När vänsterpartiet den 6 juni inleder sin kongress i Norrköping är ledordet förändring. Partiets arbetssätt och miljöfrågornas ställning är några av de stora ämnena, samtidigt som nästan halva partistyrelsen föreslås bytas ut.
Efter en period av interna motsättningar och sjunkande opinionssiffror är det nu bilden av ett parti som håller ihop och vill förändras som de Arbetaren talar med framhåller.
En av punkterna på kongressen är det förslag till kongressuttalande som partistyrelsen lagt fram, som går ut på att bilden av vänsterpartiet ska ändras och att arbetsformer och politik ska omprövas. Hur detta skulle yttra sig rent praktiskt framgår inte, men i partiets medlemstidning Vänsterpress nämner partisekreteraren Anki Ahlsten till exempel ”dörrknackningsmetoden” som ett bra sätt att komma närmare människor och fånga upp nya idéer.
Josefin Brink, som sitter i riksdagen för vänsterpartiet, tror att kongressuttalandet kan bli en stor debattfråga.
– Det är många som känner att det är dags att något händer och att det lyfter i partiet, säger hon.
Själv tycker Brink att det viktigaste i partiets förnyelse är arbetssättet.
– Vi – liksom hela den socialistiska vänstern i vid bemärkelse – har tappat bort mycket av folkrörelsearbetet. Jag tycker att vårt största misstag som parti de senaste 10–15 åren är att vi har varit för mycket parlamentariker, säger hon.
Andra punkter som förutspås leda till diskussion är förändringar i partiprogrammet, där det bland annat föreslås att miljöfrågorna ska få en starkare ställning. Till exempel föreslår programkommissionen att formuleringen om att vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti ska byggas ut med orden ”på ekologisk grund”.
Även valberedningens förslag på partistyrelse och programkommission innebär stora förändringar. I förslaget byts nästan halva den nuvarande styrelsen ut: 14 personer av 32. Två tredjedelar av ledamöterna är kvinnor.
För posten som partiordförande finns bara en nominering, Lars Ohly.
En av de få som offentligt kritiserat Lars Ohly är Marianne Eriksson, distriktsordförande för vänsterpartiet i Storstockholm. I en radiointervju förra året sade hon att Ohly misslyckats med att övertyga väljarna om att han inte längre är kommunist och menade att han hade ett ”trovärdighetsproblem”.
Står du fast vid den kritiken?
– Ja, det gör jag, eftersom vi som parti måste fundera inte bara på hur vi har det inåt utan också på hur vi uppfattas utåt, säger hon till Arbetaren, men förklarar också att hon tror att Lars Ohly har ett ganska starkt stöd och att hon inte har något alternativ att föra fram.
Du är en av få partimedlemmar som uttalat kritik offentligt. Beror det på att partiet har lågt i tak?
– Vi har ju haft en märklig tid bakom oss. Först hade vi Gudrun Schyman, som var väldigt populär, men som fick lämna posten och sedan bildade ett nytt parti. Sedan Johan Lönnroth, som var vice ordförande och inte lika känd och populär, som talade mycket om att bilda ett nytt parti. Då är det klart att förvirringen blir total och i sådana situationer blir det alltid lite skakigt och naturligtvis också svårare att föra fram kritik.