Över 5000 vårdanställda hotar att säga upp sig den sista april om lönerna inte höjs med 5000 kronor. Missnöjet gäller både politikerna och det egna facket. – Vårdförbundet har inte stött medlemmarnas krav, säger Fatma Aslan, en av inititativtagarna, till Arbetaren.
”Nu får det vara nog!” Så skriver sjuksköterskorna Fatma Aslan och Rolf Forslund på Lungkliniken på Centrallasarettet i Västerås i ett upprop på internet – Löneupproret 2008 – som på ett par veckor har lockat 17000 underskrifter, varav över 5000 från kolleger: sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker.
– Politikerna och Vårdförbundet har sagt så länge att vi ska få det bättre, men det händer aldrig. Jag har fått 500 kronor i löneförhöjning på tre år. Nu tjänar jag 18800 kronor. Vi orkade inte vänta längre, så jag och Rolf tog initiativ till det här och sedan hakade våra kollegor på, berättar Fatma Aslan för Arbetaren.
I uppropet skriver Aslan och Forslund att ”nu tänker vi agera genom att säga upp oss om vi inte tas på allvar”. Den sista april i år hotar undertecknarna att massuppsäga sig om inte deras lönekrav går igenom: Höjd ingångslön till 23000 kronor i månaden, 5000 kronor i löneförhöjning till alla yrkesverksamma, och minst 5 procents lönehöjningar de närmaste åren.
Det svenska Vårdförbundet kan inte använda sig av massuppsägning som stridsåtgärd, eftersom det är bundet av det kommunala huvudavtalet. Där räknas upp vilka stridsåtgärder som är tillåtna vid konflikt, och massuppsägningar är inte en av dem. Vårdförbundets företrädare tar därför avstånd ifrån metoden, samtidigt som de säger sig stödja kraven på höjda löner.
Men det skiljer en hel del mellan löneupprorets och Vårdförbundets krav. Vårdförbundet har i förhandlingarna krävt ett garanterat utfall på minst 1700 kronor i årlig lönehöjning och en lägstalön på 22000 kronor.
– Vi skickade först våra krav till Vårdförbundet, men de sket i det och gick vidare med sina 1700 kronor. De har behandlat oss illa, de har inte stött medlemmarna krav! nästan ryter Fatma Aslan av ilska.
Vårdförbundets nuvarande avtal är uppsagt och löper ut den 31 mars, och parterna har gemensamt bestämt att söka medlingshjälp. Ännu har inte medlarna, Christina Rogestam och Anders Lindström, presenterat något bud. Vårdförbundet vill ha ett tvåårigt avtal och därefter återgå till ett icke tidsbestämt avtal med individuell lönesättning. Detta i kontrast mot löneupprorets krav på individuellt garanterad löneökning på 5 procent årligen.
Vad tycker ni om att Vårdförbundet fortsätter att driva individuell lönesättning?
– Jag betalar för att de ska representera mig och sen undertecknar de avtal där de slänger på mig att sköta allting. Jag får gå in och löneförhandla med någon som inte känner mig, räkna upp hur många sprutor jag har gett och så vidare, och så får jag i alla fall knappt någon lönehöjning. Alltså, jag vill inte betala 400 kronor i månaden för det.
– Förra året var det 3400 personer som lämnade Vårdförbundet, och många av de som har undertecknat vårt upprop säger att de går ur om inte förbundet driver våra krav. Man ska lära sig av sina misstag, men de där personerna bara fortsätter, säger Fatma Aslan.
Så den sista april säger ni upp er om ni inte får igenom era krav. Vad händer då med patienterna?
– Jag jobbar för den lönen för att jag vill hjälpa patienterna. Men det är inte vi som har ansvaret för vården, det är politikerna i Sveriges kommuner och landsting som har ansvaret. De får lösa det här, säger Fatma Aslan.