Kultur

Det farliga B-ordet

Ibland blir vänsterdebatter lite konstiga. Det tyckte jag senast i december, när Per Wirtén i Sydsvenskan gick till storms mot Nina Björk. Detta var bara det senaste inslaget i ett närmast bisarrt korståg som kretsen kring tidskriften Arena, där jag ofta känt mig hemma, fört mot henne. För inte alltför många år sedan höjdes Nina […]

Ibland blir vänsterdebatter lite konstiga.
Det tyckte jag senast i december, när Per Wirtén i Sydsvenskan gick till storms mot Nina Björk. Detta var bara det senaste inslaget i ett närmast bisarrt korståg som kretsen kring tidskriften Arena, där jag ofta känt mig hemma, fört mot henne. För inte alltför många år sedan höjdes Nina Björk till skyarna av vänstern, sedan hon i Under det rosa täcket diskuterat hur kön konstrueras. Nu buntas hon samman med den nattsvartaste kd-höger.

Problemet tycks vara att Nina Björk tror att vi är en del av naturen. Hon tar det hemska B-ordet i sin mun. B som i Biologi.

Fejden inleddes redan när Nina Björk i en DN-artikel 2005 tyckte att vi prioriterar vår materiella standard på barnens bekostnad. Hon förespråkade senare förskolestarter, kortare arbetstid, längre och kvoterad föräldraledighet samt förbud för småbarnspappor att arbeta heltid.

En av dem som då tog till orda var Magnus Linton, som tyckte att Nina Björk hade blivit en ”fullt utblommad reaktionär”, på kant med moderniteten, tillväxten och urbaniseringen, fylld av hat mot plast, tv och konsumtion. Karolina Ramqvist skulle senare utnämna Nina Björk till ”nykonservatismens starkaste filosof”. Hon har, menar Ramqvist, inget att erbjuda de kvinnor som ”vill bort från familjen, barnen, biologin”.

Det som nu senast fick Per Wirtén att gå igång var ett inlägg Björk skrev i DN, i vilket hon tyckte att naturen skapade vissa begränsningar för vilka liv vi vill leva. Nina Björk påstod inte att kvinnans biologi gör henne lämpligare än mannen att stanna hemma och ta hand om barnen. Inte ens den illvilligaste av läsare kan tolka henne så. Vad hon dristar sig att påstå, är att både män och kvinnor är biologiska varelser, och att såväl omsorgstagande som omsorgsgivande tillhör vår natur.

Det Nina Björk gör, är att hon ifrågasätter en slags postmodernt utopia där urbaniseringen fortskrider, där vi fritt förverkligar oss själva, och där tillväxten är oändlig. För Arenakretsen, där vurmen för bland annat megastäder och motorvägar kan ta sig närmast besynnerliga uttryck, blir detta förstås att svära i kyrkan. Per Wirtén oroar sig över att Nina Björk talar så mycket om naturen. Det är farligt att börja tro på naturens gränser, menar han. Vi skapar oss själva i konflikt med den, naturen är ingen ”given kategori”.

Och visst, spåren efter alla dem som åberopat Naturen förskräcker. I detta nu finns det till exempel gott om stollar som tror sig förstå hur mäns och kvinnors hjärnor skiljer sig åt och vilka livsval biologin säger åt oss att göra.

Men sådant håller ju inte Nina Björk på med.

Nej, det enda hon gör är att påpeka det självklara – att det går illa om vi tror att vi helt kan bortse från naturens begränsningar. Vi är inte ensamma i världen, och livets mening handlar eventuellt om mer än en ständig materiell tillväxt.

Om detta är att vara nykonservativ, undrar jag faktiskt vilken planet jag hamnat på.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
reda[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984