Centrum i Santa Cruz de la Sierra, Bolivia, är ett ställe med stil. Kolonialarkitektur står sida vid sida med internationella restauranger, köpcenter och chica konditorier. Men nu är det sista dagen av Karnevalen. Parader har passerat, karnevalsdrottningar har korats och finalen firas genom att man drar på sig maskering i ett stryktåligt material, tar en öl i ena handen och ett vattengevär, en skumsprayburk eller ett knippe vattenballonger i den andra och ger sig ut på gatan. Det är ett enda stort stimmande, skrattande allas krig mot alla, och att vara neutral är inget alternativ – antingen flyr man eller ger tillbaka. Det är svårt för en besökare att känna sig utanför. Marmorväggarna och skyltfönstren är prickiga av vattenfärg.
Men ett band med den grönvita texten ”Autonomi” på en flickas cowboyhatt påminner om att vi befinner oss i kärnlandet för den allt mer aggressiva rörelse som utmanar president Evo Morales regering, samlad bakom kravet på ökad självständighet för landets rikare södra och östra delar. Företagarlogen Comite Civico Pro Santa Cruz, ”Medborgarkommittén för Santa Cruz”, agerar inofficiell ledning för rörelsen. Dess verkliga motiv är uppenbara, åtminstone för den bolivianska vänstern: att i samarbete med de utländska energibolagen ta kontrollen över provinsernas rika gasresurser och skydda de stora landägarna från en hotande jordreform.
När man ser sig omkring upptäcker man muralmålningar, affischer och skyltar med ”autonomi” lite överallt.
– Jag köpte den för att, ja, jag tycker att vi ska sköta oss själva, att vi klarar oss själva… försöker Naira, som hattbärerskan heter, förklara.
Autonomisterna i Santa Cruz brukar utforma sina demonstrationer som festligheter, skriver journalisten Raul Bustamente: ”För dem finns det bara glädje och fest i Santa Cruz medan resten av landet är våldsamt, melankoliskt och trist.” Men bakom leendet finns också andra stämningar.
– Det är klart att våra resurser ska stanna här! Vi cambas är Bolivias motor… Collas är rena indianerna, rena lamadjuren… De är ett pack, de är bara avundsjuka, säger Diego Alvarez, en av de karnevalsfirande ungdomarna.
”Cambas” är östra Bolivias vita eller vita-guarani-mestizos, medan ”collas” är aymara- och ketchua-indianer. De senare har traditionellt bott på högplatån i väster, men i ökande antal emigrerat österut.
I centrum av Santa Cruz är det bara cambas som festar. De enda collas man ser är tiggare och gatuförsäljare.
I sammandrabbningar mellan anhängare till regeringspartiet Mas och autonomisterna har redan åtskilliga människor dödats: i Cochabamba, i Sucre, i Cobija i norr där en lokal Mas-ledares hus brändes ned, i byn Santa Rosa del Sara där autonomister och Mas-sympatiserande bönder drabbade samman med dussintals skadade i januari. Mas-anhängare som försökt sprida propaganda i centrala Santa Cruz har drivits bort av Medborgarkommittens ungdomsorganisation, och personer och organisationer har fått sina hus utmärkta med texten ”förrädare”. Mas-parlamentarikern Carlos Romero fick en måltavla ritad på sin dörr; den 22 januari attackerades huset av en mobb som försökte sätta eld på det. Anställda på företagen tillhörande Medborgarkommittens medlemmar har hotats med avsked om de inte skriver på protestlistor eller deltar i manifestationer, och å andra sidan ledigt med full lön för att demonstrera.
Konflikten trappas hela tiden upp och tenderar att bli mer våldsam.
Jimmy Ortiz Saucedo är rådgivare till ordförandeskapet i Medborgarkommittén. Han motiverar autonomisträvandena med oöverbryggliga skillnader mellan Bolivias delar:
– På 182 år har vi inte lyckats skapa en nationalsjäl. Kulturellt är skillnaderna lika stora som Bolivias natur: här är det varmt, lummigt, där är det det kallt, torrt, ödsligt…
I kulturella termer, vad innebär det?
– Jag vill nog inte gå in på konkreta punkter, men det är ju efter samma mönster.
Och vad får det för politiska konsekvenser?
– Här i Santa Cruz vill vi inte vara beroende av staten, vi vill skapa arbeten. De däremot älskar att leva på staten, de vill att staten ska ge dem allt de begär. Vi är demokrater, de är totalitära. Jag skäms för att vara bolivian när jag är utomlands. Vi vill inte ha ett land som ber om almosor, vi vill ha ett land som drar till sig investeringar och know-how.
Evo Morales gasnationalisering har han inga invändningar mot – Medborgarkommittén vill också att de multinationella företagen ska betala för sig, säger han. Regeringens planer på jordreform är däremot inte uppskattade.
– De skickar hit folk från väster, det är en intern kolonisering. Jorden borde i första hand gå till folk från Santa Cruz. Och den borde inte delas ut i en massa smålotter utan i enheter som räcker för att driva modernt jordbruk som ger exportintäkter.
En rad av Medborgarkommiténs medlemmar är stora jordägare vars familjer ofta just fått sina marker gratis tilldelade av tidigare regeringar. Ordföranden Branco Marinkovic äger bland annat 12000 hektar som nu är under utredning: de misstänks ha stulits från en indianstam.
– En annan sak, säger Jimmy Ortiz Saucedo. Evo Morales har fyllt landet med militärer och agenter från Venezuela. Det är som med Goni (Gonzales Sanches de Lozada, presidenten som störtades 2003) och alla yankees han släppte in, det var också fel, men den här regeringen slår över åt andra hållet. Men vi har också internationella kontakter. Exempelvis var faktiskt nyligen en parlamentarisk kommission från Sverige här och förhörde sig.
Arbetaren har bett såväl riksdagen som svenska ambassaden om information kring detta besök. Riksdagens presstjänst säger sig inte känna till något sådant besök, medan ambassaden ännu inte svarat.
I början av året inledde Morales samtal med de fyra prefekterna (guvernörerna) från de södra och östliga provinserna, men samtalen körde fast. När regeringen fullföljt planerna på en pensionsreform, som ger de fattigaste pensionärerna 50 dollar i månaden med pengar som dras från provinsernas statsbidrag, ville inte prefekterna samtala mer. De har nu utlyst folkomröstningar om autonomi den 4 maj, som regeringen betraktar som grundlagsvidriga och ogiltiga. Autonomisterna å andra sidan vägrar att erkänna den folkomröstning som också planeras om Mas förslag till ny grundlag.
