För att klimatrörelsen ska bli stor nog att kunna påverka världens regeringar måste den globala fackföreningsrörelsen ansluta sig. Det menade en rad fackliga företrädare under ESF, på torsdagen.
Runt om i världen växer ett samarbete mellan klimatrörelser och fackföreningar fram.
Men samarbetet är fortfarande bara i sin linda och kommer att behöva bli mycket starkare. Det menade Jonathan Neale från brittiska Campaign Against Climate Change och det brittiska universitets- och högskolefacket under ett seminarium på ESF i Malmö.
– Är det något vi i fackföreningsrörelsen kan så är det att mobilisera – och det behövs, inte minst till FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn om ett år, sade han.
Neale menade att argumentet om att åtgärder för att minska utsläppen skulle vara för dyra är vilseledande.
– Vad betyder det att det kostar? Jo, att dollar, rupees, och euros ska betalas till arbetare för att bygga järnvägar och isolera hus.
De ansträngningar världen nu står inför jämförde han med situationen som rådde under Andra världskriget.
– Då ställdes hela världsekonomin om för att tillverka så mycket vapen som möjligt för att döda så många människor som möjligt. Nu måste vi satsa för att rädda liv i stället.
I somras aktualiserades vikten av samarbete mellan klimataktivister och fack under det klimatläger som organiserades i Storbritannien. Lägrets protester mot kolkraftverket Kingsnorth resulterade i arga reaktioner från kolkraftsarbetarna. Det var en viktig läxa för klimatrörelsen, menade Graham Martin, som var en av lägerorganisatörerna.
– Vi var inte tillräckligt tydliga med att vi inte bara vill kämpa för att kolet ska stanna i marken, utan att vi även kämpar för social förändring och en rättvis övergång. Det skapade missförstånd, sade han.
Roberto Cortese från fackföreningen SDL, som organiserar arbetare inom kollektivtrafiken i Italien, beskrev den privatiseringsvåg som har sköljt över den italienska kollektivtrafiken.
– Det är alltid en dubbelhet när man med sitt arbete bidrar till att förstöra miljön, samtidigt som man kämpar för att behålla jobben, sade han och berättade om hur SDL försöker samarbeta med miljöorganisationer och vetenskapsinstitut för att göra vad de kan på lokal nivå.
Ett exempel på detta är hur arbetarna själva varit med och utvecklat en buss som drivs med återvunnen olja.
– Det är förstås inte tillräckligt, men det visar våra medlemmar att det är möjligt att hitta alternativ, som de själva kan vara delaktiga i, sade Roberto Cortese.
Farhågan att fackens engagemang i klimatfrågan skulle kunna gå ut över traditionella fackliga krav avfärdade han.
– Ingen arbetare är bara arbetare. Vi lever inte bara under de åtta timmar som vi är på jobbet. Vad hjälper det att förhandla fram högre löner och bättre villkor om vi sedan inte kan andas eller förstör framtiden för våra barn?
Jonathan Neale stämde in:
– Det kommer en dag när klimatförändringarna kan användas som ett argument för att attackera våra rättigheter. Då måste vi vara insatta och kunna föra fram egna alternativ.