Kulturkrönika

LO:s klasskämpar

Rider Wanja Lundby-Wedin ut stormen eller ej? I skrivande stund väger oddsen jämnt. Om LO-basen klarar sig borde hon tacka sin lyckliga stjärna för hur media vinklade affären från början. Wedins eventuella räddning blev att drevet kom att handla om huruvida hon blivit förd bakom ljuset eller ej. När hon snabbt gick ut och sade […]

Rider Wanja Lundby-Wedin ut stormen eller ej? I skrivande stund väger oddsen jämnt. Om LO-basen klarar sig borde hon tacka sin lyckliga stjärna för hur media vinklade affären från början.

Wedins eventuella räddning blev att drevet kom att handla om huruvida hon blivit förd bakom ljuset eller ej. När hon snabbt gick ut och sade att hon blivit grundlurad borde vi ha anat ugglor i mossen. Det var en variant hon knappast vågat sig på, om den inte innehållit ett korn av sanning. På något märkligt sätt klarar sig Wanja Lundby-Wedin därmed undan det faktum att de skyhöga pensionsutbetalningarna till Christer Elmehagen dokumenterats i årsredovisningarna.

Men låt oss göra LO:s ordförande lite rättvisa och förutsätta att hon faktiskt inte läser AMF:s årsredovisningar. Det är inte kul att läsa bokslut och balansräkningar, det vet alla som försökt. Låt oss alltså helt bortse från pensionsförmånerna. Då är det ändå så att Christer Elmehagens lön och andra ersättningar steg från 2,1 miljoner till 5,2 miljoner under åren 1999–2008.

Det har tydligen varit helt okej.

Lika okej som miljonlönerna som beviljats topparna i Folksam, AFA och alla de andra bolag där Wanja Lundby-Wedin och andra klasskämpar från LO är med och bestämmer.

Och förstås lika okej som att LO-ordföranden själv tjänar miljonen om året när man räknar med alla styrelsearvoden. Liksom att förre vice ordföranden, Erland Olausson, som förhandlade fram Elmehagens pension, tjänar 85000 kronor i månaden och har ett pensionsavtal värt 12 miljoner. Och förstås att Helle Klein, Aftonbladets politiska chefredaktör och alltså LO:s främsta mediaröst, tjänar 140000(!) i månaden.

Den som inte tror att sådana här inkomster gör saker med människor borde nog fundera lite över tillvaron. Själv tjänar jag dryga 30 000 i månaden och det ger mig betydligt mer spelrum än vad en undersköterska eller en montör med 20000 har. Drar man in 50000–60000 öppnar sig helt nya möjligheter. Semester på Mauritius? Inga problem. Bostadsrätt i Stockholms innerstad? Det klarar du enkelt. Vad Erland Olausson eller Helle Klein kan göra med sina löner börjar bli svårt att ens spekulera om.

När Wanja Lundby-Wedin förklarar sin och de andra LO-topparnas löner med fraser om arbetsbelastning, ansvar och utsatta positioner så hörs ekon från hur miljonärer alltid har försvarat sina inkomster. Kamraterna på Norra Bantorget har inte bara tagit ett ekonomiskt kliv uppåt i samhället. De har börjat tänka som miljonärer brukar göra. Jag tror visst att de tycker att bonusdirektörerna gått för långt. Jag tror säkert att de ogillar den sortens överdåd. Men de tycks ändå anse att vissa människor är värda mycket mer än andra.

Och det är egentligen ingenting att bli förvånad över. Det är länge sedan LO ens andades om något alternativ till dagens ekonomiska system. Fackets visioner ligger ganska väl i linje med, säg folkpartiets på 1960-talet. Kapitalismens kanter ska slipas av, men systemet är i grunden gott. Och herregud, i en värld som styrs av vinstintresse måste man väl få tjäna sig en hacka?

Det förstod Christer Elmehagen. Och det förstår även Wanja Lundby-Wedin.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984