I alla länder hårdnar konkurrensen om uppdragen på den marknaden. Det är en politiskt önskad och välkomnad utveckling; i EU-länderna ligger fokus allt mindre på ett socialt Europa. I stället blir arbetskraften en vanlig vara, precis som mat, kläder, hus och bilar. Det resulterar bland annat i nya direktiv som undergräver kollektivavtal och social standard. Exempel på detta är Laval-domen, Rüffert-domen och EU:s tjänstedirektiv.

Det pågår en social dumpning i hela Europa. Omfattningen ökar och breder ut sig till allt fler branscher. Det kan nämnas att också Polen drabbas av social dumpning, från ukrainsk och vitrysk arbetskraft. Vi har också stött på svenska byggnadsarbetare i Norge som nästan har arbetat för minimilöner och inte vågat organisera sig av rädsla för att förlora sina arbeten.

Med social dumpning menar vi en timlön som understiger minimilönerna i kollektivavtalen, ingen reglerad dags- eller veckoarbetstid, brott mot bestämmelser i arbetsmiljölagen och ovärdiga levnadsförhållanden.

Lite förenklat anser Oslos Byggnadsarbetarfackförening att EU fungerar som en extra högerregering och ett extra NHO, som är den norska motsvarigheten till Svenskt Näringsliv.

Trots en rad kristecken för denna politik verkar den ha en bred uppslutning i EU-länderna och stöds också av de socialdemokratiska partierna. Arbetets betydelse undergrävs. Den politiska eliten reflekterar knappt över arbetarnas avgörande betydelse för värdeskapandet. Den styrda kapitalismen är över. Vi måste ställa in oss på att under en längre tid leva med en brutalare och friare kapitalism. Med stora skillnader och hög arbetslöshet blir konsekvensen att arbetare inom och mellan länderna kommer i konflikt med varandra med hjälp av social dumpning.

Norge står utanför EU, men i och med EES-avtalet är vi bundna av den inre marknaden, de fyra friheterna och nya EU-direktiv. Norge kan inlägga veto mot ett direktiv, men hittills har ingen regering velat göra det, därför att den politiska eliten drömmer om ett EU-medlemskap. Apropå det kan nämnas att stora LO-förbund som Fellesforbundet, som organiserar de privatanställda och Fagforbundet, motsvarigheten till Kommunal i Sverige, är för ett veto mot tjänstedirektivet.

I och med Norges EES-anslutning 1994 blev ”Lagen om kollektivavtalens allmängiltighet” antagen. Lagen ger arbetsmarknadens parter rätt att kräva att hela eller delar av ett kollektivavtal görs juridiskt bindande för alla och därmed har alla rätt till kollektivavtalens minimilöner. En politiskt utsedd kollektivavtalsnämnd där arbetsmarknadens parter också ingår avgör ett sådant krav.

Bygg- och anläggningbranschen kännetecknas av att ett ökat byggande inte innebär att antalet fasta arbeten ökar. Arbeten läggs ut på andra aktörer som i sin tur lejer arbetskraft eller så hyrs arbetskraft direkt av entreprenörer. Denna organisationsform bryter ner ansvarstagandet och leder till social dumpning i stor skala på många av de större arbetsplatserna i Osloområdet.

Bland det stora antalet entreprenadfirmor är det bara en handfull som är seriösa. Nyligen upptäckte vi att en firma som var registrerad för Thai-massage också hyrde ut arbetskraft. Enligt vår uppfattning bryter nästan alla dessa firmor mot lagens bestämmelser om fast anställning. En effekt av outsourcingen blir olagliga arbetstider. Människor arbetar allt vad de kan så länge det finns jobb. Tusentals polska och baltiska byggnadsarbetare anställs på detta sätt.

Kort efter det att center/vänster-regeringen tog över 2005 blev den tidigare regeringens lagförslag om flexibla arbetstider och ökat bruk av tillfällig anställning ändrat. Många uthyrningsfirmor undergräver dessa bestämmelser.

Det kan tilläggas att det kommer utländska firmor från till exempel Polen och Baltikum som har med sig arbetskraft som de förmedlar till olika byggarbetsplatser. Vi har flera rättsfall där anställda systematiskt har blivit lurade på lön och semesterpengar och där oklara bestämmelser gjort det nästan omöjligt att vinna i en rättegång.

