I takt med att öknen breder ut sig och konkurrensen om resurserna hårdnar i Niger eskalerar också konflikten mellan regeringen och rebellgruppen MNJ. Sahelområdet pekas nu ut som frontlinjen i mänsklighetens kamp mot klimatförändringar.
Att Saharas sand under de 400 senaste åren rört sig söderut är en naturlig process. Under senare år har takten emellertid ökat, något som många bedömare anser beror på klimatförändringarna. Nu breder öknen varje år ut sig över ytterligare sex kilometer tidigare användbar jord.
En annan ansträngning för Nigers ekosystem är landets stora gruvnäring – Niger är världens fjärde största exportörer av uran och i landets norra delar, hem för bland annat nomadfolket tuaregerna, gräver multinationella företag allt djupare efter den råvara som regeringen hoppas ska rädda landets ekonomi. Sedan 2001 har priset tiofaldigats, men innebär enligt tuaregerna en ekologisk katastrof för området bolagen opererar i.
Förra våren tog rebellgruppen Movement of Niger People for Justice, MNJ, till vapen. Kravet de driver är att en större del av inkomsterna från uranbrytningen – som står för runt 70 procent av landets export – ska investeras i den region där utvinningen sker.
Området lider nu av stor fattigdom, med dålig infrastruktur, sjukvård och utbildning.
– Vi anses inte ens vara medborgare i vårt eget land. Vi har inga möjligheter att utvecklas över huvud taget… vi lever i elände, okunnighet och sjukdom, säger den 28-årige tuaregen Kamil Kamel till Al-Jazeera, som svar på varför han gått med i rebellrörelsen.
MNJ har tidigare kidnappat en grupp kinesiska kärnkraftsingenjörer i tio dagar med kravet att företaget de arbetade för skulle stoppa sina planer på uranutvinning. I juni kidnappades fyra anställda vid det franska uranbrytningsföretaget Areva.
Nigers regering avvisar tuaregernas krav med hänvisning till att de utgör mindre än 10 procent av landets befolkning. De vägrar att samtala med gruppen innan de lagt ner sina vapen, betecknar MNJ som terrorister och beskyller dem för att snarare vara banditer och narkotikasmugglare än rättighetskämpar. Förra året öronmärktes 60 miljoner dollar för att bekämpa rebellgruppen.
Konflikten har förvandlat landets norra delar till en stängd zon, som lyder under militära lagar och där ickestatliga organisationer och journalister inte har tillträde. Man räknar med att stridigheterna sedan förra året har lett till 70 regeringssoldaters och 200 rebellers död och FN:s befolkningsfond UNFPA rapporterar att många kvinnor blir utan mödravård när kommunikationerna i området försvåras.
Niger rankas av FN som världens fjärde fattigaste land, där två tredjedelar av befolkningen enligt IMF lever under fattigdomsgränsen. Landet har också världens högsta födelsetal – nigeriska kvinnor föder i genomsnitt sju barn under sin livstid.
Tidigare i år pekade FN:s speciella sändebud för fred och konfliktlösning, Jan Egeland, på Västafrikas Sahelregion som den plats på jorden som står i ”frontlinjen för mänsklighetens kamp mot klimatförändringar”. Tillsammans med stigande matpriser, land- och resurskonflikter och smuggling av vapen, droger och människor bildar detta en ”dödlig cocktail”, menade Egeland.
– Många av de folkgrupper som lever här befinner sig redan i normala fall på gränsen. Ställs de inför dramatiska klimatförändringar, vilket många förutspår, kommer de att ha svårt att överleva om inte investeringar för anpassning görs, sade han i juni enligt Allafrica.com.
Fakta/Movement of Niger People for Justice
Movement of Niger People for Justice, MNJ, bildades av beväpnade tuareger, som menar att regeringen inte följt det fredsavtal som avslutade rörelsens första uppror 1995.
MNJ består till stor del av tuareger – en etnisk grupp som traditionellt lever som nomader i Mali, Niger, Algeriet, Libyen och Burkina Faso – men också av andra etniska grupper, som touboufolket och fulaninomader. De sistnämna lever till stor del av boskapsskötsel och har hamnat i allt större landkonflikter med Nigers bofasta jordbrukare.
I Mali och Niger har regeringarna försökt förmå tuaregerna att bli bofasta, som en del i ett försök från regionens länder att förenkla styret över olika nomadgrupper genom att flytta brunnar, leda om stigar och förhindra vandring över nationsgränser.