– Varken frivilligorganisationer eller de svenska politikerna är särskilt bra på att föra fram att det här faktiskt är en inrikespolitisk fråga. Direktivet kan komma att få stora konsekvenser för hur asylsökande som ska skickas tillbaka behandlas, säger George Joseph från Caritas. Samtidigt finns frivilliggrupper som menar att förslaget inte är så dåligt.
På onsdag röstar EU-parlamentet om det så kallade återvändandedirektivet, vilket bland annat ska ge unionens länder rätt att ge papperslösa återinreseförbud under fem år. (Se även Arbetaren nr 23/2008)
Eva-Britt Svensson är vänsterpartistisk ledamot i Europaparlamentet och en av de ledamöter som kommer att rösta nej till direktivet som det nu ser ut.
– Tyvärr är vi väldigt oroliga för att det kommer att gå igenom. Jag skulle tro att styrkeförhållandena ligger runt 70/30 för förslaget och trycket på ledamöterna är stort, säger hon till Arbetaren.
I många andra EU-länder hålls protester mot förslaget på måndag, men i Sverige planeras efter vad Arbetaren har erfarit inga demonstrationer.
– Det är väldigt synd att det inte finns någon större opposition. Det är annars just när man har haft en stark opinion i de enskilda länderna som man har lyckats vända frågorna. Ett exempel på det är hamndirektivet, där hamnarbetare från alla länder engagerade sig, säger Eva-Britt Svensson.
Flera organisationer berättar för Arbetaren att de har utövat lobbyarbete gentemot politiker i form av remissyttranden och uppvaktningar i utskott. Mindre arbete har gjorts för att informera allmänheten om förslaget.
– En väldigt stor folkopinion hade varit det bästa, men ibland är det svårt att förklara för folk när det är mycket tekniska och juridiska termer, säger George Josephs från Caritas, Katolska kyrkans biståndsorganisation.
Han menar att bristerna i nuvarande förslag är så stora att det bör röstas ned.
– Jag köper inte argumentet att det här skulle vara bättre än inga regler alls.
Att det inte hålls några demonstrationer i Sverige inför nästa veckas omröstning tror han till stor del beror på bristande intresse för EU-frågor.
– Vi som jobbar med EU-frågor är heller inte alltid så duktiga på att involvera allmänheten, vilket är ett problem. Detta är i högsta grad en inrikespolitisk fråga, som kommer att få stora konsekvenser för hur asylsökande som ska skickas tillbaka behandlas.
Michael Williams från Flyktingarnas Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd, FARR, är lite mer optimistisk till förslaget och menar att det finns anledningar till att organisationerna inte ”har stått på barrikaderna”, trots att FARR tidigare protesterat mot delar i det.
– Tittar man på detaljerna i direktivet är det ingen direkt försämring i jämförelse med nuvarande svensk lagstiftning.
En skillnad kan bli att ensamkommande barn, som i dag inte får hållas i förvar i Sverige, skulle kunna sättas i förvar. Men enligt Michael Williams finns utrymme för Sverige att behålla nuvarande regler på den punkten. Mycket beror helt enkelt på hur de enskilda staterna väljer att tillämpa reglerna, menar han, och påpekar att det inte går att fälla något omdöme om hur reglerna fungerar förrän efter flera år.
– Men det är ju bättre att man enas om hyggliga grundnormer i hela EU än att man har helt skilda system, varav en del är helt vedervärdiga. Generellt för EU är detta förbättring. Samtidigt är det inget önskat scenario att man motar bort människor som i de flesta fall bara använt sin mänskliga rättighet att söka asyl. Men i alla system kommer människor att hamna utanför. Har man reglerat i lagen om hur de ska behandlas är det bättre än att ge utrymme åt poliser och andra att göra som de vill, säger han.
Moa Sten är med i Ingen människa är illegal Stockholm, vars arbete med att stödja papperslösa på många sätt berörs av vad som beslutas på EU-nivå. Hon säger att nätverket inte har hunnit sätta sig in i återvändandedirektivet.
– Det senaste året har all vår energi lagts på konkret arbete, som deportationer och andra akuta fall här i Sverige. Tyvärr är det ofta så med migrationspolitik, att man jobbar i interna nätverk där folk stöttar varandra med att hjälpa papperslösa konkret. Men det borde definitivt diskuteras mer offentligt, säger hon.