Till detta kommer det ökande antalet ”egenanställda”. Dessa enmansföretagare hamnar utanför ramen för bestämmelserna om kollektivavtalens allmängiltighet. Många upplever att kontraktsförhållanden är fiktiva.

Nyligen avkunnades en dom som slog fast att sådana egenföretag i själva verket var att betrakta som anställda. Bolaget Nordic Trading Company blev dömt att i efterhand betala 2,4 miljoner kronor till 19 polska byggnadsarbetare. Bolaget överklagade domen och blev senare försatt i konkurs.

Till allt detta kommer mycket mygel på norska bakgårdar, vid byggandet av småhus och vid privat renovering. Inom Byggnäringen hävdar man själv att man inte längre klarar att konkurrera på den privata renoveringsmarknaden.

I motsats till vad många tror är den fackliga organisationsgraden mycket lägre i Norge än i Sverige, runt 55 procent. I byggbranschen är den ännu lägre.

Vi kräver inte kollektivavtal utan att ha några medlemmar. Inom byggbranschen är det vanliga att minst hälften på en arbetsplats ska vara organiserade innan vi kräver kollektivavtal.

Fackföreningsstrukturen i Norge är inte likadan som inom Byggnads i Sverige. Vi har till exempel fyra lokala fackföreningar inom byggbranschen i Oslo, som täcker olika områden inom bygg- och anläggningsområdet. I motsats till i Sverige förhandlar facket lokalt, inte på föreningsnivå.

I den debatt som uppstod i och med EU-utvidgningen inriktade sig vår förening på kollektivavtalets allmängiltighet inom byggbranschen, efter att tidigare varit skeptisk till att använda oss av lagen. Men med flera tusen utländska byggnadsarbetare som riskerade att bli grovt utnyttjade, så har vi inget bättre bättre metod än allmängiltighet.

Många fackföreningar har kommit fram till samma slutsats. Detta blev också Fellesforbundets och norska LO:s ståndpunkt.

Detta underströks av att NHO inte anser att löner som understiger minimilönerna är social dumpning. De ger därmed en signal om att deras medlemmar bör undergräva kollektivavtalen, något många av deras medlemsföretag också försöker göra.

Flera fackföreningar har tagit fram omfattande dokumentation om social dumpning inom vår bransch som kollektivavtalsnämnden godtog som tillförlitlig. Självklart var och är NHO emot detta beslut.

Den andra stora diskussionen gäller hur vi ska förhålla oss till utländsk arbetskraft. Tillsammans med andra fackföreningar inom branschen beslöt vi att inte bara vara en fackförening för inhemska norrmän, utan för alla som jobbar inom vårt område oavsett nationalitet. Vi är tydliga med att utländska byggnadsarbetare är välkomna att arbeta i Norge. De ska bara inte utnyttjas till social dumpning.

Detta har medfört en förnyelse av Oslo Bygningsarbeiderforening. 2005 blev en polsk medarbetare anställd. I dag har vi medarbetare som också arbetar med att organisera bosnier, litauer, engelsktalande, ryssar, tyskar med flera.

Vår strävan är att våra medarbetare inte bara ska vara tolkar. Vi vill också att de ska utnyttja sina språkkunskaper för att organisera och aktivera den utländska arbetskraften.

Vår fackförening har vanligtvis ”öppet hus” varje onsdagskväll, så att alla kan komma i kontakt med oss efter arbetsdagen.

Vi ger ut en egen tidning Bygningsarbeideren i vilken till exempel informeras på polska. Vi ger ut egna broschyrer på ett tiotal språk där vi förklarar vilka rättigheter man har som anställd i Norge, med uppmaning att organisera sig. Fellesforbundet har också givit ut informationsmaterial på olika språk som vi använder oss av i vårt arbete.

Vi är positiva till att organisera anställda i uthyrningsfirmor och bemanningsföretag. Störst framgång har vi nått med Adecco Norge som har specialiserat sig på polsk arbetskraft. Adecco har undertecknat kollektivavtalet för byggnadsbranschen, likvärdigt med villkoren för norska byggnadsarbetare. De anställda har utsett sina förtroendevalda och det hålls regelbundet kurser för dem.

