”Vi betalar inte för deras kris” är de europeiska antikapitalistiska partiernas slagord inför EU-valet. Då arbetarna inte orsakat den kris som kapitalismen går igenom ska de inte heller behöva stå för notan är argumentet. Det franska Nya antikapitalistiska partiet, NAP, som grundades för tre månader sedan och som företräds av den populäre brevbäraren Olivier Besancenot, har byggt sin valkampanj på just det slagordet.
– I vår kampanj försöker vi visa att det är den nyliberala politik som sedan flera decennier dominerar EU-bygget som har försatt oss i den nuvarande krisen, säger Pierre-François Grond, från NAP:s ledning till Arbetaren.
Enligt Grond är några av problemen med EU att det funnits en övertro på marknaden och att unionen för en politik av avreglering och utförsäljning av den offentliga sektorn. Dessutom pekar han på att företag har kunnat utnyttja skillnader i de europeiska ländernas skattesatser genom att flytta från ett land till ett annat och därmed bidragit till social dumping. Det har i sin tur, menar han, utmynnat i att människor i Europa hyser misstro mot det europeiska projektet, som framför allt varit ett kapitalistiskt projekt. NAP vill därför se en radikal kursändring:
– Vi anser att EU måste byggas om på helt nya grunder. Därför vill vi att en kongress med folkvalda från hela Europa sammankallas för att grunda ett nytt EU med fokus på demokrati och sociala frågor, säger Grond.
Detta nya EU skulle bland annat sätta stopp för skatteparadis och finansspekulation, samt bereda vägen för en arbetstidsförkortning, liksom inrätta en europeisk minimilön.
Vägen till enighet mellan olika europeiska antikapitalistiska partier är lång men NAP siktar ändå på att skapa ett paneuropeiskt antikapitalistiskt parti efter valet. Förutsättningen är dock att partiet lyckas få ett mandat i EU-parlamentet, vilket ännu är osäkert.
– Vi hoppas att kunna bilda en antikapitalistisk partigrupp men där är vi ännu inte. Idén är att skapa en politisk ram för att kunna utbyta erfarenhet, gemensamt ta ställning för olika frågor och sjösätta politiska kampanjer över hela Europa, säger Grond som hoppas att den framgång som NAP haft i Frankrike ska kunna bana väg för liknande partier i andra länder, och de besökte nyligen Sverige inbjudna av det svenska EU-valsamarbetet Arbetarinitiativet (se Arbetaren 20/2009).
Även i Italien lever hoppet om att kunna skapa ett icke-kapitalistiskt Europa och också där är slagordet ”Vi betalar inte för deras kris” framträdande i vänsterns valkampanj.
– Det är banker som tillsammans med spekulanter har lagt grunden för den här krisen. Därför ska de betala krisen, inte arbetarna, säger Fabio Amato, kandidat i EU-valet för Rifondazione Comunista, ett parti som såg dagens ljus 1991 när det tidigare starka italienska kommunistpartiet splittrades.
I förra EU-valet fick Rifondazione Comunista 6,1 procent av rösterna vilket räckte till fem mandat. Partiet hoppas på att göra ett lika bra val i år, då italienarna den 6 och 7 juni går till val.
– Huvudtemat i vår kampanj är det akuta behovet av social rättvisa. Med tanke på det finansiella systemets kollaps finns det ett tydligt behov av alternativ, säger han och tillägger att kampen mot den utbredda rasismen i landet är den andra stora frågan i partiets valkampanj.
Till Rifondazione Comunistas främsta mål i EU-parlamentet hör slopandet av EU:s tjänstedirektiv och främjandet av den europeiska fackföreningsrörelsen – två viktiga led i försöket att lägga grunderna för ett antikapitalistiskt Europa.
– Kapitalism är inte slutet på historien, säger Amato.
I Polen är det ett mindre parti som bär upp budskapet om att ett annat Europa är möjligt. Polens arbetarparti, PPP, bildades 2001 av den fackliga organisationen Augusti 80 för att ge arbetare politisk representation. PPP ställer upp i EU-valet för att skapa ett Europa baserat på solidaritet mellan arbetare.
– Vi betraktar EU-valet som en möjlighet att visa att en annan väg är möjlig vad gäller Europas framtid och Polens framtid i Europa, säger Darius Zalega, chefredaktör för partiets tidning Trybuna Robotnicza, till Arbetaren.
Av opinionsmätningarna att döma ser valdeltagandet i Polen ut att bli rekordlågt i år, bara mellan 10 och 15 procent väntas ta sig till vallokalerna. Zalega beklagar det men menar att ett lågt valdeltagande kan bana väg för överraskande framgångar för PPP, som bara fick 1 procent av rösterna vid det polska parlamentsvalet 2007.
Även PPP har gjort slagordet ”Vi betalar inte för er kris” till sitt, och partiet hoppas också på bildandet av ett paneuropeiskt antikapitalistiskt parti:
– Visst blir det svårt då de olika partierna har sina egna särdrag. Men finns det en annan utväg för den antikapitalistiska vänstern? Det tror jag inte, säger Zalega.