längre, något som landets högsta domstol, kongressen och armén har motsatt sig.