Religiösa ledare samlades i förra veckan i Uppsala för att tala om klimatfrågor och sätta gemensam press på världens beslutsfattare. Under mötet diskuterades också fackens roll i klimatkampen.
Mötet samlade kristna, muslimer, judar, sikher, hinduer, buddhister och företrädare för andra religioner för att diskutera frågor i skärningspunkten mellan religiösa övertygelser och den situation som klimatet nu befinner sig i.
Under fredagen skrevs ett manifest under, där religiösa företrädare ställer krav inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn nästa år. Bland annat begär de att den rika delen av världen ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 40 procent till 2020 och att det ska bli obligatoriskt för i-länder att betala för åtgärder i u-länder, utöver sina åtaganden på hemmaplan.
Inbjuden till mötet var också den amerikanske klimatforskaren James Hansen. Han medgav att mångas hopp har vuxit sedan Barack Obama valdes till USA:s nästa president.
– Men om vi ska bevara planeten är utmaningen mycket större än så, vi kan inte tro att Obama ska rädda oss, sade han och avfärdade de mål som Barack Obama nu talar om – att återgå till samma utsläppsnivå som 1990 fram till 2020 och sedan minska utsläppen med 80 procent fram till 2050.
– Att sätta upp mål och prata om vad vi ska göra hjälper inte så länge man inte också gör det. I Nederländerna planerar man nu fyra nya kolkraftverk. Jag räknade ut att om resten av världen också fortsätter som vanligt, kommer koldioxiden från de här fyra kolkraftverken inom de närmaste femtio åren att ansvara för utrotningen av ungefär tusen arter, sade Hansen.
Mitt i Uppsala domkyrka, sittandes på varsin barstol, talade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och TCO:s ordförande Sture Nordh kring fackets engagemang i klimatfrågan.
– Man ska inte förneka att det finns en motsättning mellan det som är ekonomisk utveckling och tillväxt och de restriktioner som miljön och klimatet ställer. Men det är en motsättning på kort sikt. Och alternativet att inte göra något på klimatområdet leder i stället till hot, inte bara för jobben utan för vår existens över huvud taget, sade Sture Nordh.
Wanja Lundby-Wedin talade om hur facket nu börjar gå från att koncentrera sig på den direkta arbetsmiljön till att se att produktionen av varor och tjänster också påverkar miljön på ett större plan.
Men att kräva radikal omställning i stil med det förslag som anställda på Volvo personvagnar har framfört – att staten skulle ta över fabriken och lägga om produktionen till något som behövs för omställningen till ett hållbart samhälle, som spårbilar eller vindkraftverk (se Arbetaren nr 46/2008) – är inget krav Wanja Lundby-Wedin ser att facken kan driva.
– Jag tror inte att det är möjligt att säga att staten ska gå in och ta över privat produktion för att tillverka något som är miljömässigt bättre i stället för bilar. Man måste tillverka något som det finns en efterfrågan på, och då menar jag inte energislukande bilar.
– Däremot kan man fundera på om staten bör gå in på något sätt i Volvo, eftersom produktionen är hotad. Som delfinansiär kan man ställa krav på att de tar tag i strukturproblem, som att inte vara tillräckligt aktiv med forskning och utveckling för att göra framtidens miljöbilar, menade hon.