Det finns just nu fler organiserade byggnadsarbetare i Adecco Norge än i företag som Skanska, Peab och NCC. Oslo Byggnadsarbetarförening har i dag runt 700 organiserade polska byggnadsarbetare, vilket utgör ungefär en tredjedel av våra yrkesaktiva medlemmar. I Norge är omkring 22000 byggnadsarbetare fackligt organiserade. Vi räknar med att det bara från Polen är fler som jobbar i branschen än de som redan är organiserade.

Liksom andra föreningar får vi ekonomiskt stöd för vårt arbete från Fellesforbundet. Det ger oss möjlighet att bedriva grundkurser i norska för utländska byggnadsarbetare. Sådana kurser har genomförts för polska, lettiska och tyska medlemmar. Nyligen startade en kurs i norska för bosniska medlemmar.

Till att börja med var organiseringen av nya medlemmar huvudsakligen ett arbete som bara bedrevs av föreningens anställda. Nu ser vi, i stigande grad, att särskilt polska byggnadsarbetare bedriver ett aktivt arbete för att organisera sina arbetskamrater.

Vi har från början betonat vikten av att inte bara organisera, utan också aktivera den utländska arbetskraften, ett arbete som vi framöver hoppas att kunna intensifiera. Det betyder ökad skolning, allmänna möten på företagen där de själva utser sina förtroendevalda och krav på att fler uthyrningsfirmor ska underteckna kollektivavtal. Det kan bli en hård kamp, eftersom arbetsgivarföreningarna inte vill träffa kollektivavtal med dessa, även om de aktuella firmorna bara lejer ut arbetskraft till vår bransch.

Mycket av vårt arbete går ut på att informera om kollektivavtalets om allmängiltighet. Det leder till att vi får en rad hänvändelser från utländska arbetare som inte får ut vad de har rätt till. Lagen om allmängiltighet är ett viktigt juridiskt dokument, men det hindar inte att cyniska arbetsgivare utnyttjar arbetskraft om de kan. Detta resulterar i en enorm ökning av tvistemål för oss, men också i en hel del nya medlemmar. Facket är det enda stället man kan gå till för att få hjälp.

Våra erfarenheter av allmängiltigheten är därmed positiv: Den har hjälpt oss att organisera, den har inte undergrävt kollektivavtalen utan snarare ökat antalet tecknade avtal och den har gett tillgång till information som vi bland annat använt har använt i media för att avslöja social dumpning.

Oslo Bygningsarbeiderforening har tidigare deltagit i European Social Forum, i Paris. ESF framstår för oss som ”organiserat kaos”. Vi ser positivt på ett ökande deltagande från fackföreningsrörelsen. Vi anser att alliansen mellan de fackliga och sociala rörelserna är både viktig och nödvändig. Speciellt i en tid av fri och rörlig kapitalism och då arbetarrörelsens traditionella partier försvagas.

I Malmö kommer vi för första gången att delta med eget seminarium som handlar om social dumpning och organiserandet av utländsk arbetskraft. Vi gör det gärna tillsammans med andra fackföreningar och andra lämpliga organisationer. Dessutom kommer vi att delta i diskussioner om EG-domstolens partiska angrepp på de fackliga rättigheterna och vilken strategi fackföreningsrörelsen ska utforma för att möta EU:s nyliberala offensiv. Blir resultatet ett användbart utbyte av erfarenheter och nya kontakter åker våra fyra medlemmar nöjda hem från Malmö.

Roy Pedersen är ordförande för Oslo Bygningsarbeiderforening.
Översättning: Hans Falk

Fakta/Norge: Byggfack mot social dumpning

Bildades: Oslo Bygningsarbeiderforening OBF bildades 2003 genom att de fackföreningarna för betongarbetare, murare och målare slogs samman.

Politiskt: OBF är partipolitiskt obundet men inte politiskt neutralt. OBF slår fast att motsättningen mellan arbete och kapital fortfarande existerar.

I Malmö kommer Oslo Bygningsarbeiderforening för första gången att delta med eget seminarium i ESF. Det kommer att handla om social dumpning och organiserandet av utländsk arbetskraft.

OBF vill inte vara en fackförening bara för inhemska norrmän, utan för alla byggnadsarbetare.