I tisdags överlämnade det så kallade Löneupproret inom vården sina namnlistor till riksdagen. Totalt 30000 personer stöder lönekraven, varav 10000 är sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och barnmorskor som hotar att säga upp sig om kraven inte infrias.
En av dem som hade samlats för att demonstrera på Sergels Torg i Stockholm var Cecilia Grepp, biomedicinsk analytiker på Karolinska Sjukhuset i Solna.
– Jag vet inte hur SKL räknar men våra löner är faktiskt lägre än övriga gruppers. Vi har inte alls samma löneutveckling som till exempel lärare. När jag utexaminerades 1984 låg vi på samma nivå, men det gör vi inte idag.
Cecilia Grepp säger att hon absolut står bakom Vårdförbundets strejk men att hon tycker att deras krav kunde ha varit högre.
– De har ju verkligen satt ett minimumkrav. Jag har jobbat så pass många år och jag är så specialiserad på det jag gör. Det är ett fåtal i världen som har min kompetens. Om jag hade varit en man hade jag säkert suttit med 40000 i lön.
Ingela Gardner Sundström, ordförande i förhandlingsdelegationen på SKL står däremot fast vid att Vårdförbundets krav, som ligger lägre än Löneupprorets, är för höga.
– Kraven är omöjliga. Vårdförbundet vill ha dubbelt så mycket i löneutveckling som andra grupper har fått. Då måste vi ha en acceptans från arbetsmarknadens övriga parter utan att det leder till kompensationskrav från övriga grupper. Det skulle sätta igång en löne- och prisspiral och en inflationsbrasa.
Vad händer om ingen av parterna ger sig?
– Avtal förutsätter alltid kompromisser. Vi har visat vår kompromissvilja hittills genom att säga ja till två medlarbud och Vårdförbundet har sagt nej till båda. Nu är det de som står närmast i tiden att bevisa sin kompromissvilja.
I Finland fick sjuksköterskorna anslutna till fackförbundet Tehy igenom kravet på ett drygt 15 procent stort lönepåslag under fyra år vilket innebär att en sjuksköterska där kommer att tjäna i genomsnitt 3000 euro, motsvarande cirka 28000 kronor i månaden år 2011.
Varför är det möjligt i Finland och inte i Sverige?
– Jag kan alldeles för lite om det för att uttala mig i frågan men jag är säker på att Finlands arbetsmarknad inte går att jämföra med den svenska.
Studenterna Joel Fritz och Elin Nilsson som läser till sjuksköterskor på Sofiahemmets sjuksköterskeskola säger att om lönerna i Sverige inte höjs så kommer de att söka sig utomlands i stället.
– Jag kanske drar till Norge i stället eller någon annanstans där lönerna är bättre, säger Elin Nilsson.
Joel Fritz stämmer in och påpekar att en ingångslön på 19000 inte är okej.
– Att SKL säger att våra löner är bra känns som ett hån, säger han.
Cecilia Grepp säger att hon själv inte är beredd att säga upp sig eftersom hon tycker att jobbet som biomedicinsk analytiker är det roligaste hon vet. Men hon är orolig för vad som ska hända om de unga sjuksköterskorna väljer att gå andra vägar.
Hon säger även att hon är trött på att folk säger att de får skylla sig själva för att de valt ett lågavlönat jobb.
– Om inte vi gör det, vem ska då göra det? Det känns som att folk tar för givet att det ska finnas en grupp av människor som är lite av en Florence Nightingale.
