Fokus för fredagens seminarium på Europride var rapporten Extending Equality vars syfte är att klargöra hur fackföreningar kan handla och organisera för att främja lika rättigheter, respekt och värdighet för arbetare oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Rapporten är ett samarbete mellan Europafacket och den europeiska paraplyorganisationen för hbt-frågor, ILGA-Europe.
Medan fackföreningsmedlemmar och arbetsgivare har låg medvetenhet om diskrimineringen är det fackliga ledarskapet mer insatt, slog rapportförfattaren Jane Pillinger fast. Ändå sprider sig inte medvetenheten ner i organisationen.
– Vi har alltid kämpat emot ojämlikheter i LO, men vi har haft fel glasögon på oss, sade ordföranden för EFS och LO, Wanja Lundby-Wedin, när hon självkritiskt försökte titta tio år tillbaka på det fackliga diskrimineringsarbetet.
– Vi måste förstå och förankra dessa diskrimineringsfrågor som fackliga kärnfrågor. Och vi måste utbilda våra fackliga ombud. Det lokala fackliga ombud som inte anser att det är en viktig facklig fråga ska inte arbeta som ombud.
Det mest avgörande för att tackla diskriminering och trakasserier på arbetsplatsen är att samarbeta med arbetsgivare, betonade Jane Pillinger. Ett annat sätt för fackföreningar att öka medvetenheten och främja hbt-rättigheter på arbetsplatsen och i samhället i stort är att samarbeta med hbt-organisationer.
Även rekryteringsförfarandet togs upp under seminariet. Fler hbt-personer måste inlemmas i de fackliga strukturerna på alla nivåer, något som kommer att öka synliggörandet och därmed förhoppningsvis deltagandet av hbt-personer, menade Jane Pillinger.
Vd:n för ILGA-Europé, Patricia Prendiville, menade att många arbetande hbt-personer fortfarande inte ser facket som en naturlig instans att vända sig till:
– Där finns på många håll en gammal inställning till facket som en förlängning av en förtryckande stat, och det måste ändras.
