”Agneta” hotades med att förlora sitt aktivitetsstöd om hon inte accepterade att klassas som arbetshandikappad av Arbetsförmedlingen.
I maj kallades arbetslösa ”Agneta”, som inte vill framträda med sitt verkliga namn, till vad hon uppfattade som ett allmänt samtal med en socialkonsulent på Arbetsförmedlingen, AF, i Norrköping. Han ställde frågor om hennes barndom och bakgrund. Vid nästa möte hade konsulenten en utredning klar som slog fast att Agneta skulle klassas som arbetshandikappad av ”socialmedicinska skäl”.
– När jag kom hem och läste igenom den kände jag att nej, det här stämmer inte på mig, säger hon.
I utredningen konstateras att Agneta visserligen inte har något ”socialmedicinskt påtagligt arbetshinder”. Motiveringen lyder i stället: ”hennes beteendemönster inte accepteras/godtas på arbetsmarknaden där det ställs krav på att vara flexibel, lojal, inkännande och ha en god social kompetens för att samverka i företagets intresse”.
När Agneta var 35 år sade hon upp sig från ett fast jobb som truckförare i Norrköpings hamn. Efter det blev det tillfälliga jobb – som när krisen slog till på 1990-talet plötsligt försvann. Sedan dess har hon gått arbetsmarknadsutbildningar, hamnat i Aktivitetsgarantin, gjort praktik på fabrik, som städare och som datorhandledare för andra arbetslösa. År 2000 hade hon ett reguljärt vikariat som expeditör. I dag är hon 57 år.
– De har väl krav på sig uppifrån att ”få ut folk” och försökte trolla bort mig ur statistiken på det här sättet, säger Agneta.
Hon protesterade mot klassningen och fick ett brev där hon hotades med ”…ett avslut av din kontakt med Arbetsförmedlingen.”
Till nästa möte kom Agneta med Henrik Lund från Sveriges Anställningslösas Landsorganisation, SALO. Efter att ha vänt sig direkt till AF-chefen ändrades beslutet och Agneta fick byta arbetsförmedlare.
– På arbetsmarknaden i dag är det arbetsgivarnas villkor som gäller och då ses social kompetens som att den anställde ska acceptera allt och inte säga ifrån. I grunden är problemet att Arbetsförmedlingen kräver att de enskilda individerna ska lösa ett nationalekonomiskt problem, arbetslösheten. Det anses vara något fel på den som inte får jobb, säger Henrik Lund.
SALO har nu anmält arbetsförmedlaren och socialkonsulenten ifråga till Justitieombudsmannen.
”Martin”, som inte heller vill avslöja sitt namn, är före detta ”coach” i ett arbetsmarknadsprojekt:
– AF får funktionshinderkoda på grund av dyslexi eller socialmedicinska skäl om det inte finns läkarintyg, så i de två kategorierna föser man in alla möjliga. Många av de ”handikappade” jag jobbade med hade bara dåliga studieresultat och kanske lågt självförtroende. AF har en norm för hur en arbetssökande bör uppträda, tala, klä sig. Den som inte passar in på den normen anses sakna social kompetens.
AF Norrköpings chefer Maria Kinhdal och Claes-Göran Nilsson uppger till Arbetaren att de inte kan kommentera eventuell JO-anmälan, eftersom de inte känner till någon sådan. Enligt Henrik Lund överlämnade han dock redan för flera veckor sedan en kopia av anmälan till Claes-Göran Nilsson.
Inte heller efter att Arbetaren skickat en kopia på anmälningarna, har vi kunnat få någon kommentar från de ansvariga cheferna.
Några år under 2000-talet ökade antalet arbetshandikappade med 350 procent, påpekade forskaren Mikael Holmqvist i DN 2006.